Flygplansbeteckning [sv]
Tp 78 var ett enmotorigt, högvingat flygplan. Det kunde vara försett med hjullandningsställ, flottörer eller skidor för landning på olika underlag. I flygvapnet tjänstgjorde Tp 78 främst som ambulansflygplan målat helt i orange och försett med rödakorsmärkning. Besättningen bestod av två personer plus sjukvårdare.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 79 var ett tvåmotorigt lågvingat flygplan. I flygvapnet hade flygplanstypen många olika arbetsuppgifter till exempel signalspaning; som plattform för utprovning av elektronik och radarutrustning; för utbildning av navigatörer samt för material- och persontransporter. Besättningen bestod av två till fyra personer, i signalspaningsflygplanen fanns också fem personer från Försvarets radioanstalt FRA med ombord. Signalspaningsflygplanen hade många antenner på flygplanskroppen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Under beredskapsåren hyrde flygvapnet tre stycken Waco UIC-4 som fick militär typbeteckning Tp 8. Det var ett biplan med dukklädda vingar och den undre vingen var betydligt kortare än den övre. Tp 8 användes framför allt för sambandsflygning och målgång, men också för ubåtsspaning. En Waco ZQC-6 skänktes till Finland under finska vinterkriget och användes av frivilligflottiljen F 19. År 1940 överfördes flygplanet till svenska flygvapnet och fick typbeteckningen Tp 8A.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Tp 80 var ett fyrmotorigt, midvingat flygplan och stjärten hade en stabilisator med dubbla fenor. Under buken på flygplanet fanns en motorgondol som skulle innehålla den svenska jetmotorn RM 4 Dovern. Tp 80 användes som flygande provbänk vid flygproven med Dovern. Besättningen bestod av två personer plus operatörer som ansvarade för motorproven. Tp 80 gjorde även tjänst som målflygplan.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Tp 81 var ett tvåmotorigt, högvingat amfibieflygplan med infällbart landningsställ och kunde starta och landa på både land och vatten. Det kunde också förses med skidor och då låstes landningsstället i utfällt läge. Flygplanet var målat helt i orange och försett med rödakorsmärken. Det hade två personers besättning och kunde ta sex passagerare.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 82 var ett tvåmotorigt, midvingat flygplan med fyra personer i besättningen. Det användes för signalspaning och hade ett stort antal antenner på flygplanskroppen. TP 82 hade stor lastkapacitet och användes också som transportflygplan för Röda korset vid flera hjälpaktioner och vid transporter för de nordiska FN-enheterna i Kongo och Gaza.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 83 var ett tvåmotorigt, högvingat flygplan. Utöver transporter användes flygplanet också för flygräddning, för forskning och för utbildning av navigatörer och radaroperatörer.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 84 är ett fyrmotorigt, högvingat transportflygplan som också kan användas till bland annat lufttankning, signalspaning och räddningsuppdrag. För att underlätta i- och urlastning har det korta, infällbara landningsställ. Det finns en stor hydraulisk lastramp baktill på flygplanskroppen som kan öppnas även under flygning för att släppa ut material eller fallskärmshoppare. Kabinens insida har endast en plastisolering och de längsgående bänkarnas sitsar är gjorda av flätade nylonband.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 85 var ett tvåmotorigt, lågvingat jetflygplan med tre personers besättning. flygvapnet köpte två exemplar från SAS som använt dem i passagerartrafik. I flygvapnet användes de för signalspaning efter omfattande ombyggnad. TP 85 fick tidens mest sofistikerade utrustning för signalspaning och passagerarsätena byttes ut mot arbetsbord och elektronisk apparatur.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 86 var ett tvåmotorigt, lågvingat jetflygplan med två personer i besättningen plus teknisk personal. Det var ett renodlat laboratorieflygplan för utprovning av elektronisk utrustning såsom radarutrustning, sikten, radio och navigeringshjälpmedel.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 87 var ett tvåmotorigt, lågvingat flygplan med två personers besättning och plats för tio passagerare. flygvapnet hade tre exemplar av TP 87 och två av dessa användes för olika typer av sambandsflygningar. Ett exemplar försågs med avancerad spaningsutrustning avsedd för sökning efter främmande ubåtar i början av 1980-talet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
