Flygplansbeteckning [sv]
Nio exemplar av J 22 modifierades och tjänstgjorde som spaningsflygplanet S 22 under åren 1945 till 1946. Därefter återställdes de till jaktversionen. S 22 försågs med kamerafästen och utrustades med en spaningskamera.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 26 Mustang var ett lågvingat ensitsigt flygplan, ursprungligen jaktflygplan. Tolv exemplar modifierades till spaningsflygplan och utrustades med lodkamera monterad i bakkroppen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 29C var en obeväpnad spaningsversion av Saab 29 Tunnan. Det var ett ensitsigt, pilvingat jetflygplan med karaktäristiskt rundad kroppsform. Beväpningen slopades och tillgängliga utrymmen vidgades för att ge plats för upp till sju kameror. S 29C hade även en bakomvarningsradar som visade vad som fanns i området bakom flygplanet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 3 var ett tvåsitsig, enmotorigt, lågvingat monoplan. Det hade landningsställ med stora flottörer och klarade hög sjö bra. Flygplanet var en vidareutveckling av marinspaningsflygplanet Heinkel HE 1 med en starkare Rolls Royce-motor. Beväpningen bestod av en kulspruta.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 31 var ett ensitsigt enmotorigt flygplan med en design hämtad från racerflygplan. Det hade en toppfart på över 700 kilometer i timmen och var flygvapnets snabbaste propellerplan. S 31 var obeväpnat och utrustat med tre kameror, en för snedbildsfotografering och en för fotografering rakt nedåt.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 32C var spaningsversionen av Lansen som var ett tvåsitsigt, enmotorigt, pilvingat jetflygplan med allväderskapacitet. S 32C var obeväpnat och utrustat med sex olika kameror. På balkar under vingarna kunde S 32C bära tolv lysbomber för spaning nattetid. Flygplanet hade också en spaningsradar anpassad för havsövervakning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 35E var spaningsversionen av Draken, ett jetflygplan med smal flygkropp och dubbel deltavinge. Ungefär hälften av flygvapnets S 35E var nytillverkade, resten var J 35D som modifierats. S 35E hade sju kameror och kunde bära utrustning för mörkerspaning. Det var det första spaningsflygplan i flygvapnet som kunde utföra sina uppdrag i överljudsfart på låg höjd.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 4 var en vidareutveckling av Heinkel HE 2. Det var ett tresitsigt, enmotorigt, lågvingat monoplan med stora flottörer. Beväpningen bestod av en kulspruta. S 4 användes före 1926 av Marinens flygväsende för spaning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 5 var ett tresitsigt, enmotorigt monoplan med flottörer. Flygplanskropp, vingar och roder hade stålrörsstommar klädda med duk. Flottörerna bestod av en aluminiumförstärkt, fanérklädd träkonstruktion. Flygplanet fanns i fem olika versioner, fyra av dessa var utrustade med kortvågsradio och vinddriven elgenerator. S 5 har också använts som ambulansflygplan och för kartläggning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 6 var ett tvåsitsig, enmotorigt biplan. Flygplanskroppen hade en stålrörsstomme klädd med duk och aluminium. Vingarna var dukklädda men hade framkanter klädda med fanér. S 6 användes i huvudsak som spaningsflygplan i samverkan med armén men också som skol- och övningsflygplan; för målbogsering och för prov med olika motorer. Beväpningen bestod av en kulspruta.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 7 var ett tvåsitsigt enmotorigt biplan. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stomme av stål- och aluminiumrör. S 7 var ett spaningsflygplan men utprovningar i störtbombfällning visade sig så positiva att flygvapnet beslutade att använda flygplanstypen som bombflygplan istället, då med beteckningen B 4.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
S 9H var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan med flottörer. Det var utrustat med fästpunkter för katapultstart för att kunna starta från flygplanskryssaren Gotland. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stål- och aluminiumrörskonstruktion. Vingarna kunde fällas bakåt när flygplanet skulle flyttas eller förvaras. Ett av exemplaren utrustades med hjulställ. Beväpningen bestod av två kulsprutor.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Segelflygplanet Se 102 var ett ensitsigt, högvingat monoplan byggt i dukklätt trä och utrustat med dykbromsar. Det hade från början öppen förarplats men för att öka komforten för piloten försågs många exemplar med huv. Flygplanstypen användes som första segelflygplan efter grundutbildningen på G 101. Flygeleven satt ensam utan instruktioner eller stöd från en flyglärare.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Se 103 var ett tvåsitsigt, midvingat segelflygplan som användes i den grundläggande flygutbildningen. Det hade en huv av plexiglas och var utrustat med dubbelkommando. Eleven satt fram och läraren i sitsen bakom.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Segelflygplanet Se 104 var ett ensitsigt, högvingat fribärande monoplan byggt av trä och duk. Det användes för avancerad flygutbildning, allmän flygträning och tävlingsflygning. Vid start användes en kärra (dolly) som blev kvar på marken, landningen genomfördes på flygplanets inbyggda skida. Bakom förarplatsen fanns ett bagageutrymme.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Versionen SF 37 av Saab 37 Viggen skulle ersätta S 35E Draken som renodlat fotospaningsflygplan. Nospartiet innehöll kameror och SF 37 såg därför annorlunda ut jämfört med AJ 37 och SH 37. Flygplanet var utrustat med sju kameror för fotografering både i dagsljus och i mörker. SF 37 hade också en datakamera som automatiskt registrerade tidpunkt och position för de fotograferade målen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
SH 37 var ett spanings- och havsövervakningsflygplan. Det kunde genomföra radarspaningsuppdrag över havet och längs kusterna dygnet runt. Flygplanet var utrustat med en kraftfull radar avsedd att upptäcka mål på havet; en radarkamera som registrerade radarbilder; en datakamera som bland annat registrerade tidpunkt och position för målen; en avståndskamera för fotografering av föremål på mycket långt håll och tre kameror för mörkerfotografering. En stor del av kamerautrustningen var monterad i kapslar under flygplanet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
SH 89 var ett tvåmotorigt, högvingat turbopropflygplan med fem personers besättning. Det var obeväpnat och användes för havsövervakning, ubåtsspaning och transporter. Flygplanet var utrustat med en nosmonterad radar, infrarödkamera och hydrofonbojsystem. SH 89 tillhörde marinen men flögs även av förare från flygvapnet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 1 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan och användes som skolflygplan försett med dubbelkommando. Flygplanstypen köptes till Flygkompaniet och Marinens flygväsende och överfördes till flygvapnet 1926. Sk 1 var gulmålat.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 10 var ett enmotorigt biplan avsett som skolflygplan med plats för lärare och elev. Flygplanskroppen och vingarna var kläda med duk och vingarnas framkanter med fanér. Skidor kunde monteras på landningsstället för start och landning på snö och is. Flygplanet var obeväpnat.[sv]
I arbeid...