Flygplansbeteckning [sv]
A 1 var ett enmotorigt biplan. Det var beväpnat med en fast och en rörlig kulspruta. Bomber kunde hängas under vingarna. A 1 användes också för utbildning och avancerad flygträning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se J 21A[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se J 21R[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se J 28B[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se J 29B[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se J 32[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
AJ 37 var ett attackflygplan som också kunde utföra jaktuppdrag. Det var ett ensitsigt jetflygplan med dubbel deltavinge kombinerad med en nosvinge vilket gav goda flygegenskaper vid både låg och hög fart. AJ 37 kunde starta och landa på korta sträckor och utnyttja det svenska vägbassystemet. Det var ett av få krigsflygplan utanför USA som var försett med dator.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
AJS 37 var ett ensitsigt jetflygplan med dubbel deltavinge kombinerad med en nosvinge vilket gav goda flygegenskaper vid både låg och hög fart. För att kunna verka som flerrollsflygplan modifierades AJ 37, SF 37 och SH 37 till AJS 37. Dessa skulle förutom attack och jakt även kunna utföra spaningsuppdrag. Modifieringen innebar bland annat att flygplanet fick ökad datorkapacitet och fler beväpningsalternativ.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Bombplanet B 1 var ett enmotorigt tvåsitsigt biplan. Flygplanet var utrustat med en kulspruta och kunde ta en bomblast på 350 kg. Bomberna, vanligen 50-kilos bomber, hängdes under undervingarna[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 16A var ett italienskt tvåmotorigt, midvingat bombflygplan med fyra personers besättning. Det var beväpnat med fyra kulsprutor och hade både invändiga och utvändiga bombställ. B 16 var tillverkad av flera olika material som till exempel stålrör, trä, duk, faner, glas med mera. Flera allvarliga olyckor som berodde på konstruktions- och materialfel ledde till flygförbud för flygplanstypen. De kvarvarande flygplanen reparerades och modifierades och kunde sedan återgå i tjänst.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 17, Saabs första helt egna konstruktion, var ett tvåsitsigt, lågvingat, enmotorigt bombflygplan. Men flygplanet var mångsidigt och användes i olika roller. En konstruktionsdetalj är landstället som fälls upp på vingens undersida och har stora metallkåpor som skydd för landställsbenen. När piloten fällde ut landställen fungerade kåporna som effektiva dykbromsar. Landstället kunde ha hjul, skidor eller fasta flottörer.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 18, Saab 18, var ett tvåmotorigt, midvingat bomb-, attack- och spaningsflygplan avsett för tre personers besättning. Det var byggt helt av metall förutom roderytorna som var dukklädda. Landställen kunde fällas in i flygplanskroppen. B 18 var beväpnat med två automatkanoner och kunder bära 1 400 kg bomber. Flygplanet var under de första åren ett mycket modernt stridsflygplan jämfört med utländska flygplanstyper.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Bombplanet B 2 var ett enmotorig tvåsitsigt biplan. Flygplanet var utrustat med en 8 mm kulspruta och kunde bära en bomblast på 630 kg. Bomberna hängdes under undervingarna.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 3 var ett tvåmotorigt lågvingat monoplan och flygvapnets första flygplan helt i metall. Det hade fyra personers besättning, var beväpnat med tre kulsprutor och kunde bära ett ton bomber. B 3 kom också användas som torpedflygplan, spaningsflygplan, transportflygplan och för utbildning av navigatörer. Ett modifierat exemplar av B 3 var svenska försvaret första signalspaningsflygplan.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 3C och D licenstillverkades av Saab i Trollhättan. B 3C hade My XXIV-motorer som licenstillverkades av Svenska flygmotor AB (SFA) och B 3D hade polsktillverkade My XIX-motorer. I övrigt se B 3A, B och C-2.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 4 var ett tvåsitsigt enmotorigt biplan. Det var inköpt som spaningsflygplan och fick beteckningen S 7 i flygvapnet. Utprovningar i störtbombfällning var så positiva att flygvapnet beslutade att använda flygplanstypen som lätt bombflygplan istället med beteckningen B 4.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 5 var ett tvåsitsigt, enmotorigt, lågvingat monoplan helt i metall. Förutom två originalflygplan från USA licenstillverkades alla av Saab. Några av exemplaren var utrustade för målbogsering eller med dubbelkommando. När flygvapnet slutade använda B 5 som lätt bombflygplan modifierades kvarvarande exemplar för målbogsering, väderflygning, övningsflygning med mera.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
B 6 var ett tvåsitsig, enmotorigt, lågvingat monoplan helt i metall. Andra världskriget och exportstopp av krigsmateriel från USA innebar att bara två av 52 beställda flygplan levererades. Trots att flygvapnet hade för avsikt att i använda flygplanen som lätta bombflygplan försågs inte B 6 med bombställ.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Glidflygplanet G 101 var ett ensitsigt, stagat, högvingat monoplan. Det hade en enkel konstruktion och var byggt av trä, plywood och duk. Förarplatsen var helt öppen men kunde byggas in. G 101 kom till flottiljerna som byggsats och användes i grundutbildningen av flygförare. Flygeleven satt ensam utan instruktioner eller stöd från en flyglärare.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 1 var en tvåmotorig medeltung transporthelikopter. Den fanns både i flygvapnet och i marinen och användes för en mängd olika uppdrag såsom ubåtsjakt, minsvepning, sjöräddning och trupptransporter. HKP 1 hade tre personers besättning och kunde vid trupptransporter medföra tjugo fullt utrustade soldater.[sv]
I arbeid...