Egge, Peter (1869 - 1959)

Peter Egge (1 April 1869 – 15 July 1959) was a renowned Norwegian author, journalist and playwright. His writing career extended from 1891 until 1955.

Peter Andreas Egge (1. huhtikuuta 1869 Trondheim, Sør-Trøndelag, Norja – 15. heinäkuuta 1959 Oslo, Norja) oli norjalainen näytelmäkirjailija, prosaisti ja toimittaja.

Peter Andreas Egge (1. april 1869–15. juli 1959) var ein norsk forfattar.

Foreldra til Peter Egge flytta til Trondheim frå Nord-Trøndelag, og faren, Olaus Egge, dreiv vognmannforretning i Dronningens gate. Peter var den nest eldste av ni sysken. Han byrja tidleg å skrive og verka i ein periode som journalist mellom anna i det radikale magasinet Den nye Tid og i Dagsposten. I 1891 debuterte han med romanen Almue (ei forteljing med same tittel hadde han fått prenta i bladet Fædrelandet i 1887). Knut Hamsun hjelpte Egge med å få i stand denne utgjevinga.

I 1897 gifta Egge seg med Anna Svendsen og flytta snart til Kristiania. Han budde aldri fast i heimfylket etter dette. Egge var aktiv i Den norske forfatterforening i lang tid, mellom anna som formann i perioden 1913-1916 og i 1935.

Peter Egge skreiv både kortare forteljingar og drama, men det er særleg romanane sine han er kjend for i dag. Fleire av desse har Trondheim eller Trøndelag som miljø og skodeplass, og flytting frå landsbygd til by er eit motiv som går att i ulike variantar.

I 1916 vart Egge tildelt Statens kunstnarløn. Han fekk Gyldendals legat i 1935.

I fødebyen Trondheim har Peter Egge fått både ein plass og ein veg oppkalla etter seg. Det finst dessutan ein Peter Egges vei i Bodø og ei Peter Egges gate i Steinkjer.

Ej att förväxla med skådespelaren Peter Egge, son till Isa Quensel.

Peter Egge, född 1 april 1869, död 15 juli 1959, var en norsk författare.

Egge debuterade 1891 med romanen Almue efter att några år ha arbetat som sjöman, arbetare och kontorist. Det mest betydande i hans författarskap är hans folklivsskildringar från Trøndelagen: Nordfra (1895), Trøndere (1898), De graa haar (1904), men senare vände hans intresse alltmer åt psykologiska romaner såsom Jomfrue Nelly Maartens (1897), Gammelholm (1899), Majnætter (1902), En liden gut (1906), Hjærtet (1907), De unge dage (1913), Jægtvig og hans Gud (1923), samt Hansine Solstad (1925). Som dramatisk författare har Egge framträtt med några komedier, präglade av en älskvärd humor: Fadergaven (1897), Jakob og Kristoffer (1900), Kjærlighet og venskap (1905), samt skådespelen Idyllen, Felen (1912), Brist (1914), Narren (1917), samt De svære valg (1924).

Kjærlighet og venskap filmatiserades 1941, se Den kärleken, den kärleken!.