Rehnskiöld, Carl Gustaf (1651 - 1722) [sv]

Count Carl Gustav Rehnskiöld (6 August 1651 – 29 January 1722) was a Swedish Field Marshal (fältmarskalk) and Royal Councillor. He was mentor and chief military advisor to King Charles XII of Sweden, and served as deputy commander-in-chief of the Carolean Army, an army he assisted both in its education and development.

Rehnskiöld grew up in Swedish Pomerania and studied at Lund University under philosopher Samuel von Pufendorf. He entered Swedish war service in 1673 and participated with distinction in the Battles of Halmstad, Lund, and Landskrona during the Scanian War, where he was appointed Lieutenant-Colonel and Adjutant-General. After the war, he was commander of several regiments, observer and tutor to Duke Frederick IV during the Nine Years' War, and Governor-General of Scania.

In the Great Northern War he was Charles XII's right-hand man in the operative organization of the Carolean Army and drafted the battle plans for the landing at Humlebæk and for the battles of Narva, Düna and Kliszów. In the Battle of Fraustadt in 1706, with his own independent army, he decisively defeated a Saxon-Russian Army under the command of Field Marshal Schulenburg. For his services, Rehnskiöld was appointed Field Marshal and the title of Count. During Charles XII's campaign against Russia, Rehnskiöld was in command during the Battle of Holowczyn and the siege of Veprik, where he was severely injured. After Charles XII became incapacitated by a bullet wound, Rehnskiöld replaced him as commander-in-chief of the Swedish Army during the Battle of Poltava in 1709, where it suffered a decisive defeat.

After the battle, Rehnskiöld became a prisoner of war in Russia and spent the years in captivity together with Count Carl Piper by running a management office in Moscow to assist the other Swedish prisoners of war. Rehnskiöld was exchanged in 1718 and arrived at the siege of Fredriksten just before Charles XII was shot to death. Rehnskiöld later served as commander in western Sweden and, suffering from an old shrapnel injury, died in 1722.

Carl Gustaf Rehnskiöld [rēnʃöld] (kirjoitetaan myös Rehnsköld, kirjoitti itse nimensä Rehnschiöldt; 6. elokuuta 1651 – 29. tammikuuta 1722) oli ruotsalainen kreivi ja kenraali. Hänet nimitettiin Skånen kuvernööriksi 1698, sotamarsalkaksi 1706 ja kuningattaren neuvokseksi 1719.

Rehnskiöldistä tuli Kaarle XII:n sotataidon opettaja kuninkaan ollessa alaikäinen. Suuren Pohjan sodan aikana hän oli tämän lähimpiä neuvonantajia. Hän oli varsinaisena ylipäällikkönä Narvan taistelussa 1700 ja voitti saksilaiset Fraustadtissa 1706. Ylipäällikkönä Pultavan taistelussa hän joutui sotavankeuteen. Hän palasi vankeudesta vuonna 1718 muutamia viikkoja ennen Kaarlen kuolemaa.

Rehnskiöld kruunasi Fredrik I:n tämän kruunajaisissa 1720.

Carl Gustav Rehnskiöld (skreiv sjølv namnet Rehnschiöldt) (16. august 1651–29. januar 1722) var ein svensk feltmarskalk og greve. Han var guvernør over Skåne frå 1698 til 1705, vart utnemnd til feltmarskalk i 1706 og vart kongeleg råd i 1719.

Han hadde kommandoen under det fatale slaget ved Poltava der han vart teken til fange av russiske soldatar, men vende i 1718 tilbake til Sverige, der han kom fram ved avsluttinga av omleiringa av Fredriksten festning og rekte å få nokre ord med Karl XII før Karl døydde.

Carl Gustaf Rehnskiöld (skrev sig Rehnschiöldt), född 6 augusti 1651 i Stralsund, död 29 januari 1722 i Läggesta gästgivaregård utanför Mariefred, var en svensk greve och militär. Han var Karl XII:s lärare i krigskonst och närmaste militäre rådgivare, och fungerade även som ställföreträdande överbefälhavare för den karolinska armén, en armé som han bistod både i dess utbildning och utveckling.

Rehnskiöld var uppvuxen i Svenska Pommern och studerade vid Lunds universitet under filosofen Samuel von Pufendorf. 1673 gick han i svensk krigstjänst och deltog i slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona under skånska kriget, där han befordrades till överstelöjtnant och generaladjutant. Efter kriget var han som regementschef, handledare till hertig Fredrik IV under Pfalziska tronföljdskriget och guvernör över Skåne.

I stora nordiska kriget stod han närmast Karl XII i den karolinska arméns operativa ledning och ritade stridsplanerna inför landstigningen vid Humlebæk och i fältslagen vid Narva, Düna och Kliszów. I slaget vid Fraustadt 1706 förde han självständigt armébefäl och slog en sachsisk-rysk armé under befäl av fältmarskalk Schulenburg. För sina förtjänster befordrades Rehnskiöld till fältmarskalk och upphöjdes till greve. I Karl XII:s fälttåg mot Ryssland förde Rehnskiöld befäl i slaget vid Holowczyn och stormningen av Veprik, där han blev svårt skadad. Efter att Karl XII blivit skjuten i foten tog Rehnskiöld över befälet för den svenska armén i slaget vid Poltava 1709, där svenskarna led ett avgörande nederlag.

Efter slaget blev Rehnskiöld krigsfånge i Ryssland och tillbringade åren med att tillsammans med greve Carl Piper driva ett förvaltningskontor i Moskva för att bistå de övriga svenska krigsfångarna. Rehnskiöld blev utväxlad 1718 och kom sedan till belägringen av Fredriksten strax innan Karl XII blev skjuten till döds. Efteråt tjänade Rehnskiöld som befälhavare i västra Sverige och dog 1722 i sviterna av en gammal granatskada.