Bark (sailing vessel)

Parklaev ehk bark (hollandi keeles bark) on 3–5-mastiline purjelaev, millel on raapurjed kõigis ülejäänud mastides peale besaanmasti (viimane mast), kus on kahvel- ehk pikipuri.

19. sajandi keskel oli parklaev enimkasutatud laevatüüp kaugsõidul.

Maailmas on ehitatud kuus viiemastilist parklaeva, sealhulgas "Maria Rickmers".

Parkki on 3–5-mastoinen purjealus, jossa kaikissa muissa paitsi takimmaisessa mastossa on täystakila eli raaka- ja haruspurjeet. Takimmaisessa mastossa on vain kahvelipurje. Parkit olivat suurikokoisia rahtilaivoja: jopa 3 000—4 000 brt.

Parkkilaivat olivat viimeinen laajalti rahtialuksina käytetty purjealustyyppi, joita mm. ahvenanmaalaisella Gustaf Eriksonilla oli parhaimmillaan useita kymmeniä Suomen lipun alla 1920–1930-luvuilla. Kuuluisia parkkilaivoja olivat mm. Pommern, Herzogin Cecilie, Pamir ja Passat. Suuri osa näistä Suomen lipun alla purjehtineista aluksista tuhoutui toisessa maailmansodassa. Suurin Suomen lipun alla purjehtinut parkki oli nelimastoparkki Moshulu, joka on nykyisin restauroitu ravintolalaivaksi Philadelphiassa.

Parkkitakila on kaikkein tehokkain valtameripurjehtijan takila. Se on huomattavasti kuunaritakilaa tehokkaampi ja vakaampi sekä helpommin ohjattava kuin fregattitakila. Myötätuulessa parkki purjehtii lähes yhtä hyvin kuin fregatti ja pystyy nousemaan tuuleen paljon fregattia tehokkaammin. Optimaalisin parkkitakilakonstruktio on nelimastoparkki, jossa on fokkamasto, isomasto, kryssimasto ja mesaanimasto. Yleisimmin kolmessa ensimmäisessä mastossa oli pääpurje (fokka, isopurje, pekiinipurje), alamärssypurje, ylämärssypurje, alaprammipurje, yläprammipurje ja röijeli.

Parkkilaivat olivat suuren purjepinta-alansa vuoksi nopeita ja tehokkaasti hiljaisessakin tuulessa kulkevia aluksia, joiden käyttöä rajoitti lähinnä raakapurjeiden käsittelyyn tarvittavan miehistön suurehko määrä. Lisäksi suuren purjemäärän käsittely ylhäällä mastoissa oli hidasta ja kömpelöä. Näistä syistä parkkeja käytettiin pitkillä merireiteillä esimerkiksi kuljettamassa vehnää Australiasta Eurooppaan. Parkit kykenivät kilpailemaan menestyksellisesti pitkillä merimatkoilla höyrylaivojen kanssa, koska ne olivat nopeita laivoja (Herzogin Cecilie on logannut 22 solmua Skagenin edustalla, ja useimmat nelimastoparkit kykenivät suotuisissa tuulissa 18 solmun nopeuksiin, eivätkä ne myöskään tarvinneet polttoainetta. Vasta dieselmoottorien yleistyminen toisen maailmansodan jälkeen syrjäytti purjealukset kauppamerenkulusta.

Suomessa on museoituna kaksi parkkia: Pommern Maarianhaminassa ja Sigyn Turussa.

Ein bark er eit seglskip med minst tre master — fokkemast, stormast og mesanmast — der dei to fremste er skværrigga mens den attaste masta har mesansegl. Det fanst òg fire- og femmasta barkar.

Det norske skuleskipet SS «Statsraad Lehmkuhl» er ein tremasta bark.

Bark er et seilskip med minst tre master, hvor de fremste er skværriggede, det vil si rigg hvor seilene er festet i rær som er opphengt over hverandre på mastene, mens den akterste masten har mesanseil.

