< Passasjerfartøy
Oceangoing passenger ships.[en]
< hodeplagg
En type hodeplagg som omslutter hodet unntatt ansiktet. Ofte en del av eller festet til et annet plagg. Kan ha skulderslag og dekke skuldrene. En hette av hvit linlerret er et hodeplagg som markerer at kvinnen er gift, se linhette/linhatt.
< genser
Overdel med ermer og hette i trikotasjemateriale, ofte i bomull. Ribbet nedkant på bol og ermer. Kalles også hoodie (engelsk).
< Blankvapen [sv]
Hirschfängare, från tyskans Hirschfänger, hjortfångare, är ett kort blankvapen med vilket ett större villebråd avfångas av jägaren.
Vapnet är en utvecklingsform av jaktsvärdet som tidigare användes bland annat vid vildsvinsjakt. Den är närmast att jämföra en kraftigt förlängd kniv med en vanligtvis 50-60 centimeter lång klinga.
Hirschfängaren fick mot slutet av 1600-talet användning som militärt sidovapen vid artilleriet i den svenska hären och utnyttjades bland annat vid tillverkning av faskiner. Vapentypen övertogs senare av infanteriets trumslagare och pipare och fanns kvar hos musikpersonalen till 1774 då den utbyttes mot huggare.[sv]
< hodeplagg
Hodebekledning som beskytter mot slag og støt, ofte av hardt materiale som metall eller plast.
< Huvudbonad [sv]
Hjälm, kallades i äldre tid vid infanteriet för stormhatt, en rest av den gamla rustningen. Togs ur bruk under loppet av 1600-talet, dock vid olika tidpunkter för de skilda truppslagen och kategorierna inom dessa. Uppträder åter i slutet av 1700-talet med början vid lätta förband, vilka förses med ett slags lädermössa med metallkam. Olika former prövas både vid infanteriet och kavalleriet, och omkring år 1800 är de tre huvudtyper utvecklade vilka blir förebilder för senare hjälmar. Ursprungliga benämningar på dessa hjälmar är casque eller kask, casquet eller kaskett, mera sällan hjälm. Materialet var läder eller metall. Efter Napoleonkrigen användes hjälm vanligen endast av kavalleriet. På 1840-talet kommer en ny hjälmtyp, den preussiska kasken, pickelhuvan. Denna framställdes både av läder och metall och bars vid de olika truppslagen. Under första världskriget konstruerades stålhjälmar som skydd för soldaterna mot sprängstycken vid skyttegravsstriderna. Ursprungligen användes endast tre modeller, men under mellankrigstiden framställdes även andra typer. Efter andra världskriget dominerar den amerikanska modellen.[sv]
< klesplagg
Plagg brukt på hodet.
hodetørkle
hovudtørkle
Nynorsk
plagg - (Dialekt (DIAL))
limpeplagg - Valdres (Dialekt (DIAL))
edneplagg - Hallingdal (Dialekt (DIAL))
hølaskaut - Øvre Hallingdal (Dialekt (DIAL))
stakkeplagg - Setesdal (Dialekt (DIAL))
< tørkle
Yngre type plagg lagt om hodet, gjerne farget eller mønstret. For hodeplagg av eldre type i hvitt lerret, se skaut.
< klestilbehør
Plagg til kvinne som dekker og noen ganger former hoftene, gjerne med stropper som holder strømpene oppe.
< seilfartøy etter form
Cargo vessels or warships of the Middle Ages through the 16th century usually having a curved stem, straight sternpost after about 1200, clinker planking, and castles at the bow and stern; earlier vessels were relatively small, but 15th- and 16th-century examples could exceed 500 tons deadweight capacity; originally developed in northern Europe, but were eventually widespread.[en]
< rundpullhatt
Homburg er en formell filthatt med stiv brem og innsunket krone langsetter midten av pullen. Hatten har hattebånd omkring pullen og lett kurvet brem. Hattetypen ble populær på 1890-tallet.
hornlue
hornlue
Nynorsk
hornluve [nn]
hornhue
hornhuve [nn]
< lue
Tradisjonelt samisk hodeplagg for kvinner. Høyreist lue med et hult horn.
< støttefartøy ?
Unarmed ships staffed and equipped to provide hospitalization for wounded military personnel or to evacuate wartime casualties; marked according to standards of international law to allow for safe passage.[en]
< kortbukse
Stramtsittende kort bukse.
< Blankvapen [sv]
Huggare är ett blankvapen med kort klinga som närmast kan jämföras med en kort sabel. Huggaren infördes i de flesta av Europas arméer under första hälften av 1700-talet på grund av användandet av ny stridstaktik där värjorna ersattes av musköter och bajonetter. Infanteriet i Preussen utrustades med huggare redan 1715.
Trots att infanteriet i den svenska hären hade blivit utrustad med musköter med bajonett under första delen av 1700-talet behölls värjan i oförändrat skick som reglementerat sidovapen fram till 1748 då man fastställde en modell för ett nytt sidogevär. Vapnet var dock egentligen inte avsett för strid. I en promemoria 1746 av tronföljaren Adolf Fredrik sägs bland annat att värjorna hindrade och försvårade nästan alla rörelser och att de kunde göras kortare och lättare och mer hanterbara för att hugga faskiner, kalhugga gärdesgårdar och häckar med mera som kunde hindra soldaterna under ett anfall. Med den motiveringen gjordes ett nytt vapen med krokig klinga, fästet var av mässing med gjuten räfflad kavel och hela längden var 75 centimeter samt vägde 0,76 kilogram. Den kallades huggare m/1748.
Huggare m/1748 och m/1757 infördes vid infanteriet och ersatte då värjan som sidogevär för manskap och underofficerare. Huggare infördes senare även vid artilleriet med m/1748 och artillerihuggare m/1748-1795.
Under 1800-talet försvann huggaren nästan helt vid armén och fanns bara kvar hos sjukvårdstrupper och andra "icke stridande" till början av 1900-talet.
Även inom flottan användes huggare av flera modeller, en känd modell är änterhuggare m/1851. Huggarna fanns kvar inom flottan in på 1900-talet.[sv]
< Arbeids- og servicefartøy
Vessels, usually old warships or cargo vessels, converted for use as stationary work platforms, for accommodation, or for storage.[en]
< fartøy etter funksjon
Watercraft, often wide flat-bottomed boats, outfitted as floating dwellings and not normally designed for rough-water use.[en]