Full-rigged ship

Täislaev on 3–5-mastiline purjelaev, mis igas mastis kannab raapurjestust ehk täispurjestust. Viiemastilise täislaeva mastide nimetused on fokkmast, grootmast, keskmast, besaanmast ja dziggermast. Kolmemastilise täislaeva mastide nimetused on fokkmast, grootmast ja besaanmast. Lisaks raapurjedele võib täislaev viimases mastis kanda ka kahvelpurje. Fokkmasti ees pukspriidi ja kliiverpoomi peal on 3–4 eespurje ehk kliivrit. Mastide vahel on harilikult ülestikku 2–3 taakseili. Iga mast koosneb harilikult mastist ehk alamastist ja kahest tengist – marsstengist ja praamtengist. Praamtengi ülemist osa nimetatakse roiltengiks. Täisraapurjestus kannab nimetusi vastavalt masti ja tengide nimedele, kus raad, mis kannavad raapurjeid, on kinnitatud. Nii on fokkmastis – fokk, alamarsspuri, ülamarsspuri, alapraampuri, ülapraampuri ja roilpuri.

Nüüdisajal on enamus täislaevu kasutusel õppelaevadena – "Amerigo Vespucci" Itaalias, "Christian Radich" Norras, "Danmark" Taanis, "Dar Pomorza" ja "Dar Mlodiezy" Poolas.

Ein fullriggar er eit seglskip med minst tre master der alle mastene er skværrigga (med rær på alle master). Det finst òg fire- og femmasta fullriggarar.

To av dei tre norske skuleskipa, S/S «Sørlandet» og S/S «Christian Radich», er fullriggarar, mens det tredje, S/S «Statsraad Lehmkuhl», er barkrigga.

Fullrigger er et seilskip med minst tre master og der alle er skværriggede. Det fantes også firemastede fullriggere, men det har bare eksistert én femmastet fullrigger, «Preussen» fra 1902. På disse kalles den aktre masten kryssmast eller jiggermast. I Norge er det i dag (2016) tre fullriggere, «Sørlandet», «Christian Radich» og «Najaden». Den fjerde skværriggeren, «Statsraad Lehmkuhl», er barkrigget.

Fullriggare (även fregattacklade fartyg) kallas segelfartyg med minst tre master som bär i huvudsak råsegel på samtliga dessa. Särskilt berömda är det sena 1800-talets snabbgående klipperskepp.

Råsegelriggen är effektiv i medvind (läns) och halv medvind (slör). Råsegelriggen är också lätt att dela upp på många mindre segel, varvid inget av seglen behöver vara ohanterligt stort ens på mycket stora fartyg. En råseglare kan inte gå lika högt i vind som en skonare och avdriften på kryss är större, men på oceanfart väljer man rutten så att man har ström och vind med sig. Före ångfartygens tid var de flesta större fartyg fullriggare.