Bertil Bull Hedlund

var en svensk grafiker, tegner og maler. Han fikk sitt gjennombrudd først i 1930-årene med detaljrike, fint utførte raderinger og etsninger. Hans interesse for Frankrike førte blant annet til at han illustrerte en rekke franske forfattere som Anatole France, Rabelais, Baudelaire og Flaubert. Les ...

Bertil Adolf Bull Hedlund, född den 9 april 1893 i Falun, död 29 december 1950 i Stockholm, var en svensk konstnär och grafiker. Han var far till Jan-Henrik Hedlund.

Tillnamnet "Bull" tillkom redan under skoltiden, då han var "undersätsig och påminde om en ungtjur". Redan i sina tidigare verk använde han sig av "Bull", men då sist i namnet - "Bertil Hedlund-Bull". Senare, när han på allvar tog upp sin grafiska produktion, ändrades ordningen till den som är känd idag.

Hedlund var elev vid Tekniska skolan under åren 1911-1913 och 1914-1916 vid Konstakademien. 1917 studerade han vid Axel Tallbergs etningsskola. Han företog studieresor till Paris, Köpenhamn, Dresden och Berlin.

Bertil "Bull" Hedlund ägnade sig först åt skulptur men övergick sedan till måleri och grafik. Perioden 1917–1919 skapade han en serie torrnålsgravyrer och etsningar. Han influerades mycket av Félicien Rops, Henri de Toulouse-Lautrec och vännen Axel Fridell. Motiven är ofta samtidsskildringar i impressionistisk stil, vid sidan av samhällssatiriska motiv. 1918–1924 vistades Hedlund mestadels utomlands och målade då främst oljemålningar. Först bodde han en tid i Köpenhamn, där han experimenterade med kubistiska målningar i André Lhotes stil och akvareller i Constantin Guys anda. Under fortsatta resor i Frankrike och Italien gled han alltmer över mot en mer naturalistisk stil och en av italienskt trecentomåleri influerad primitivism. Under hemresan genom Tyskland kom han att konfronteras med Otto Dix och George Grosz samhällskritiska konst. Sedan han återkommit till Sverige arbetade han 1923–1928 hos sin far körsnären Carl Adolf Hedlund i Falun och hans skapande inskränkte sig då främst till satiriska tillfällighetsteckningar. Sedan han 1929 återvänt till Stockholm arbetade han först som tidningtecknare, främst i tidskriften Fönstret. Samtidigt återupptog han måleriet, främst i form av historiska bilder i olja och gouache, som den raljerande Bilder ur Dalarnas historia (1930) och Pariskommunen (1931–1932). Under 1930-talet kom han att bli etablerad som bokillustratör, samtidigt som han fortsatte som grafisk konstnär.