Dahl, Johan Christian (1788 - 1857) [no]

Johan Christian Claussen Dahl, tuntud ka kui J. C. Dahl (24. veebruar 1788 Bergen – 14. oktoober 1857 Dresden) oli norra maastikumaalija, romantismi esindaja.

Johan Christian Dahli on nimetatud Norra maastikumaali isaks. Ta kujundas oma stiili välja iseõppimise teel ja teda on nimetatud isegi eelimpressionistiks.

1803–1809 õppis ta Bergenis sisekujundust. 1812 lahkus ta Kopenhaagenisse, kus õppis kunstiakadeemias. 1818 sai ta Taani printsilt eristipendiumi ja sõitis Dresdenisse, kus peatselt abiellus Emilia von Blockiga. Dresdenisse jäi ta üldiselt surmani, ehkki käis sageli reisidel. 1820–1823 rändas ta Tiroolis ja Itaalias (Napolis). Itaalias ei tundnud ta huvi mitte niivõrd antiiksete vaatamisväärsuste kui looduse vastu. Suvel sõitis ta sageli Norrasse. 1824 sai ta Dresdenis professoriks ja 1836 Dresdeni kunstiakadeemia õppejõuks. 1847 reisis ta Pariisi ja Brüsselisse.

Teda on tugevalt mõjutanud Caspar David Friedrich ja 17. sajandi hollandi maastikumaal. Üldiselt arvatakse ta saksa kunstnike koolkonda. Saksa maastikumaal ei olnud sel ajal kuigi heal tasemel ja Dahl aitas seda arendada. Davidi mõju on näha näiteks maalil Vesuuvist: ka David kujutas Vesuuvi purset nii, et esiplaanil olid inimesed. Hulgal töödel kujutas ta oma kodu aknast või terrassilt avanevat vaadet.

Dahli tööd on panoraamsed. Ta kujutas mägesid, jõgesid, orge, järvi ja jugasid, samuti merekallast, paate ja laevu merel. Tema tööde põhjal on näha tolle aja taluarhitektuuri. Ta oli vastu traditsioonilistele õppemeetoditele ja pidas väga tähtsaks maalimist natuurist.

14. mail 1934 maeti tema säilmed Bergenisse ümber.

Johan Christian Claussen Dahl (24. helmikuuta 1788 Bergen Tanska-Norja – 14. lokakuuta 1857 Dresden, Saksin kuningaskunta) oli norjalainen maisemataidemaalari. Hänen tyylisuuntansa oli romantiikka. Hän on yksi norjalaisen taiteen historian merkittävimmistä maalareista ja hän oli myös yksi Euroopan merkittävimmistä romantiikan ajan maalareista.

Johan Christian Clausen Dahl (24. februar 1788–14. oktober 1857) var ein norsk kunstmålar. Han vert ofte omtala som J. C. Dahl eller I. C. Dahl.

Johan Christian Claussen Dahl (ofte bare J.C. Dahl eller I.C. Dahl; 1788–1857) var en norsk maler. Han regnes som den første norske billedkunstneren som var på et europeisk nivå innen malerkunsten, og som en av grunnleggerne av den nasjonalromantiske kunsten som oppstod i begynnelsen av 1800-tallet.

J.C. Dahl omtalte den hollandske maleren Allaert van Everdingen som sitt viktigste forbilde og far til norsk landskapsmaleri. Everdingen baserte maleriene på skisser og tok seg deretter friheter i fremstillingen blant annet tilføyde han borger (som knapt fantes i Norge) og han satte fjell eller grantre i bilda for å forbedre komposisjonen.

Johan Christian Klausson Dahl (I.C. Dahl eller J.C. Dahl), född 24 februari 1788 i Bergen, död 14 oktober 1857 i Dresden, var en norsk målare, far till Siegwald Johannes Dahl. Han var den första norska bildkonstnären av internationella mått, som en av pionjärerna och tongivarna inom den nationalromantiska konsten och som en av tidernas största landskapsmålare.

Dahl var äldsta barnet i en stor syskonskara. Hans far var fiskare från Eivindvik norr om Bergen. Han skulle egentligen bli dekorationsmålare, men när hans talang uppdagades samlades det in pengar för att bekosta vidare studier. Han studerade för Johan Dreier i Bergen och vid Kunstakademiet i Köpenhamn 1811–1817.

I Köpenhamn skapade han sig ett namn och flyttade 1818 till den sachsiska huvudstaden Dresden, centrum för den tidiga tyska romantiken, där han förblev bosatt under återstoden av sitt liv. Han företog en längre resa till Italien 1820–1821 där han bland annat besökte Neapel på inbjudan av danske kronprinsen Kristian Fredrik. Där bevittnade han Vesuvius utbrott, vilket inspirerade honom till ett flertal målningar.

Han blev 1824 professor vid Dresdens konstakademi, där han knöt nära vänskapsband med kollegan och landskapsmålaren Caspar David Friedrich; från 1823 och till Friedrichs död var de även grannar. De båda konstnärerna delade respekten för naturens storslagenhet, men till skillnad från Friedrich uttryckte Dahl detta mindre genom symboler och mer genom att förlita sig på naturens egen storhet. Han ägnade sig nästan uteslutande åt landskapsmåleri och målade ett stort antal norska landskap; inledningsvis kan man betrakta dessa som fantasilandskap eftersom han varit bosatt utomlands så länge och dessutom inte sett särskilt mycket av landet utanför födelsestaden Bergen. År 1826 företog han dock en längre resa hem till Norge då han reste från Christiania (nuvarande Oslo) via Telemark och Hardangervidda till Bergen. Resan gav uppslag till flera av hans mest omtyckta verk såsom Vinter vid Sognefjorden (1827).

Dahl grundlade i Dresden den norska nationalromantiken och återvände vid ytterligare fyra tillfällen till Norge för att få inspiration. Thomas Fearnley och Jacob Mathias Calmeyer var elever hos honom i Dresden. Dahl finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm samt vid Göteborgs konstmuseum., Gustavianum, Bergen Billedgalleri, Nasjonalmuseet, Kode, Hamburger Kunsthalle, Statens Museum for Kunst, Lettlands nationella konstmuseum, Museum der bildenden Künste, Thorvaldsens Museum, Galerie Neue Meister, Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design, Metropolitan Museum of Art, Städelsches Kunstinstitut med flera museum.