Valdres Folkemuseum är ett norskt friluftsmuseum, som ligger på Storøya i Strandefjorden utanför Fagernes i Nord-Aurdals kommun i Innlandet fylke. Det är det fjärde största friluftsmuseet i Norge. Valdres Folkemuseum ägs av de sex kommunerna i Valdres. Tillsammans med Bagn Bygdesamling och Bauthaugen Samlinger blev museet 2006 en del av Valdresmusea. Från 2008 har Valdresmusea också haft ansvar för Norsk institutt for bunad og folkedrakt. Institutet har sitt administrations- och dokumentationscentrum samt bonadutställning på Valdres Folkemuseum.
Bakom bildandet av museet låg idéer om att en ökad förståelse av tidigare tidsålder skulle påverka inställningen till framtiden hos folk i Valdres. Den dåvarande rektorn för Opplands jordbruksskola i Storhove, Nils K. Ødegård, lanserade tanken om ett eget museum i Valdres. Efter det att han väckt förslaget i tidningen "Samhold" 1900, hölls ett möte i Fagernes i mars 1900, där det utsågs en person för vart och ett av de sex häradena för att driva frågan vidare.
För att få in kapital till stiftandet av museet cirkulerades listor för intressenter att skriva på, men när kommittén samlades i april visade det sig att intresset att bidra först var svalt. Enskilda personer började då att inköpa föremål. Efter några år inköptes 1905 Handeloftet. I mai 1906 köptes Valdreshaugen av Nes gård, där Handeloftet sattes upp. År 1917 sålde museet Valdreshaugen och köpte den tomt på Storøya, där museet legat sedan dess.
Entrébyggnaden vid E16 är från 2010 och har ritats av Lund Hagem Arkitekter. Byggnaden inrymmer festsal, utställningssalar, magasin, kafé och butik. Byggnaden är en utvidgning av den gamla museibyggnaden och har en yta på omkring 900 m². Huset är byggt i trä, torv, glass och betong.
[sv]