TP 88 var ett lågvingat, tvåmotorigt turbopropflygplan. Det hade två personers besättning och plats för fyra till sex passagerare. TP 88 fanns i versionerna A, B och C och användes av flygvapnet, staten och kungahuset för persontransporter. TP 88C användes också för inledande utprovning av FSR-890 Erieye - en cirka åtta meter långa antenn som monterades ovanför flygplanskroppen[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Transportflygplanet Tp 9, Junkers Ju 86 Z-7, var tvåmotorigt, lågvingat och helt utav metall. B 3 och Tp 9 var av samma grundmodell men hade stora skillnader. Nospartiet på Tp 9 saknade till exempel plexiglas och på flygplanskroppen fanns ett antal fyrkantiga fönster. Tp 9 användes för persontransporter. Kabinutrymmet var ett enda stort lastrum inrett med längsgående bänkar som vid ombyggnad inreddes med framåtvända säten från den kasserade Tp 10.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Tp 91 var ett tresitsigt, enmotorigt, lågvingat litet flygplan. Det användes som sambandsflygplan och för persontransporter. Tp 91 kunde även utrustas med nosställsskidor eller flottörställ. Under 1951 var flygplanet civilregistrerat och deltog i den norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Trp 1, senare Tp 1, var ett enmotorigt, lågvingat flygplan byggt helt i metall och utrustat med pontoner för start och landning på vatten. Det var avsett för ambulanstransporter och var bland annat utrustat med bårar och hade stolar för läkare och sjukvårdare. Det fanns en större dörr på flygplanets vänstra sida för i- och urlastning. Trp 1 kunde förses med hjul-, skid- eller flottörställ. Istället för traditionella flygvapennummer hade ambulansflygplanen individuella nummer målade på flygplanskroppen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Trp 2 var ett enmotorigt, lågvingat flygplan byggt helt i metall. Det var avsett för ambulanstransporter och hade plats för sjukvårdare och patient. Besättningen bestod av två personer. Trp 2 och Trp 2A hade olika motorer, efter 1940 benämndes de Tp 2 respektive Tp 2A. Istället för traditionella flygvapennummer hade ambulansflygplanen individuella nummer målade på flygplanskroppen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Trp 2 var ett enmotorigt, lågvingat flygplan byggt helt i metall. Det var avsett för ambulanstransporter och hade plats för sjukvårdare och patient. Besättningen bestod av två personer. Trp 2 och Trp 2A hade olika motorer, efter 1940 benämndes de Tp 2 respektive Tp 2A. Istället för traditionella flygvapennummer hade ambulansflygplanen individuella nummer målade på flygplanskroppen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Trp 3 var ett tvåmotorigt biplan. Flygplanet, som var flygvapnets första egentliga transportflygplan, hade två personers besättning och kunde ta tre passagerare. Flygplanskroppen bestod av en skalkonstruktion tillverkad av träspant klädd med fanér och duk. Vingarna var dukklädda. Efter 1940 var typbeteckningen Tp 3.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Trp 4 var ett tvåmotorigt flygplan avsett som ambulansflygplan. Det hade en besättning på två personer och plats för sjukvårdare och två bårar. Trp 4 kunde utrustas med landningsställ försedda hjul, skidor eller flottörer. Istället för traditionella flygvapennummer hade ambulansflygplanen individuella nummer målade på flygplanskroppen. Under åren 1949 till 1952 var flygplanet civilregistrerat och deltog i den norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 1 var ett litet, ensitsigt biplan som användes för allmän och avancerad flygträning. Det hade en konstruktion i trä och duk. På undersidan av undervingarna fanns bågar monterade för att vingspetsarna inte skulle slå i marken vid start och landning. Ö 1 var omtyckt, hade goda flygegenskaper men krävde skickliga piloter.[sv]
I arbeid...