Flygplansbeteckning [sv]
Sk 1 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan och användes som skolflygplan försett med dubbelkommando. Flygplanstypen köptes till Flygkompaniet och Marinens flygväsende och överfördes till flygvapnet 1926. Sk 1 var gulmålat.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 10 var ett enmotorigt biplan avsett som skolflygplan med plats för lärare och elev. Flygplanskroppen och vingarna var kläda med duk och vingarnas framkanter med fanér. Skidor kunde monteras på landningsstället för start och landning på snö och is. Flygplanet var obeväpnat.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 11 var ett tvåsitsigt enmotorigt biplan konstruerat för att användas som skolflygplan. Flygplanet var obeväpnat och målat i gult och rött. Efter tiden som skolflygplan användes flygplanstypen som sambandsflygplan ända in mot slutet av 1950-talet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 12 var ett obeväpnat, enmotorigt biplan avsett som skolflygplan. Den bakre sitsen var elevens plats och den främre, som var utrustad med dubbelkommando, var lärarens. Alla delar av flygplanet var klädda med duk. Flygplanskroppen var uppbyggd av en svetsad stålkonstruktion medan vingarna hade trästommar. Vingar och horisontell stabilisator var orangefärgade.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 14 var ett tvåsitsigt, enmotorigt, lågvingat flygplan som användes i den fortsatta flygutbildningen och kallades skolflygplan typ II. Flygplanskroppen av stålrörsstomme hade avtagbara dukklädda paneler. Den främre sitsen, elevens, var ordinarie förarplats och den bakre kunde förses med blindflygningshuv för övningar i instrumentflygning. För träning inför inflygning på J 21A försågs några få Sk 14 med nosställ och betecknades Sk 14N. Flygplanet var obeväpnat, vingar och horisontell stabilisator var orangefärgade.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 15 fanns i olika versioner och var ett tvåsitsigt, enmotorigt, lågvingat flygplan med orangefärgade vingar. Ett tjugotal var inhyrda civila flygplan och benämndes Sk 15. Det och Sk 15A hade öppna sittbrunnar och hjulförsedda landningsställ. Sk 15B hade täckt förarkabin och inklädda landningsställ. C-versionen hade också täckta landningsställ som dessutom var förberedda för flottörer.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 16 var ett tvåsitsigt, enmotorigt, lågvingat flygplan som användes i den fortsatta flygutbildningen och kallades skolflygplan typ II. Det hade bland annat ställbar propeller, utökad instrumentering samt modern radio- och pejlutrustning. Flygplanet fanns i versionerna Sk 16A till -C. Sk 16A användes också för allmän flygträning samt för väder- och sambandsflygningar.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 2 var ett obeväpnat, tvåsitsigt, enmotorigt biplan försett med flottörer - ett sjöflygplan. Flygplanskroppen var fanérklädd och vingarna var klädda med duk. Det var utrustat med dubbelkommando. Flygeleven satt i det främre sittrummet och läraren i det bakre. Sk 2 överfördes från Marinens flygväsende till flygvapnet 1926.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 25 var ett enmotorigt, lågvingat flygplan och användes som skolflygplan. Flygplanet hade dubbelkommando och lärare och elev var placerade sida vid sida. Det var tillverkat av en kombination av stålrör och trä, med fanér och duk som ytbeklädnad. Sk 25 hade täckt kabin och landningsstället kunde förses med skidor eller hjul. Vingar och horisontell stabilisator var orangefärgade.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 3 var ett obeväpnat, tvåsitsigt, enmotorigt biplan avsett som skolflygplan. Före 1926, när det överfördes till flygvapnet, användes det i Marinens flygväsende. Flygplanet hade en fackverkskonstruktion av trä klädd med duk. Det fasta landningsstället kunde förses med hjul eller skidor. På undersidan av undervingarna fanns bågar monterade för att vingspetsarna inte skulle slå i marken vid start och landning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
SK 35 var ett ensitsigt jetflygplan med en smäcker flygkropp och med vingtypen dubbel deltavinge. Ingen skolversion till Saab 35 originaltillverkades, istället konstruerades skolflygplanet SK 35C genom att kombinera bakkroppar till J 35A med nybyggda tvåsitsiga framkroppar. Eleven flyger i framsits och läraren i baksits. För att ge flygläraren god sikt framåt fanns ett periskop monterat ovanpå bakre delen av kabintaket. För att öva på att häva superstall användes SK 35C utrustade med en spinnfallskärm monterad ovanför stjärtkonen.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
SK 37 är den tvåsitsiga skolversionen av Saab 37 Viggen. Det gick inte att öva radarnavigering i SK 37 eftersom modifieringen till skolflygplan innebar att radarn togs bort. Utformningen av kabinutrymmet på SK 37 förändrade flygplanets aerodynamik. Problemet löstes genom att göra stjärtfenan högre än på tidigare versioner. Ett dubbelperiskop var monterat i SK 37 för att underlätta för läraren att se banan vid landning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Skolflygplanet Sk 4 var ett obeväpnat, tvåsitsigt, enmotorigt biplan. Lärare och elev satt i öppna sittbrunnar. Landningsstället kunde förses med hjul, skidor eller flottörer.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Sk 5 var ett tresitsigt, enmotorigt biplan. Avsikten var att använda det i den grundläggande flygutbildningen för både piloter och flygspanare. Men flygplanet var alldeles för tungt för sin svaga motor och fungerade inte som skolflygplan. Till stor del användes det istället som Arvid Florys (chef för flygskolan F 5) personliga flygplan.[sv]