Feminist

Feminisme er et bredt samlebegrep for ulike sosiale og politiske bevegelser, tankeretninger og ideologier som arbeider for sosial, økonomisk og politisk likeverd mellom kjønnene. Ofte deles feminismen i tre brede tradisjoner kjent som liberal feminisme, sosialistisk feminisme og radikalfeminisme, gjerne kalt feminismens «tre store» idétradisjoner. Fra 1990-årene har interseksjonell feminisme blitt et utbredt perspektiv og analytisk rammeverk i moderne feminisme og likestillingspolitikk.

Begrepet feminisme kom i bruk fra rundt 1970 og erstattet på norsk i løpet av 1970- og 1980-årene delvis det eldre begrepet kvinnesak, som i Norge imidlertid utelukkende var knyttet til den borgerlig-liberale kvinnesaksbevegelsen. Selve ordet feminisme kommer opprinnelig av det latinske ordet femina, som betyr kvinne. I moderne tid brukes feminismebegrepet ofte om kampen for kvinners rettigheter og likestilling også i fortiden, også om bevegelser som ikke selv brukte feminismebegrepet. I tråd med dette er det vanlig å dele feminismens historie inn i tre og etterhvert fire bølger.

Begrepet feminisme forstås ulikt av ulike feministiske tradisjoner. I en liberalfeministisk tradisjon, representert f.eks. av Norsk Kvinnesaksforening og tilsvarende organisasjoner, forstås feminisme, i likhet med kvinnesak, primært som den kampen kvinner kjemper sammen med menn – og andre kjønn – for et likestilt samfunn på grunnlag av menneskerettighetene og innen en liberaldemokratisk kontekst, og dermed ikke som noen kamp mot menn. For kvinnesaksbevegelsen og innen en liberalfeministisk tradisjon ellers er det grunnleggende at «kvinders bestemmelse er akkurat den samme som mænds bestemmelse, den at være mennesker», slik Ragna Nielsen uttrykte det; Eva Kolstad sa at kvinnesak er en kamp for «et samfunn hvor individuelle anlegg skal bestemme den enkeltes vei, ikke sosiale normer og overlevde tradisjoner», og understreket at kvinnesak angår hele samfunnet. I sosialistisk kontekst knyttes begrepet til analyser som bygger på teori om klassekamp. I en radikalfeministisk tradisjon er feminismebegrepet heller knyttet til en kamp mot det som forstås som patriarkatet eller mannssamfunnet, og en oppfatning av kvinner og menn som iboende antagonistiske grupper, og radikalfeminister hevder at kvinner utgjør det de kaller en «kjønnsklasse», med ideer og terminologi lånt fra marxismen. Feminismens tredje og fjerde bølger – med nye retninger som skeive og svarte feminismer – er kjennetegnet av et tydelig interseksjonelt perspektiv og vekt på inkludering av utsatte minoritetsgrupper, og er i Norge representert av nyere organisasjoner som Inkluderende feminisme-initiativet. Samtidig deler de sin grunnleggende forankring i menneskerettighetene med den etablerte liberalfeministiske tradisjonen som etterhvert også har tatt en interseksjonell vending, og det har siden 1990-årene vært en betydelig tilnærming mellom liberalfeministiske og nyere feministiske tradisjoner. F.eks. har USAs ledende liberalfeministiske organisasjon National Organization for Women i økende grad fokusert på minoritetskvinner. Både liberalfeminismen og moderne feminismer fra den tredje og fjerde bølgen har i tråd med sin menneskerettsorientering idag sterk vekt på mangfold, og står i motsetning til antigenderbevegelser som sprer ideer om at synliggjøring av mangfold angivelig «utsletter» kvinner (f.eks. i inkluderende språk). Tidligere president i International Alliance of Women Marion Böker sa at det for kvinnesaksbevegelsen er nødvendig å arbeide på grunnlag av menneskerettighetene, som er universelle og udelelige, forsvare demokratiske verdier og kjempe for en inkluderende kvinnebevegelse, og advarte mot ekstreme høyrekrefter som prøver å sette kvinners rettigheter opp mot minoritetsgruppers menneskerettigheter, herunder ved å hisse til hat mot transpersoner. UN Women uttalte i 2024 at «feminismens mål om interseksjonell rettferdighet og likestilling kan bare oppnås hvis alle kvinner og alle LHBTIQ+-personer blir inkludert som del av en bred, interseksjonell feministisk bevegelse forankret i menneskerettighetenes universalitet og udelelighet».

Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter som män. Feminismen hävdar att moderna samhällen är patriarkala – och att kvinnor behandlas orättvist i dessa samhällen. Insatser för att ändra detta inkluderar att bekämpa könsstereotyper och förbättra utbildningsmässiga, yrkesmässiga och interpersonella möjligheter och resultat för kvinnor.

Vissa av feminismens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Fram till början av 1900-talet användes begreppen kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist anses ha blivit myntat av den franska filosofen Charles Fourier. Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande politisk ideologi.

Feminism och feministisk praktik tar sig mycket olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, och därför kan det ofta vara mer korrekt att prata om feminismer än om feminism. Att det finns så många olika feministiska grenar visar på ett komplext ämnesområde, där olika teorier har olika uppfattningar om vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Några exempel på inriktningar är radikalfeminism, lesbisk feminism, liberalfeminism, marxistisk feminism, svart feminism och transfeminism. Feministiskt initiativ (Fi) anger till exempel att man verkar för feministisk antirasism.