Falkberget, Johan (1879 - 1967) [no]

Johan Falkberget (30. syyskuuta 1879 Røros, Sør-Trøndelag, Norja – 5. huhtikuuta 1967 Røros, Norja) oli norjalainen kirjailija.

Falkberget oli useita kertoja Nobelin kirjallisuuspalkinnon ehdokkaana.

Johan Falkberget (30. september 1879–5. april 1967) var ein norsk forfattar, gardbrukar og stortingsrepresentant. Han vart fødd på garden Falkberget («Inni Dala» - Trondalen) ved Rugelsjøen, i Røros kommune.

Falkberget byrja si yrkeskarriere som gruvearbeidar, og mange av Falkberget sine romanar skildrar arbeidarane sine arbeidsvilkår i gruvesamfunnet. Gjennombrotet kom med romanen «Den fjerde nattevakt» (1923), ein historisk roman med handling lagt til første halvdel av 1800-talet. I «Christianus Sextus»-syklusen er handlinga lagt til 1720-talet, og gruvedrifta er òg her eit sentralt motiv. Johan Falkberget representerte Arbeidarpartiet på Stortinget for Sør-Trøndelag fylke i åra 1931-33.

Falkberget vart gravlagd på Staten sin kostnad den 15. april 1967. Familien sin gravstad er på Røros øvre kyrkjegard.

Johan Falkberget (født Johan Petter Lillebakken 30. september 1879 i Rugldalen ved Røros, død 5. april 1967) var en norsk forfatter, journalist, gårdbruker og politiker (Ap). Han var gift med Anna Marie Olsdatter Skjølsvold, født 1880, og de fikk tre barn, hvorav to vokste opp, datteren Aasta og sønnen Magnus.

Han ble født på gården Falkberget («Inni Dala» – Trondalen) ved Rugelsjøen på Røros.

Falkberget begynte sin yrkeskarriere som gruvearbeider, og mange av Falkbergets romaner skildrer arbeidere og arbeidsvilkår i gruvesamfunnet. Gjennombruddet kom med romanen Den fjerde nattevakt (1923), en historisk roman med handling lagt til første halvdel av 1800-tallet. I Christianus Sextus-syklusen er handlingen lagt til 1720-årene, og gruvedriften er også her et sentralt motiv. Johan Falkberget var innvalgt på Stortinget fra Sør-Trøndelag 1931–1933, og dessuten varaordfører i Glåmos herredsstyre 1931–1937. Falkberget var frimurer.

Johan Falkberget, född Johan Petter Lillebakken 30 september 1879 i Nordre Rugldalen nära Røros, död 5 april 1967 i Tyvoll nära Røros, var en norsk författare och politiker. Han var far till Magnus Falkberget

Falkberget började arbeta i gruva vid åtta års ålder, vilket han gjorde till 1907 då han anställdes som redaktör för en arbetartidning. Han levde sedan ett kringflackande liv tills han 1922 tog över fädernegården där han levde resten av livet. Under en period satt han som ledamot av stortinget för arbeiderpartiet. Litterärt debuterade han 1901 med Mod lys og grav.

Förutom de självbiografiska Svarte fjelde (1907), Minneskudd (1908), Ved den evige sne (1908), Urtidsnat (1909) och Vargfjeldet (1910) utgav Falkberget en mängd äventysberättelser som Eli Sjursdatter (1913), Björneskytten (1919) och Christianus Sextus (1927), psykologiska romaner som Brændoffer (1918), Lisbet paa Jarnfjeld (1915) samt Den fjerde Nattevakt (1923), samt en diktsamling, Vers fra Rugelsjøen (1925).