Militær konflikt
Andra världskriget var en väpnad konflikt som pågick från år 1939 till 1945 och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter, vilka till slut bildade två motsatta militära allianser: de allierade med Storbritannien som ledande mot axelmakterna med Tyskland som huvudrepresentant.[sv]
Militær konflikt
Dünamünde även Neumunde, Neumünde och Nymünde var en fästning och hamnplats i Lettland vid Dünas utlopp i Rigabukten. Efter att genom åren ha erövrats av olika länder intogs Dünamünde 1700 av sachsarna, men återerövrades den 11 december 1701 av svenskarna, togs 10 augusti 1710 av ryssarna och förblev, genom freden i Nystad (1721), under ryskt styre fram till Lettlands självständighet.[sv]
Slag
Svensk belägring av den norska fästningen Fredrikstad. Belägringen resulterade i en svensk seger. Den svenska befälhavare var prins Karl Johan (Karl XIV Johan).[sv]
Militær konflikt
Sverige i krig med Ryssland. Det svenska krigsmålet är att hindra Ryssland från att erövra Finland samt att undvika delta i Napoleons handelsblockad mot England.[sv]
Slag
Slaget vid Leipzig den 16-19 oktober 1813 var ett fältslag under det sjätte koalitionskriget (Napoleonkrigen) och för Sverige en del av Karl Johans krig mot Napoleon. Napoleons armé bestod av franska, italienska, polska och tyska soldater. Motståndet bestod av en koalitionsarmé med soldater från Ryssland, Österrike-Ungern, Preussen och Sverige. Den svenska armén deltog i slaget den 18-19 oktober. Slaget slutade med en avgörande seger för koalitionsarmén och var slaget det största i Europa före första världskriget.[sv]
Militær konflikt
Första världskriget var en global militär konflikt centrerad i Europa som började 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Konflikten engagerade alla världens stormakter som samlades i två motsatta allianser, ententen och centralmakterna. Kriget resulterade i att ententen segrade samt att kartbilden i Europa fick ritas om. Det tyska, ryska, osmanska samt österrik-ungerska imperierna upphörde att existera.[sv]
Militær konflikt
Kalla kriget är benämningen på perioden som börjar i och med andra världskrigets slut och sedan varar till Sovjetunionens sammanbrott i början på 1990-talet. Kontrahenter i konflikten var västblocket mot östblocket. I väst ledde USA försvarsalliansen Nato och i öst hette den sovjetledda motsvarigheten Warszawapakten. Kalla kriget ledde inte till någon öppen konflikt mellan USA och Sovjet, istället bedrevs indirekt krigföring genom aktivt stöd till väpnade grupper i mindre länder där endera parten var inblandad som Afghanistan och Vietnam.
Kalla kriget slutade med seger för västblocket i och med Sovjetunionens upplösning.[sv]
Militær konflikt
Sverige i krig med Brandenburg, Tysk-romerske kejsaren (från 1675), Nederländerna (från 1675), Danmark (från 1675), Spanien, Furstarna av Lüneburg (från 1675) samt Furstbiskopen av Münster (från 1675). Sverige var allierat med Frankrike, som var en av anledningarna till att kriget påbörjades för svensk del.[sv]
Slag
Slag mellan svenska och ryska flottorna vid ön Hoglands norra sida. Slaget blev oavgjort. Befälhavare var hertig Karl av Södermanland.[sv]
Slag
Slaget vid Bornhöft den 7 december 1813 var ett slag mellan svenskt kavalleri och danska trupper förstärkta med mindre styrkor polskt kavalleri och tyskt infanteri. Slaget var en del av Karl XIV Johans krig mot Napoleon och slutade med svensk seger. Slaget vid Bornhöft är den senaste gången som Sverige och Danmark drabbat samman i strid.[sv]
Slag
Slaget vid Dennewitz den 6 september 1813 var ett slag mellan Frankrike och den allierade Nordarmén bestående av Sverige, Ryssland och Preussen under Napoleonkrigen. Slaget slutade med seger för nordarmén.[sv]
Slag
Övergången vid Düna den 9 juli 1701 var ett fältslag under det stora nordiska kriget som stod vid floden Düna nära Riga. Slaget utkämpades mellan den svenska armén under ledning av kung Karl XII och en polsk-sachsiska armé under ledning av kung August II och Adam Heinrich von Steinaus. Slaget slutade med svensk seger.[sv]
Slag
Slaget vid Fraustadt utkämpades den 3 februari 1706 mellan Sverige under ledning av general Carl Gustaf Rehnskiöld och en numerärt överlägsen sachsisk-rysk-polsk-litauisk här. Slaget slutade med svensk seger och räknas som en av de största svenska segrarna under stora nordiska kriget 1700–1721.
Följderna av den svenska segern blev att August II:s krig mot Sverige avslutades genom freden i Altranstädt, varvid Sachsen slöt fred med Sverige och August II avsade sig rätten till den polska kronan. Den svenskvänlige Stanisław Leszczyński erkändes därmed som polsk regent.[sv]
Slag
Slaget vid Gadebusch utkämpades den 9 december 1712 mellan Sverige å ena sidan och Danmark och Sachsen å den andra. Den svenska hären, med Magnus Stenbock i täten, segrade. Segern vid Gadebusch blev den sista stora segern för det svenska stormaktsväldet, men saknade emellertid strategisk betydelse.[sv]