Albert (German: Albrecht, c. 1338 – 1 April 1412), also known as Albert of Mecklenburg (Swedish: Albrekt av Mecklenburg), was King of Sweden from 1364 to 1389 and Duke of Mecklenburg-Schwerin from 1384 to 1412.
Albert (German: Albrecht, c. 1338 – 1 April 1412), also known as Albert of Mecklenburg (Swedish: Albrekt av Mecklenburg), was King of Sweden from 1364 to 1389 and Duke of Mecklenburg-Schwerin from 1384 to 1412.
Albrekt av Mecklenburg, f. ca 1338, d. 31 mars 1412, svensk kung 1363-89, hertig av Mecklenburg 1384-1412, son till Albrekt II av Mecklenburg och Eufemia, Magnus Erikssons syster. När de svenska stormännen i början av 1360-talet kom i opposition mot kung Magnus Eriksson, togs kontakter mellan dem och A:s far, hertig Albrekt, vilka ledde till att A. och hans far i slutet av 1363 inledde ett erövringståg till Sverige. A. hyllades av Stockholm i november 1363 och utropades till svensk kung vid Mora sten i februari 1364. Magnus och hans son Håkan tvangs att avstå från större delen av Sverige, men de utgjorde under hela 1360-talet ett orosmoment för den mecklenburgska regimen. Viktiga punkter i kampen var slaget i Gataskogen på gränsen mellan Uppland och Västmanland 1365, där Magnus tillfångatogs, och Håkans tåg mot Stockholm 1371. I samband med det sistnämnda nödgades A., för att kunna behålla kronan, frige Magnus, ge honom underhållslän i västra Sverige och avge en kungaförsäkran - den första i svensk historia. Försäkran förbjöd kungen att insätta tyskar som fogdar på kronans slott och gav de svenska rådsherrarna huvuddelen av makten. Under de följande åren gjorde A. flerfaldiga försök att kringgå försäkrans bestämmelser, vilket föranledde de svenska stormännen under ledning av Bo Jonsson (Grip) att vid ytterligare tre tillfällen (1375, 1378, 1383) avfordra A. en förnyad kungaförsäkran. Stormännen - i första hand Bo Jonsson - tilltvingade sig under dessa år alltfler av slottslänen. A. försökte vid Bo Jonssons död (1386) bryta deras makt, men detta ledde till en koalition mellan den hotade aristokratin och Margareta av Danmark, formellt ingången på Dalaborg 1388. I den följande väpnade kampen tillfångatogs A. och hans son hertig Erik i slaget vid Åsle nära Falköping i februari 1389. De fördes till Lindholmens slott i Skåne för fängsligt förvar och frigavs först efter sex år mot löfte om en betydande lösesumma. Garanter för överenskommelsen var hansestäderna, vilka som pant erhöll det av A:s anhängare ännu behärskade Stockholm. Då A. inte kunde erlägga summan inom fastställd tid (tre år) övergick staden till Margareta 1398. Under återstoden av sitt liv levde A. som hertig i Mecklenburg. De försök han gjorde att åter spela en roll i svensk politik blev fåfänga. ¿ A. var gift med Rikardis av Schwerin och Agnes av Braunschweig.
Källa: www.ne.se 2008-04-22 Göran Dahlbäck