Skipsreder [no]

Reeder ehk laevaomanik on ettevõtja, kes valdab laeva ja kasutab seda oma nimel ning on kantud vastavasse laevaregistrisse. Reederina käsitatakse ka isikut, kes on võtnud laeva omanikult lepinguga kohustused ja vastutuse laeva meresõiduohutuse alase korraldamise ja tehnilise teenindamise eest.

Reiar eller skipsreiar er etter sjørettsleg terminologi den eller dei personane som utstyrer og driv eit skip for eiga rekning.

Normalt er reiaren også eigaren av skipet, men det kan også berre vere leigd inn eller vere rekvirert til bruk. Det er reiaren som tilset skipsførar og mannskap og som ber husbondsansvaret for dei. Reiaren kan vere ein enkeltperson eller ei sammenslutning, til dømes eit ansvarleg selskap eller eit aksjeselskap.

Skipsreder er betegnelsen på personer som eier og driver handelsfartøy. Det er også de som sender skipene ut på oppdrag og gir lønn til mannskapet. Også betegnelsen reder brukes om en skipsreder.

En skipsreder kan eie ett eller flere skip, og eie skip helt eller delvis (partrederi). Skipsrederens virksomhet blir betegnet som skipsrederi eller bare rederi.

Tidligere var det vanlig at skipperen var medeier i skipet han førte, og at skipperen helt eller delvis sørget for å inngå fraktavtaler for skipet, særlig returfrakt fra utlandet til Norge.

Flere av de store, norske rederiene er grunnlagt av skippere som etter hvert ble skipsredere ved å eie både skip som de selv førte og hele eller andeler i andre skip.

Vanligst idag er at skipsrederere organiserer sin virksomhet som aksjeselskap (AS). De større selskapene er på Oslo børs og i norsk skipsregister, men enkelte større skipsredere har valgt å ha selskapene registrert og på børs i andre land som de mener gir gunstigere betingelser for selskapenes drift og/eller eiere.

En redare är en person som är "herre över driften av ett fartyg". Ett flertal mycket viktiga rättsbegrepp är kopplade till redarstatusen i bl.a. sjölagen. Vilken typ av fartyg som disponeras över saknar i princip betydelse för att en person kallas för redare; det kan vara fråga om såväl ett oceangående fraktfartyg som en privat segelbåt. Företag som bedriver handelsjöfart kallas rederi. I sjölagen delas rederierna upp i rederi och partrederi där två eller flera personer avtalar om att bedriva handelssjöfart med eget fartyg.

I dagligt tal är redare ofta synonymt med den sakrättsliga ägaren av fartyget. Ur en juridisk synvinkel är detta dock inte fallet; en redare kan äga fartyg men han kan även hyra det dvs. befrakta ett fartyg (befraktning). För att en person som genom ett certeparti befraktat ett fartyg skall få status som redare krävs att en viss nivå av "självständighet" från ägaren har uppnåtts. Så är fallet till exempel om fartyget befraktas på ett bare boat-certeparti, där befraktaren hyr fartyget utan besättning. Begreppet redare bör inte tas för synonymt med det engelska begreppet "ship-owner" (fartygsägare). I engelskan existerar begreppet redare nämligen inte som ett självständigt begrepp; "ship-owner" hänför till den sakrättsliga ägaren av fartyget medan till exempel en bare boat befraktare benämns "bare boat charterer", även om de rättsliga funktionerna är de samma. Redare skall heller inte förväxlas med det juridiska begreppet "transportör"; redare syftar på driften av själva fartyget med transportör syftar på transport av gods. Redare är heller inte synonymt med transportör även om redaren och transportören kan vara samma person.

Exempel: En ägare av ett fartyg låter fartyget befraktas på ett tidscerteparti (tidsbefraktning). Ägaren behåller således sin status som redare. Befraktaren ingår ett transportavtal med en tredje person för transport av styckegods från Hongkong till Rotterdam. Under resan kolliderar fartyget med ett annat fartyg. Ägaren/redaren är då den som kan hållas för ansvarig även om transportören/befraktaren bestämt var och när fartyget skall lasta och lossa. Skulle godset sedan komma fram till Rotterdam i skadat skick är det transportören/befraktaren, inte redaren/ägaren som är ansvarig i förhållande till transportkunden.