Flygplansbeteckning [sv]
J 29A var ett ensitsigt pilvingat jetflygplan med karaktäristiskt rundad kroppsform. Konstruktionen byggde på tysk forskning från andra världskrigets slut. J 29 var beväpnat med fyra automatkanoner och kunde utrustas med olika typer av bomber och raketer beroende på uppdrag. Ett fåtal flygplan J 29F utrustades med jaktrobot Rb 24, Sidewinder. Från Sverige deltog nio stycken J 29B i FN:s fredsbevarande insats under Kongokrisen i början av 1960-talet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 3 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan som var beväpnat med en kulspruta. Landningsstället kunde förses med hjul eller pontoner. J 3 var dock inte lämplig som jaktflygplan utan användes istället för spaning med beteckningen S 6.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 30 Mosquito var ett ensitsigt, midvingat flygplan med två motorer monterade under vingarna. Flygplanets kropp och vingar är tillverkade av plywood, motorfästen och landningsställ är gjorda av metall. Ytskiktet består av bomullstyg som limmats fast och sedan lackats. J 30 var utrustat med radar och var svenska flygvapnets första nattjaktflygplan. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 32B Lansen var ett lågvingat, tvåsitsigt jetflygplan. Det var ett natt- och allvädersjaktplan; flygvapnets första med allväderskapacitet. Beväpningen bestod av fyra automatkanoner och J 32B kunde också bära fyra stycken Rb 24, Sidewinder samt jaktraketkapsel. Version D var modifierad till målbogserare och version E utrustad med elektronisk störutrustning. Efter Tjernobylkatastrofen 1986 utförde Lansen luftmätningar åt Statens strålskyddsinstitut, SSI.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 33 Venom var ett tvåsitsigt, midvingat jetflygplan med dubbla stjärtbommar. I svenska flygvapnet tjänstgjorde det som nattjaktflygplan och var utrustat med spanings- och navigeringsradar. Beväpningen bestod av fyra automatkanoner, dessutom hade J 33 vapenbalkar under vingarna där bomber, raketer eller fälltankar kunde monteras. Fyra stycken J 33 har också använts för målflygverksamhet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 34 var ett pilvingat, ensitsigt jetflygplan byggt helt i metall. Det var ett snabbt och modernt flygplan tänkt att möta fientliga flygplan på hög höjd. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner och på balkar under vingarna två stycken Rb 24, Sidewinder. I början av 1960-talet flögs flygplanstypen av flygvapnets uppvisningsgrupp Acro Hunters.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 35 var ett ensitsigt jetflygplan med smäcker flygkropp och vingtypen dubbel deltavinge. Den inre delen mindre av vingen gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter och den yttre delen vid lägre. J 35 fanns i versionerna A, B, D, F och J. Beväpningen bestod av en automatkanon, två stycken vardera av jaktrobotarna Rb 27 och Rb 28 samt jaktraketkapsel. Version J var utrustad med Rb 24J Sidewinder och kunde också medföra fyra extratankar.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 4 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan försett med flottörer. Det var flygvapnets enda marina jaktflygplan. Flygplanet var dock förberett för alternativa landningsställ och J 4 försågs så småningom med både skidställ och hjulställ. Beväpningen bestod av två kulsprutor.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 5 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan försett med fast hjulställ och sporre. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stålrörskonstruktion. Främre och bakre delen av kroppen var täckta med aluminiumplåtar. En stor bränsletank medgav en flygtid på 2,5 timmar. J 5 var prototyp till den mer utvecklade J 6 och fanns bara i ett exemplar.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 6 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan försett med fast hjulställ och sporre. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stålrörskonstruktion. Främre och bakre delen av kroppen var täckta med aluminiumplåtar. Beväpningen bestod av två kulsprutor. J 6 användes för jaktflygutbildning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 7 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. Det var beväpnat med två kulsprutor och kunde bära 40 kilo bomber under vingarna för anfall mot markmål. Försök med störtbombfällning med J 7 gjordes men slog inte väl ut. J 7 användes för jaktflygutbildning[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 8 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan och flygvapnets första med täckt sittbrunn. Landningsställen kunde utrustas med hjul eller skidor. J 8 var beväpnat med fyra stycken kulsprutor. Två var monterade i sidorna på framkroppen och två satt under vardera undervingen. För lättare attackuppdrag kunde både J 8 och J 8A bära fyra stycken 12-kilos sprängbomber.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 9 var ett tvåsitsigt, enmotorigt monoplan. Det var beväpnat med två kulsprutor och två automatkanoner. Efter andra världskrigets slut installerades en spaningskamera i mekanikerutrymmet och J 9 kunde användas som spaningsflygplan med beteckningen S 9. På flygplanets högra sida fanns en instigningslucka genom vars stora plexiglasruta exponeringen skedde. J 9 användes också som övnings- och sambandsflygplan.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
JA 37 var ett ensitsigt medeltungt jaktflygplan som också kunde fungera som attackflygplan. Det var stora skillnader mellan JA 37 och de övriga versionerna. JA 37 fick förstärkt skrov; större och kraftigare motor; förstärkt styrsystem och modernare radar. Beväpningen bestod av en fast automatkanon monterad under flygplanskroppen, två stycken Rb 71 Skyflash och fyra stycken Rb 24 eller 74 Sidewinder.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
JAS 39 är ett av de första multirollstridsflygplanen. Flygplanstypen kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppdrag och dessutom växla mellan uppdragen under flygning. JAS 39 finns också i en tvåsitsig version, JAS 39B, avsedd för utbildning. Beväpningen består av en automatkanon monterad i kroppens vänstra undersida. I övrigt: bombkapslar, jakt- och attackrobotar beroende på flygplanets uppdrag.[sv]
JOHANNA ENGERINE
Nasjon: Norsk
Endelig skjebne: Stathelle - . Trelast. Strandet, vrak 1843 31710 på Bressay, Shetland.
JOMFRU MARGARETHA
Nasjon: Norsk
Endelig skjebne: Kapret 1720 av korsarer
JUBELAARET
Nasjon: Norsk
Endelig skjebne: Prisedømt i UK 1808