Militær konflikt
Sverige i krig med Ryssland. De svenska krigsmålet var att i första hand avvärja det ryska angreppet och i andra hand erövra mer territorium i Baltikum. Från 1578-1582 var Sverige allierat med Polen.[sv]
Militær konflikt
Andra bremiska kriget var en konflikt mellan Sverige och den fria riksstaden Bremen. Staden Bremen tillföll Sverige 1648 i samband med Westfaliska freden. Bremen hade svårt att finna sig i att tillhöra Sverige och när England förklarade Nederländerna krig 1665 såg Karl X Gustav sitt tillfälle att lösa problemet med militära medel. Konflikten ledde till ett mycket begränsat krig och freden blev ett svenskt bakslag där Bremen förbehöll sig rätten att lyda direkt under den tysk-romerske kejsaren.[sv]
Militær konflikt
Pommerska kriget 1805–1807 var ett krig mellan Sverige och Frankrike. Gustav IV Adolf försökte hjälpa till att störta Napoleon, men misslyckades. Krigshandlingarna slutade redan 1807 men freden undertecknades först 1810. I Freden i Paris återfick Sverige Svenska Pommern men tvingades ansluta sig till kontinentalsystemet. Kriget var en del av Tredje och Fjärde koalitionskrigen som i sin tur var en del av Napoleonkrigen.[sv]
Militær konflikt
Sverige i krig med Norge. Det svenska krigsmålet var att få Norge acceptera unionen med Sverige som beslutats i freden i Kiel år 1814.[sv]
Militær konflikt
Karl Johans krig mot Napoleon var en del av Napoleonkrigen. De stridande var sjätte koalitionen (Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike) mot franska kejsardömet och dess allierade. Koalitionen vann till slut kriget vilket tvingade Napoleon att abdikera och landsförvisades till ön Elba.
Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark avträdde Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern, och Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige, men där Sverige avträdde Guadeloupe.[sv]
Militær konflikt
Karl X Gustavs andra danska krig utspelade sig kort efter Karl X Gustavs första danska krig. Under kriget försökte Karl X Gustav att utplåna Danmark som självständig nation och lägga landet under svenskt välde. Kriget slutade med dansk seger och Sverige fick återlämna Bornholm och Trondheims län.[sv]
Militær konflikt
Karl X Gustavs polska krig var ett krig främst mellan Sverige och Polen-Litauen som varade 1655 – 1660 och slutade utan tydlig segrare. Sverige hade många framgångar i början av kriget och intog stora delar av Polen-Litauen. Allteftersom kriget pågick ökade motståndet mot svenskarna. Såväl Ryssland som Danmark förklarade Sverige krig och Karl X Gustav marscherade till Danmark. Även andra länder stödde Polen-Litauen. Vid krigets slut fick Sverige inga territoriella vinster i Polen-Litauen, men Polen-Litauen erkände Sveriges innehav av Estland, Ösel och Livland, samt avstod från alla anspråk på den svenska kronan.[sv]
Militær konflikt
Karl X Gustavs ryska krig kallas kriget mellan Ryssland och Sverige 1656–1661. Kriget inleddes av Ryssland, när Sverige var djupt involverat i Karl X Gustavs polska krig. Stridigheterna upphörde 1658 men kriget slutade formellt med Freden i Kardis 1661 utan territoriella förändringar.[sv]
Militær konflikt
Dansk-svenska kriget 1808–1809 var ett krig mellan Danmark-Norge och Sverige, som inleddes och utkämpades på grund av Danmark-Norges allians med Frankrike och Sveriges allians med Storbritannien under Napoleonkrigen. Varken Sverige eller Danmark-Norge önskade krig, men påtryckningar från deras respektive allianser ledde till att Danmark-Norge förklarade Sverige krig den 14 mars 1808. Danmark-Norge gjorde misslyckade försök att återerövra de territorier som förlorades till Sverige under 1600-talet och Sverige gjorde ett försök att förvärva Norge genom en invasion. Fred slöts den 10 december 1809 utan landavträdelser.[sv]
Militær konflikt
Kriget mot Storbritannien var en del av Napoleonkrigen. Efter freden i Paris 1810 tvingades Sverige in i kontinentalsystemet, en handelsblockad mot Storbritannien. Eftersom Storbritannien var Sveriges största handelspartner blev det ett stort problem, även om handeln fortsatte genom smuggling. Frankrike tröttnade så småningom på den svenska oförmågan att upprätthålla handelsblockaden och ställde ett ultimatum till den svenska regeringen där de hotade med att själva, tillsammans med sina allierade, förklara Sverige krig om inte den svenska regeringen uppfyllde deras krav. Den svenska regeringen gav efter för de franska kraven och förklarade krig mot Storbritannien. Under kriget avlossades emellertid inte ett enda skott. Kriget avslutades med Freden i Örebro.[sv]
Militær konflikt
Pommerska kriget var ett krig som utkämpades mellan Sverige och Preussen 1757–1762. Det var en del av det större sjuårskriget 1756–1763, som fördes mellan stormakterna Preussen och Storbritannien-Hannover å ena sidan och Österrike, Frankrike och Ryssland å andra sidan. Sveriges avsikt med kriget mot Pommern var att återta de delar av Pommern som förlorats till Brandenburg/Preussen i frederna i Stockholm 1720 och i S:t Germain 1679. Kriget avslutades för Sveriges del utan varken vinst eller förlust vad gäller territorium.[sv]
Militær konflikt
Rysk-turkiska kriget utkämpades mellan Kejsardömet Ryssland och Osmanska riket. Kriget avslutades genom fredsavtalet i Küçük Kaynarca den 21 juli 1774 och ledde till att det ryska väldet utvidgades söderut och österut i norra Kaukasus och de södra delarna av nuvarande Ukraina.[sv]
Militær konflikt
Teaterkriget var ett kort krig mellan Danmark och Sverige 1788–1789. År 1788 inledde Gustav III krig mot Ryssland utan ständernas godkännande (Gustav III:s ryska krig). I en traktat från 1773 hade danskarna förbundit sig att ställa upp med danska styrkor i det fall ryssarna skulle bli angripna. Med hänvisning till traktaten krävde ryssarna nu att danskarna skulle hålla sitt löfte och Danmark förklarade därmed motvilligt Sverige krig. Det korta konflikten slutade med en svensk taktisk seger utan landvinningar.[sv]
Militær konflikt
På natten till den 6 februari gick mellan 2 000 och 3 000 svenska ryttare ut på isen utanför Svendborg. Tillsammans marscherade 370 fotsoldater ur Kalmar regemente. Karl X Gustav själv följde med eftertruppen ut på isen, och beordrade att större delen av kavalleriet skulle gå över isen. Spaningspatruller red i förväg för att kontrollera isen. När de resterande trupperna begav sig ut på isen hade den smälta snön gjort isen mycket blöt. Men trots att vattnet på vissa ställen nådde högt på hästarnas ben, höll isen i det stora hela. Endast marginella förluster uppstod när små delar av förbanden hamnade vilse i nattmörkret och försvann ned i Östersjöns djup.[sv]
I arbeid...