Silvergruvan i Sala var i drift 1400-talet till 1908. Den utgjorde ett eget bergslag, Sala Silverbergslag eller Sala Bergslag, vilket bildades 1512. Utöver silver, har även zink och bly brutits här. Gruvan hade framförallt tre storhetstider: under tidigt 1500-tal, 1600-talets mitt och sent 1800-tal. Med sin stora produktion är gruvan är den viktigaste silverfyndigheten i Sverige. Silvret var länge viktigt som bland annat myntmetall.
Gruvan blev totalt mer än 300 meter djup, och hade en längd av orter och rum på över 20 km.
Sala stad grundades 1624 av Gustav II Adolf, just på grund av gruvans belägenhet. Man anlade även två stora vattensystem som gav gruvan och hyttan energi.
Bergsbruket sköttes av bergslaget fram till 1600-talets senare del, då Sala stad tog över ansvaret för gruvan.
Kronan ägde silvergruvan fram till 1887. Gruvan var det sista bergsregalet, Kronans rätt över rikets malmstråk. Därefter har den ägts av bland annat Sala Silfververks AB, AB Salberget, Sala Zink AB och Avesta Jernverks AB.[sv]
Vid Stora Kopparberget/ Falu Koppargruva, har kopparmalm brutits sedan 1347 då de första kända privilegierna erhölls av Kung Magnus Eriksson. Undersökningar visar dock att brytningen påbörjades redan mellan år 850-1080.[sv]
Stora Kopparbergs bergslag bildades 1862 för att ta över gruv- och metallindustrin kring Falu Koppargruva. Vid 1800- talets slut började företaget även att producera pappersmassa, och blev en världsledande skogsindustrikoncern. 1998 slogs Stora AB samman med finska Enso Oyj, varefter Stora Enso Oyj bildades.[sv]
Frälsehemmanet Fors omnämns i jordeboken för Varnums socken 1540. Hit hörde hemmanet innan Kroppa socken bildades 1642. Från 1633 kallas gården Storfors. Jordbruksmarken i området var bördig, vilket var anledningen till att platsen befolkades redan under medeltiden. Hertig Karl övertog gården 1587 och året därefter anlades ett hammarbruk. Under 1600-talet uppförs ytterligare bebyggelse i närområdet. Dessa bostäder befolkades troligtvis av arbetare vid bruket. Tackjärn och stångjärn producerades här, tillsammans med bland annat skjutvapen, kanonkulor och harnesk.[sv]
Stripa gruva har varit i bruk sedan 1400-talet, med ett uppehåll mellan 1643-1771 på grund av bristande resurser. Stora Stripa gruvlag bildades 1783, varefter bolaget kom att ombildas ett antal gånger innan gruvan togs ur drift 1977. Mellan 1977-1991 fungerade Stripa gruva som forskningsgruva. Svensk Kärnbränslehantering undersökte då förutsättningar och möjligheter gällande slutförvaring av kärnkraftsavfall.[sv]
Vid bruket uppfördes en stångjärnssmedja 1753 samt en masugn 1796. Det så kallade Vallonsmidet infördes 1829 efter Gustaf Adolf Tamms beslut. Fram till år 1947 användes denna tillverkningsmetod vid bruket. Det var således det sista bruket i Sverige som använde sig av metoden så långt in på 1900-talet.[sv]
Järnmalmsbrytningen i Stråssa började på 1400-talet. Gruvan drevs under en lång tid av bergsmän, fram till dess att Stråssa Grufvebolag bildades 1874. Detta ombildades 1906 till aktiebolag. Redan följande år köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. Efter ett antal turbulenta år och flera olika ägare, lades driften ned 1923, bland annat på grund av en sjunkande konjunktur.
Vid 1950-talets mitt stod Grängeskoncernen som ägare och återigen påbörjades verksamheten vid Stråssa gruva med nya stora investeringar. Järnmalmen visade sig dock vara lågvärdig och man kunde inte konkurrera med andra bolag. Stråssa gruva samt bolagets andra gruvor överfördes 1978 till statligt ägda SSAB. På grund av dess dåliga lönsamhet, inleddes 1981 nedläggningen av gruvan som togs helt ur drift 1983. Under en period från och med 1984 fungerade Stråssa som besöksgruva och var Bergslagens djupaste. Även denna verksamhet lades dock ned, länspumparna stängdes och gruvan fylldes återigen med vatten.[sv]
Verksamheten vid Surahammars bruk påbörjades redan under 1500-talet. Vid denna tid anlades en kronohammare vid Kolbäcksån. Bruksegendomens huvudbyggnad är belägen på en holme i ån. Vid 1600-talets slut bestod bruket endast av en mindre smedja.
Efter att bruket övertogs av Sofia Christina Lilliestierna 1726, utvecklades verksamheten och företaget växte; Produktionen ökade och kvaliteten på järnet höjdes. Lillienstiernas järnstämpel kom att användas även efter hennes bortgång.
Därefter kom bruket att byta ägare ett flertal gånger. Surahammars Bruks AB grundade 1891 VABIS, ett verkstadsföretag. År 1905 övertogs Svanå bruk och blev en del i företaget. År 1916 erhölls nästan alla bolagets aktier av ASEA.
Surahammars Bruks AB är idag Skandinaviens enda tillverkare av elektroplåt med en årsproduktion på 70 000 ton. Företaget är en del av ”Tata Steel”.[sv]
OBS! KulturNav er ikke fullt støttet av din nettleser. For korrekt funksjonalitet anbefales nyere Chrome, Firefox, Safari eller Internet Explorer 10 eller senere.
I arbeid...