fess

The fez (Turkish: fes, Ottoman Turkish: فس, romanized: fes), also called tarboosh/tarboush (Arabic: طربوش, romanized: ṭarbūš), is a felt headdress in the shape of a short, cylindrical, truncated (peakless) hat, usually red, typically with a black tassel attached to the top. The name "fez" may refer to the Moroccan city of Fez, where the dye to color the hat was extracted from crimson berries. However, its origins are disputed.

The modern fez owes much of its popularity to the Ottoman era. The fez became a symbol of the Ottoman Empire in the early 19th century. In 1827, Mahmud II mandated the fez as a modern headdress for his new army, the Asakir-i Mansure-i Muhammediye. The decision was inspired by the Ottoman naval command, who had previously returned from the Maghreb having embraced the style. In 1829, Mahmud issued new regulations mandating use of the fez by all civil and religious officials. The intention was to replace the turban, which acted as a marker of identity and so divided rather than unified the population. A century later, in 1925, the fez was outlawed in Turkey as part of Atatürk's reforms. Since then, the fez has not been a part of Turkish men's clothing.

The fez has been used as part of soldiers' uniforms in many armies and wars for centuries, including the Bahawalpur Regiment in Pakistan as late as the 1960s.

It is still worn in parts of South Asia, the Middle East, North Africa, and in Cape Town, South Africa. It has also been adopted by various fraternal orders in the English-speaking world.

Fess (türgi keeles fes) on pika rippuva tutiga idamaine tüvikoonusekujuline, tavaliselt punane vildist peakate.

Fessi on esmamainitud 1803. aastal. Peakate muutus populaarseks Vahemerd ümbritsevates maades 19. sajandi vältel, eriti Osmanite riigis. Peakatte nimetus on tulnud Maroko linna Fès nimest. Fessi populaarsus vähenes 20. sajandi keskpaiku, mil enamik Vahemere-äärseid maid loobus rahvuslike rõivaste ja peakatete igapäevasest kandmisest.

Fetsi (turk. fes) on lieriömäinen, tasakattoinen päähine. Se on tehty perinteisesti punaisesta villakankaasta, ja siinä on musta tupsu. Fetsi oli Turkin kansallispäähine 1830-luvulta 1920-luvulle asti, kunnes maataan modernisoinut johtaja Kemal Atatürk kielsi sen käytön.

Fess er eit hovudplagg av filt med tilnærma sylinderforma pull og utan brem. Det har rimeleg flat topp og ein dusk. Det moderne hovudplagget er som regel raudt på farge. Det er knytt til middelhavslanda, og har namn etter byen Fez i Marokko.

Hovudplagget var påbode å bruka for embetsmenn og soldatar i Det osmanske riket/Tyrkia frå 1832 til 1926 I 1926 la Kemal Atatürk ned forbod mot plagget som del av moderniseringa av Tyrkia. I 1928 blei det også forbode i Iran, under sjah Reza Pahlavi sine ambisøse moderniseringsplanar. Fessen blei brukt av overklassen i Egypt fram til 1953, året etter militærkuppet i landet, då hovudplagget blei forbode også der.

I dag er fess ein del av folkedrakter i Marokko, Hellas og Albania.

Fez eller fes är en cylinderformad huvudbonad av glättad ullfilt utan brätten, som oftast är röd och försedd med svart eller mörkblå silkestofs. Den används i huvudsak av muslimer i Nordafrika, Asien och på Balkan. Namnet kommer från den marockanska staden Fès där sådana huvudbonader först tillverkades och där den röda färgen utvanns ur körsbärskornell som invånarna i staden importerat.

Den osmanske sultanen Mahmud II påbjöd 1826 civila och militära ämbetsmän att bära fez i stället för turban. I vissa länder förbjöds huvudbonaden senare, som ett avståndstagande från Osmanska rikets kultur. Detta skedde i Turkiet 1925, i Iran 1928 och i Egypten 1953. I Nordafrika förekommer fezen fortfarande, framför allt i rituella sammanhang. Ett exempel är att en brud i Marocko kan ge sin brudgum en fez i bröllopsgåva.

I Grekland användes fezen både som manligt och kvinnligt plagg.

I Västvärlden används fez oftast vid maskerader, men den var även kortvarigt populär modehatt under 1900-talets första decennier. Fezen kan ingå i en herres "rökrumsklädsel".

Ordet "fez" är belagt i svenska språket sedan 1815.