Flygplansbeteckning [sv]
J 1, Phönix, var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. På de nio sist tillverkade flygplanen monterades extra bränsletankar i övervingen. Phönix överfördes från arméns flygväsende till flygvapnet när detta bildades och fick då typbeteckningen J 1 som flygvapnets första jaktflygplan. J 1 var också det första svenska militärflygplan där kulsprutan var synkroniserad så att piloten kunde skjuta utan att skada propellern.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 11 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan och ett av de sista jaktflygplanen av biplanstyp. Det hade fasta landningsställ som kunde förses med hjul eller skidor. J 11 saknade huv över förarplatsen. Beväpningen bestod av två stycken automatkanoner. Flygplanstypen har också använts som spaningsflygplan och målbogseringsflygplan.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 2 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. Det var, förutom motorinklädnaden, byggt helt i trä i så kallad monocoque-konstruktion. Konstruktionssättet innebar att tunna remsor av trä laminerades till en tredimensionell form. Flygplanet var bestyckat med två kulsprutor placerade ovan och framför piloten.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 20 var ett ensitsigt, enmotorigt, lågvingat monoplan med infällbara landningsställ. Det var byggt helt i metall och hade mycket goda flyg- och fartegenskaper. Under lång tid var J 20 flygvapnets snabbaste flygplan. J 20:s beväpning bestod av två stycken automatkanoner.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 21A var ett ensitsigt, enmotorigt jaktflygplan. Det hade dubbla stjärtbommar och skjutande propeller och var flygvapnets första flygplan med noshjulställ. J 21A hade en beväpning som bestod av fyra kulsprutor och en automatkanon. Versionen J 21A-3 hade dessutom upphängningsanordningar för bomber och raketer. Saab 21 var ett av de första serietillverkade flygplanen i världen som utrustades med katapultstol.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
Saab 21R, var en ombyggd J 21A med en jetmotor och var därmed det första svenska jetflygplanet. J 21R var beväpnad med fyra kulsprutor och en automatkanon. Som extra beväpning kunde en kapsel med åtta kulsprutor monteras under flygplanskroppen.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 22 var ett helsvenskt jaktflygplan även avseende det material som användes i konstruktionen. Kropp och vingar hade skelett av stålrör och ytbeklädnaden bestod av paneler av formpressad björkplywood. På J 22 kunde både landningsställ med hjul och infällbara skidställ monteras. J 22A var försedd med två kulsprutor och två automatkanoner, J 22B hade istället fyra automatkanoner. Under en kort period tjänstgjorde J 22A som spaningsflygplan.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 26, North American P-51D Mustang, var ett lågvingat ensitsigt jaktflygplan. Den droppformade huven av plexiglas gav piloten god sikt. Beväpningen bestod av sex stycken automatkanoner.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 28A Vampire var ett kombinerat jakt- och attackflygplan. Det var ett ensitsigt jetflygplan med dubbla stjärtbommar. J 28 Vampire var flygvapnets första jetflygplan. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner. J 28 saknade katapultstol.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
Jetflygplanet J 28B Vampire var ett kombinerat jakt- och attackflygplan. Flygplanet var ensitsigt och hade dubbla stjärtbommar. J 28B hade större bränslekapacitet än J 28A. Det var beväpnat med fyra automatkanoner och kunde bära attackraketer som yttre beväpning. J 28 saknade katapultstol.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 28C Vampire var ett tvåsitsigt jetskolflygplan med dubbla stjärtbommar. Eftersom flyglärare och elev satt sida vid sida var flygkroppen längre och bredare än andra versioner av Vampire. Från 1956 användes J 28C i den grundläggande flygutbildningen. Flygplanet var beväpnat med fyra automatkanoner och kunde bära attackraketer.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 29A var ett ensitsigt pilvingat jetflygplan med karaktäristiskt rundad kroppsform. Konstruktionen byggde på tysk forskning från andra världskrigets slut. J 29 var beväpnat med fyra automatkanoner och kunde utrustas med olika typer av bomber och raketer beroende på uppdrag. Ett fåtal flygplan J 29F utrustades med jaktrobot Rb 24, Sidewinder. Från Sverige deltog nio stycken J 29B i FN:s fredsbevarande insats under Kongokrisen i början av 1960-talet.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 3 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan som var beväpnat med en kulspruta. Landningsstället kunde förses med hjul eller pontoner. J 3 var dock inte lämplig som jaktflygplan utan användes istället för spaning med beteckningen S 6.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 30 Mosquito var ett ensitsigt, midvingat flygplan med två motorer monterade under vingarna. Flygplanets kropp och vingar är tillverkade av plywood, motorfästen och landningsställ är gjorda av metall. Ytskiktet består av bomullstyg som limmats fast och sedan lackats. J 30 var utrustat med radar och var svenska flygvapnets första nattjaktflygplan. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 32B Lansen var ett lågvingat, tvåsitsigt jetflygplan. Det var ett natt- och allvädersjaktplan; flygvapnets första med allväderskapacitet. Beväpningen bestod av fyra automatkanoner och J 32B kunde också bära fyra stycken Rb 24, Sidewinder samt jaktraketkapsel. Version D var modifierad till målbogserare och version E utrustad med elektronisk störutrustning. Efter Tjernobylkatastrofen 1986 utförde Lansen luftmätningar åt Statens strålskyddsinstitut, SSI.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 33 Venom var ett tvåsitsigt, midvingat jetflygplan med dubbla stjärtbommar. I svenska flygvapnet tjänstgjorde det som nattjaktflygplan och var utrustat med spanings- och navigeringsradar. Beväpningen bestod av fyra automatkanoner, dessutom hade J 33 vapenbalkar under vingarna där bomber, raketer eller fälltankar kunde monteras. Fyra stycken J 33 har också använts för målflygverksamhet.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 34 var ett pilvingat, ensitsigt jetflygplan byggt helt i metall. Det var ett snabbt och modernt flygplan tänkt att möta fientliga flygplan på hög höjd. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner och på balkar under vingarna två stycken Rb 24, Sidewinder. I början av 1960-talet flögs flygplanstypen av flygvapnets uppvisningsgrupp Acro Hunters.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 35 var ett ensitsigt jetflygplan med smäcker flygkropp och vingtypen dubbel deltavinge. Den inre delen mindre av vingen gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter och den yttre delen vid lägre. J 35 fanns i versionerna A, B, D, F och J. Beväpningen bestod av en automatkanon, två stycken vardera av jaktrobotarna Rb 27 och Rb 28 samt jaktraketkapsel. Version J var utrustad med Rb 24J Sidewinder och kunde också medföra fyra extratankar.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 4 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan försett med flottörer. Det var flygvapnets enda marina jaktflygplan. Flygplanet var dock förberett för alternativa landningsställ och J 4 försågs så småningom med både skidställ och hjulställ. Beväpningen bestod av två kulsprutor.[sv]
Farkostdesign
Flygplansbeteckning [sv]
J 5 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan försett med fast hjulställ och sporre. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stålrörskonstruktion. Främre och bakre delen av kroppen var täckta med aluminiumplåtar. En stor bränsletank medgav en flygtid på 2,5 timmar. J 5 var prototyp till den mer utvecklade J 6 och fanns bara i ett exemplar.[sv]
Farkostdesign