Johnson, William (1715 - 1774)

William Johnson, född 1715, död 1774, baronet 1755, var en irländsk entreprenör, indianagent och militär vilken, genom sina goda och nära förbindelser med Irokesförbundet, gjorde den brittiska kronan stora tjänster under kampen om hegemonin i Nordamerika, samtidigt som han gjorde sig själv till en rik man.
William Johnsons framgångsrika affärsverksamhet och hans goda relationer till sina irokesiska grannar gjorde att han 1745 blev kolonin New Yorks indianagent för Irokesförbundet. Som indianagent ökade hans inflytande över irokeserna eftersom han fick tillgång till medel från kolonin för att regelbundet betala dem för deras tjänster. Under Kung Georgs krig försökte han organisera irokesiska strids- och spaningspatruller i området vid Champlainsjön, men då irokesförbundet under detta krig försökte iaktta neutralitet hade han bara begränsad framgång. När Londonregeringen beslöt att skapa ett från Storbritannien finansierat indiandepartement utnämndes Johnson 1755 till dess indianagent och året därpå blev han chef för det nya departementets norra avdelning. Fransk-indianska krigets första år kännetecknades av en rad brittiska motgångar och Johnsons inflytande bland irokeserna minskade i motsvarande mån. När krigslyckan vände steg också hans inflytande och irokeserna strömmade till britternas hjälp. Efter kriget försökte han införa ett system där Indiandepartementet reglerade handeln med indianerna, men systemet fick inte officiellt stöd och förföll. Efter Pontiacs krig fick han fria händer att genomföra fredsförhandlingarna med de besegrade indianerna och ingen brittisk hämnd utkrävdes. Som indianagent hade han stora inkomster från sin tjänst, genom det då sedvanliga sättet att få en viss procent av alla kronomedel som han förvaltade i ersättning.
William Johnson blev 1748 utnämnd till överste och chef för både milisen vid indiangränsen och milisen i staden och grevskapet Albany, befattningar som han innehade till sin död. Sina största militära insatser gjorde dock Johnson 1755 när han, som generalmajor i provinstrupperna, ledde en expedition med soldater från Massachusetts, New Hampshire, Connecticut and New York och vann en taktisk seger i slaget vid Lake George. Denna expedition framgångar stod i skarp kontrast till årets övriga misslyckade militära företag. Som belöning upphöjdes Johnson till baronet och fick mottaga en gåva om 5 000 pund sterling från parlamentet (med en köpkraft av 523 000 pund i 2010 års penningvärde[3]). Som indianagent förde han befälet över de irokesiska trupperna vid Fort Niagaras belägring och när den brittiske chefen stupat övertog Johnson överbefälet och ledde belägrarna till seger 1759.