Eriksson, Sven (1901 - 1969) [sv]

Biografi författad av Dennis Wilhelmsson i Ununge

Sven Fredrik Samuel Eriksson föddes den 1 september 1901 hemma på fädernegården i Bloka i Ununge. Redan som barn drabbas han av svår astma, barnförlamning och reumatisk feber som gör honom låghalt och ger honom ett handikapp han får leva med under resten av sitt liv.

Sven går i den lilla församlingsskolan i Ununge och hjälper sedan till med jordbruket hemma på gården. Redan tidigt börjar han att intressera sig för fotografering och går en kurs på Hermods för blivande yrkesfotografer.

Man kan förmoda att detta intresse uppstod genom hans granne på andra sidan vägen, ateljéfotografen Engelbert Strandqvist på gården Ekensborg. Säkert fick den unge blivande fotografen där allt det stöd och den uppmuntran han behövde.

Antagligen var det också Engelbert Strandqvist som tog det fina porträttet med det arrangerade fotot av Sven Eriksson där han står lutad med armen mot den stora ateljékameran, bilden jag valde till den här utställningens affisch.Sven Erikssons första tid som fotograf sammanfaller lyckligtvis med när Ununge börjar gå från skogs- och jordbruksbygd till att bli ett modernt litet samhälle med egen infrastruktur.

Redan 1898 finns järnvägen här och tjugo år senare byggs de första villorna i stationsområdet Solbacken. Mjölkcentralen uppför också ett stort mejeri mitt emot stationen. Sven Eriksson följer utvecklingen med sin kamera.

Trots att han i sin ungdom uteslutande ägnar sig åt fotografering, är han inskriven som jordbruksarbetare i mantalslängderna ända fram till 1934, något som står i full kontrast till hans fysiska handikapp.

Det här året träffar han också den fem år yngre fotografen John Engström i Hallstavik och de inleder ett kompanjonskap som kommer att vara fram till 1947. I John Engströms funkishus på Carl Wahrens väg öppnar de den första fotobutiken med ateljé och försäljning av kameror och film.Sven Eriksson har nu övergett glasnegativen och de stora formaten för mindre kameror och rullfilm. Han är fast anställd och kan titulera sig yrkesfotograf.

Vid sidan av arbetet i fotobutiken med försäljning och framkallning av film turas de båda fotograferna om att cykla ut i bygderna. De fotograferar på beställning, skolkort, konfirmationer, bröllop, dop och begravningar. Någon bil hade de inte. Av miljöbilder gör de vykort som säljs i fotobutiken på Carl Wahrens väg.

Medan John Engström exponerar Hallstavik och Häverö tar sig Sven Eriksson fram med sin kamera på de gropiga grusvägarna i Ununge, Edsbro och Söderbykarl. Under de här åren bor han också periodvis hos John Engström i ett litet rum intill fotobutiken. Idag minns äldre människor Sven Eriksson för hans handikapp och att han alltid cyklade med det friska benet medan det andra sköt rakt ut.

Det sägs att han var tystlåten och att han tog lång tid på sig innan han tog en bild. Skolbarnen klagade också på att han var hårdhänt när han skulle flytta på någon för att de skulle stå rätt i det stundande exponeringsögonblicket. Då nöps han och man fick blåmärken på armarna.

Åren 1940 till 1950 tar han också hand om en del av biblioteksverksamheten i församlingsskolan, samtidigt som han blir ombud för Svenska Turistföreningen i Ununge.Sven Fredrik Samuel Eriksson var aldrig gift och hade inga barn.

Han går ur tiden den 27 januari 1969, och lämnar efter sig en omfattande samling på ca 1700 glasnegativ i format: 9x7, 10x15, 12x16, 13x18 cm, samt negativ film. De äldsta bevarade glasnegativen är idag 90 år gamla och är ett ovärderligt dokument för den här bygden och dess människor. Idag finns Sven Erikssons fotosamling bevarad och tillgänglig för allmänheten på Norrtälje Stadsarkiv.

Text av Konstnär Dennis Wilhelmsson, Ununge 2007

Konverterad från Nationella fotografregistret (NFR) 2014-05-13