Piero della Francesca (1415? - 1492)

Piero della Francesca (, US also , Italian: [ˈpjɛːro della franˈtʃeska] ; né Piero di Benedetto; c. 1415 – 12 October 1492) was an Italian painter of the early Renaissance. To contemporaries he was also known as a mathematician and geometer. Nowadays Piero della Francesca is chiefly appreciated for his art. His painting is characterized by its serene humanism, its use of geometric forms and perspective. His most famous work is the cycle of frescoes The History of the True Cross in the church of San Francesco in the Tuscan town of Arezzo.

Piero della Francesca (u 1412 – 12. oktoober 1492) oli itaalia maalikunstnik.

Piero oli oma eluajal kuulus kunstnik ja temalt tellis maale enamik Itaalia kunstimetseene, kaasa arvatud paavst. Suurem osa tema teostest telliti kodulinnas Sansepolcros. Halveneva nägemise tõttu loobus ta 1470. aastal maalimisest.

Piero lihtsate vormide ja geomeetrilise kompositsiooni kasutamine mõjutas ka 20. sajandi kunstimaitset.

Piero di Benedetto de' Franceschi, tunnetaan paremmin nimellä Piero della Francesca (1416/1417 Sansepolcro – 12. lokakuuta 1492 Sansepolcro), oli italialainen taidemaalari ja matemaatikko, renessanssin taiteen uranuurtaja. Hän työskenteli Firenzessä, Urbinossa, Ferrarassa ja Roomassa tekemässä tilaustöitä. Eniten kuitenkin Arezzossa ja synnyinkaupungissaan Sansepolcrossa (entinen Borgo San Sepulcro), missä hän vietti suurimman osan elämästään. Hän oli valon problematiikasta erityisesti kiinnostuneen Domenico Venezianon oppilas. Teoksista varsinkin Todellisen ristin legendaa leimaa uskonnollinen ankaruus ja rohkealla perspektiivin käytöllä saavutettu rakenteen selkeys.

Hän työskenteli erittäin hitaasti. Toisinaan taiteilijan isä joutui pyytelemään mesenaateilta anteeksi poikansa hitautta. Pieron taiteilijanura katkesi näön heikkenemiseen. Elämänsä loppupuolella hän kirjoitti tutkielmat De prospectiva pingendi (perspektiivi maalaustaiteessa) ja De quinque corporibus regularibus (viisi säännöllistä kappaletta), jossa hän esitti teostensa pohjalla olevat matemaattiset teoriat.

Piero della Francesca (1420–12. oktober 1492) eigentleg Pietro di Benedetto dei Franceschi (eller Pietro Borghese) var ein italiensk målar, kunstteoretikar og matematikar under ungrenessansen.

Piero della Francesca, eg. Piero di Benedetto dei Franceschi, född cirka 1415 i Sansepolcro utanför Arezzo i Toscana, död 12 oktober 1492 i Sansepolcro, var en italiensk målare.

Piero della Francesca var lärjunge till Domenico Veneziano i Florens och förenade sina umbriska ungdomsintryck med den florentinska skolans nyvinningar. Särskilt var Paolo Uccellos perspektivstudier betydelsefulla för honom. I sina mogna verk visade han nya vägar för måleriet. Riktiga rumsförhållanden skapade han inte endast genom perspektivisk förminskning av figurerna, utan även genom avtoning och modellering. Som en föregångsman framstod han dessutom in sin behandling av det fria ljuset, vilket han lät spela i reflexer på kropparna. Genom den tektoniska kompositionen, som stöddes av de starkt plastiska figurernas stora, slutna konturer, uppnådde han en intryckfull mural stil. Det enda bevarade exemplet på hans monumentalmålningar utgörs av hans på 1460-talet tillkomna fresker i San Francesco i Arezzo, som skildrar episoder ur det heliga korsets legend. Av Piero della Francescas målningar märks särskilt porträtt av Federico da Montefeltro och hans gemål Battista Sforza, idag i Uffizierna.

Av betydelse för Piero della Francescas måleri var en oljemålningsteknik, som han blandade med den tidigare temperatekniken. Han var en av de första i Italien som tog intryck av den nederländska konsten, vilket bland annat märks i Jesu födelse. Han kom själv, liksom sina båda lärjungar Luca Signorelli och Melozzo da Forlì, att utöva ett stort inflytande över utvecklingen inom det italienska måleriet.

Piero della Francesca var en av ungrenässansens mest tongivande konstnärer och en pionjär för den perspektiviska bildkonstruktionen. Han skrev även en bok i ämnet, De Prospectiva Pigendi.

I Pieros tidiga verk är inflytandet från Masaccio tydligt, men så småningom utvecklade han en helt egen stil. Tre berömda verk är Kristi dop, Kristi gisslande samt Uppståndelsen. Pieros kompositioner utmärks av ett matematiskt exakt uträknat rumsdjup, men deras innebörd har varit ämne för många kontroverser.