Bach, Wilhelm Friedemann (1710 - 1784)

Wilhelm Friedemann Bach (22. november 1710 Weimar – 1. juuli 1784 Berliin) oli Saksamaa helilooja ja organist, Bachide suguvõsa kuulsaima esindaja Johann Sebastian Bachi vanim poeg.

Wilhelm Friedemann Bach (22. marraskuuta 1710 Weimar – 1. heinäkuuta 1784 Berliini) oli saksalainen säveltäjä ja urkuri. Hän oli Johann Sebastian Bachin ja hänen ensimmäisen vaimonsa Maria Barbaran esikoinen.

Wilhelm Friedemann Bach (22. november 1710–1. juli 1784) var ein tysk organist, kjend improvisatør, og meister i kontrapunkt.

Wilhelm Friedemann var den eldste sonen til Johann Sebastian Bach og etter vanleg oppfatning den dyktigaste. Ulikt resten av familien, hadde han låg arbeidsmoral. Ein kan rekne karrieren hans som ei lang rekkje bortkasta moglegheiter.

Han vart utdanna i Leipzig, og vart i 1733 tilsett som organist i St. Sophia-kyrkja i Dresden. I 1747 vart han musikalsk ansvarleg i Liebfrauenkirche i Halle. Han vart tvungen til å forlate denne posten i 1764, og frå den tid levde han eit utrygt liv, heilt til han døydde i Berlin i 1784.

Svært få av komposisjonane til Wilhelm Friedemann er publiserte. Verka hans omfattar mange kantater og instrumentalverk, der dei viktigaste er fugene, polonesane og fantasiane for klaver, og ein interessant sekstett for strykarar, klarinett og horn. Fleire av manuskripta hans er bevarte i det kongelege bibliotek i Berlin, og ei komplett liste over verka hans, så vidt dei er kjent, finst i Eitner's Quellen Lexikon.

Wilhelm Friedemann Bach (1710–1784) var en tysk komponist. Han var Johann Sebastian Bachs nest eldste barn og den eldste av de fire kjente Bach-sønnene.

I Friedemanns samtid ble han oppfattet som den mest begavede av J. S. Bachs sønner og et geni som organist, improvisatør og komponist. På tross av dette opplevde han ustabile ansettelsesforhold og usikker inntekt. Årsaken var nok en viss mangel på smidighet som gjorde ham lite egnet til å stå i fast arbeid. Samtidig bød samfunnet ennå ikke på betingelser som gjorde det mulig for frie og uavhengige kunstnere å skaffe seg gode levekår.

Friedemann Bachs musikk var noe mer preget av tilbakeskuende barokke stilidealer enn de yngre brødrenes moderne «rokokkomusikk». Likevel skrev han originale verk, og kan betraktes som den siste betydelige barokk-komponist.

Wilhelm Friedemann Bach, född 22 november 1710 i Weimar, död 1 juli 1784 i Berlin, var en tysk kompositör och organist och äldste son till Johann Sebastian Bach och Maria Barbara Bach. Han visade stor talang och var Johann Sebastians älsklingsson. Till skillnad från sina yngre bröder komponerade han i barockstil i likhet med fadern, även om hans kompositioner tog intryck av yngre stilarter. Hans kompositioner är mycket originella och han var den siste barockkompositören av betydelse. I likhet med sina bröder gick han i Thomasschule i Leipzig, där fadern var Thomaskantor och lärare. Wilhelm Friedemann studerade därefter juridik och filosofi vid Leipzigs universitet. Från 1746 till 1764 verkade han som kantor och körledare i Mariakyrkan i Halle an der Saale, och kallas därför ibland Hallescher Bach.

Även om Wilhelm Friedemann uppskattades av sin publik blev hans musik med tiden mer och mer en anakronism i sin samtid. Så småningom blev han alltmer bitter och blev med åren förmodligen alkoholiserad. Bl.a. missnöje med löner, gjorde att han inte upprätthöll fasta anställningar (i synnerhet efter faderns död) utan förde mot slutet av livet ett kringflackande liv. Han hade ärvt ungefär hälften av Johann Sebastians musikaliska kvarlåtenskap, men tog inte väl vara på den - den delen är till stor del förlorad inklusive den kända Lukaspassionen. Han avled under fattiga förhållanden 1784 i Berlin och begravdes på Luisenstadt-Kirches kyrkogård. Kyrkan och gravplatserna förstördes i samband med andra världskrigets bombningar och utbyggnaden av Berlinmuren på 1960-talet men i parken vid den tidigare kyrkogården finns idag ett minnesmärke.

Omdömena om Wilhelm Friedemanns verk har växlat, från att han skall ha varit den mest talangfulle av Johann Sebastians söner (fast han kanske inte utnyttjade det till fullo), till att han skall ha varit mindre intressant än sina yngre bröder. Hans verk blev så småningom mer eller mindre bortglömda, men har under 1900-talet upplevt en viss renässans.

Han vigdes 25 februari 1751 med Dorothea Elisabeth Georgi. Paret fick tre barn, av vilka endast dottern Friederica Sophia överlevde till vuxen ålder.