Barken har en noe enklere rigg enn en fullrigger, og kan dermed seile med mindre mannskap. På større barkskip er mesanseilet ofte delt, og en mindre gaffel finnes da omtrentlig midt på undermasten. Norske seilskipsredere kjøpte på slutten av 1800–tallet ofte inn gamle fullriggere fra utlandet og rigget dem ned til barker. Disse skipene var som regel bygget av stål eller jern. Dette i motsetning til de norskbyggede, som vanligvis var bygget av tre. En bark er større og smekrere bygget enn en brigg, og dermed raskere. Det fantes også fire- og fem mastede barker. Mastene på en tremastet bark heter fokkemast, stormast og mesanmast eller kryssmast. Det norske skipet «Statsraad Lehmkuhl» er en tremastet bark.

För leksaken, se Barkbåt.

Ett barkskepp eller en bark är ett tre- eller flermastat fartyg vars aktersta mast, mesanmasten, är gaffelriggad och resten av masterna råriggade. Till skillnad från de övriga masterna saknar mesanmasten märs och har endast salning. På mesanmasten förs ett gaffelsegel, kallat mesan, och ovanför detta ett gaffeltoppsegel, som löper på mesanstången (mastens förlängning) och halas ut på gaffeln. På större barkskepp är mesanseglet ofta delat, och en mindre gaffel finns då ungefär mitt på undermasten. För övrigt är ett barkskepp tacklat som ett "fullriggat" skepp eller en fregatt.

Ordet bark användes ursprungligen om en i örlogsflottan använd segelbåt, av ursprung i Medelhavet, med två master, vardera med ett gaffelsegel. Det blev senare en förkortad benämning på barkskepp.

En bark kan seglas med mindre besättning än en fullriggare, men är i oceanfart betydligt bättre än skonare. Barken är därför den segelfartygstyp som längst kunde konkurrera med ångfartygen i oceanfart, efter att inte ens klipperskepp längre klarade sig på de mer vinstbringande traderna. Stora barkskepp av stål (eng. windjammer) kunde byggas och seglas ekonomiskt in på 1920-talet. Ålänningen Gustaf Erikson höll en flotta av segelfartyg fram till efter andra världskriget, köpta billigt, ofta bara för skrotvärdet, av rederier som övergått till ångfartyg.

Bland barkskepp som bevarats som seglande skolfartyg, museifartyg eller hotellfartyg kan nämnas:

• tremastade barken, valfångstfartyget Charles W. Morgan, sjösatt 1841, tagen ur bruk 1921, nu museifartyg i Mystic, Connecticut.
• tremastade barken Sigyn, byggd av trä på Gamla varvet i Göteborg 1887, numera museifartyg i en flytdocka i Åbo.
• fyrmastade barken Pommern, byggd av stål i Glasgow och sjösatt 1903, numera museifartyg i Västra hamnen i Mariehamn
• fyrmastade stålbarken Moshulu byggd i Skottland 1904,numera restaurang i Philadelphia i USA
• fyrmastade stålbarken Viking byggd av Burmeister & Wain i Köpenhamn, sjösatt 1 december 1906, numera hotell och restaurangfartyg i Göteborg.
• fyrmastade stålbarken Passat byggd i Hamburg 1911, numera museifartyg och vandrarhem i Travemünde, Tyskland
• tremastade stålbarken Statsraad Lemkuhl byggd 1914 som tyska skolfartyget Grossherzog Friedrich August, sedan 1921 hemmahörande i Bergen och seglande för olika uppdragsgivare.
• fyrmastade stålbarken Sedov byggd 1921 som tyska Magdalena Vinnen II, senare Kommodore Johnsen, sovjetiskt krigsbyte 1945, numera ryskt skolfartyg.
• fyrmastade stålbarken Kruzenshtern byggd 1926 som tyska Padua, sovjetiskt krigsbyte 1946, numera ryskt skolfartyg.
• tremastade barken Sagres III byggd av stål på Blohm + Voss i Hamburg, sjösatt 1937, numera seglande skolfartyg i Portugals marin.