Karl Hjalmar Branting (Swedish pronunciation: [ˈjǎlmar ˈbrânːtɪŋ] ; 23 November 1860 – 24 February 1925) was a Swedish politician who was the leader of the Swedish Social Democratic Party (SAP) from 1907 until his death in 1925, and three times Prime Minister of Sweden. When Branting came to power in 1920, he was the first Social Democratic Prime Minister of Sweden. When taking office for a second term after the general election of 1921, he became the first social democratic head of government in Western Europe elected under universal suffrage. An early supporter of modern social democracy and democratic socialism, he led the SAP through a transformation from a radical socialist movement to Sweden's dominant party; the Social Democrats have been Sweden's largest party in every election since 1914, and formed government for 44 continuous years from 1932 to 1976.

In 1921, Branting shared the Nobel Peace Prize with the Norwegian secretary-general of the Inter-Parliamentary Union Christian Lous Lange.

Karl Hjalmar Branting (23. november 1860 Stockholm – 24. veebruar 1925 Stockholm) oli Rootsi poliitik. Ta oli Rootsi Sotsiaaldemokraatliku Partei juht aastail 1907–1925 ja Rootsi peaminister kolmel erineval ajajärgul (1920, 1921–1923 ja 1924–1925). Branting oli esimene sotsiaaldemokraatlik peaminister Rootsis.

1921. aastal anti talle ja Christian Langele Nobeli rahuauhind.

Karl Hjalmar Branting (23. marraskuuta 1860 – 24. helmikuuta 1925) oli ruotsalainen poliitikko. Hän toimi maansa pääministerinä vuosina 1920, 1921–1923 ja 1924–1925.

Karl Hjalmar Branting (23. november 1860–24. februar 1925) var ein svensk sosialdemokratisk politikar og journalist, fødd og død i Stockholm. Han var partileiar for Socialdemokraterna frå 1907 og vart i 1920 den fyrste sosialdemokratiske statsministeren i Sverige.

Branting var riksdagsmann 1897–1925 og partileiar for Socialdemokraterna 1907–25. Han var finansminister i Sverige 1917–18, deretter statsminister 1920, 1921–23 (også utanriksminister) og 1924–25.

Branting vart tildelt Nobels fredspris 1921 saman med Christian Lous Lange for sin innsats i Folkeforbundet.

Karl Hjalmar Branting (uttal) , född 23 november 1860 i Klara församling i Stockholm, död 24 februari 1925 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna från 1907 samt blev 1920 Sveriges första socialdemokratiska statsminister.

Brantings viktigare uppdrag inkluderar riksdagsman (andra kammaren) 1897–1925, partiledare för socialdemokraterna 1907–1925, finansminister 1917–1918 samt statsminister 1920, 1921–1923 (då han även var utrikesminister) och 1924–1925. Hjalmar Branting tilldelades Nobels fredspris 1921 tillsammans med Christian Lange för sina stora insatser inom Nationernas Förbund.

Branting gifte sig 1884 med journalisten Anna Jäderin. Tillsammans fick de två barn: Georg (1887–1965), advokat, riksdagsledamot och publicist, samt Sonja (1890–1981), advokat, feminist, riksdagsledamot och gift med advokaten Olof Westerståhl (1884–1948) och mor till statsvetaren Jörgen Westerståhl. Hjalmar Branting var även styvfar till Vera von Kræmer (1878–1940) och Henry von Kræmer (1880–1957), barn till Anna Branting i hennes äktenskap med löjtnanten Gustaf von Kræmer.