Vilhelm Krag (24 December 1871 – 10 July 1933) was a Norwegian poet, writer, journalist and cultural personality. Known for coining the term Sørlandet to describe a region of Norway, he was the son of Peter Rasmus Krag and younger brother of the novelist Thomas Krag.

His first volume of poetry, which came out in 1891, included many of his best-known poems: "Fandango", "Der skreg en fugl" (A bird cried), "Liden Kirsten" (Little Kirsten), "Majnat" (May night), "Mens jeg venter" (While I'm waiting), "Moderen synger" (The mother sings) and "Og jeg vil ha mig en hjertenskjær" (And I will have me a sweetheart).

Edvard Grieg set Krag's lyrics to music in his Opus 60, published in 1894. In the early 20th century works by Krag were recorded in America by Florence Bodinoff, George Hamlin, Nathalie Hansen, Eleonora Olson, Ernestine Schumann-Heink, Aalrud Tillisch, and Carsten Woll.

Vilhelm Andreas Wexels Krag (24. joulukuuta 1871 Kristiansand, Norja – 10. heinäkuuta 1933 Ny-Hellesund, Søgne, Norja) oli norjalainen prosaisti, runoilija ja teatterinjohtaja. Kirjallisen tuotantonsa ohella hänet tunnetaan muun muassa Sørlandet-käsitteen alkuunpanijana ja puolestapuhujana.

Kragin ja Sigbjørn Obstfelderin runoja pidettiin 1900-luvun vaihteen Norjan lyriikan merkittävimpinä saavutuksina. Kragilla yhtyy laulava ja melodinen muoto tunnelman alakuloisen herkkään, hieman romanttiseen haaveellisuuteen. Lyyristen kokoelmien lisäksi Krag on julkaissut suorasanaisia teoksia ja näytelmiä.

Vilhelm Andreas Wexels Krag (24. desember 1871–10. juli 1933) var ein norsk forfattar frå Kristiansand. Han er best kjend for lyrikken sin, men skreiv også ei rad romanar og forteljingar, samt skodespel. I dag er Krag kanskje aller best kjend som opphavsmann til den geografiske og sosiologiske nemninga Sørlandet. Peter Krag var far hans, Thomas Krag ein eldre bror.

Vilhelm Andreas Wexels Krag 24 december 1871 i Kristiansand, död 10 juli 1933 i Ny-Hellesund i Søgne, var en norsk diktare, författare och dramatiker, son till Peter Rasmus Krag och bror till Thomas Krag. Han anses tillsammans med Gabriel Scott vara Sørlandets främsta författare.

Krag fick redan som 16-åring sin första dikt tryckt i Fædrelandsvennen. Han läste och tog mycket impulser från Bjørnstjerne Bjørnson och Henrik Ibsen.

1890 blev han student, var 1908-11 chef vid Nationaltheatret. Från 1911 verkade han som litterär rådgivare hos Aschehoug & co:s förlag. Med debuten Digte (1891) vars melodiösa och vemodiga vers om ensamhet och erotik var påverkad av Holger Drachmann och Jens Peter Jacobsen, folkvisa och fransk symbolism, anslog Krag en ny ton i norsk diktning, som även ljöd i hans nästa diktsamling, Sange fra Syden (1893). Hans dikter fick med tiden en mera enkel och realistisk karaktär genom anknytning till Sørlandets landskap och befolkning, fiskare och sjömän, något som märks i diktsamlingarna Nyere digte (1897), Vestlandsviser (1898), Sange fra min ø (1918) och Viser og vers (1919). Som prosaist nådde Krag högt med sina humoristiska Sørlandsskildringar, Major von Knarren og hans venner (1906), Hos Maarten og Silius (1912) samt Stenansiktet (1918) samt i de självbiografiska Min barndoms have (1926) och Den gang vi var tyve aar (1927). Av hans många skådespel märks Baldevins bryllup (1900) med motiv från sörländskt folkliv och det starkt lyriska Livet en leg (1901). Hans Skrifter (i urval) utgavs 1930 4 band.

Totalt kom han att skriva 43 böcker (dikter, prosa och skådespel), och torde även vara den mest tonsatta norska lyrikern genom tiderna.