Valborgsnatten

Walpurgis Night (), an abbreviation of Saint Walpurgis Night (from the German Sankt-Walpurgisnacht [zaŋkt valˈpʊʁɡɪsˌnaxt]), also known as Saint Walpurga's Eve (alternatively spelled Saint Walburga's Eve), is the eve of the Christian feast day of Saint Walpurga, an 8th-century abbess in Francia, and is celebrated on the night of 30 April and the day of 1 May. This feast commemorates the canonization of Saint Walpurga and the movement of her relics to Eichstätt, both of which occurred on 1 May 870.

Saint Walpurga was hailed by the Christians of Germany for battling "pest, rabies, and whooping cough, as well as against witchcraft". Christians prayed to God through the intercession of Saint Walpurga in order to protect themselves from witchcraft, as Saint Walpurga was successful in converting the local populace to Christianity. In parts of Europe, people continue to light bonfires on Saint Walpurga's Eve in order to ward off evil spirits and witches. Others have historically made Christian pilgrimages to Saint Walburga's tomb in Eichstätt on the Feast of Saint Walburga, often obtaining vials of Saint Walburga's oil.

It is suggested that Walpurgis Night is linked with older May Day festivals in northern Europe, which also involved lighting bonfires at night, for example the Gaelic festival Beltane.

Local variants of Walpurgis Night are observed throughout Northern and Central Europe in the Netherlands, Germany, the Czech Republic, Slovakia, Slovenia, Sweden, Lithuania, Latvia, Finland, and Estonia. In Finland, Denmark and Norway, the tradition with bonfires to ward off the witches is observed as Saint John's Eve, which commemorates the Nativity of Saint John the Baptist.

Volbriöö (ka Walpurgi öö või nõidade põletamise öö) on volbrilaupäeva öö vastu volbripäeva (1. maid).

Volbripäev on saanud nimetuse püha Walburga järgi, kelle mälestuspäev on 1. mail, ning volbriöö omakorda volbripäeva järgi. Volbriööl Walburgaga sisulist seost ei ole.

Saksa folklooris seostatakse seda õhtut nõidade sabatiga Brockeni (Blocksbergi) mäel. Seda ööd saab ka keskajast võtta kui nõidade põletamise ööks, kus inimesed said rahu tunda nõidade võimust. Mitmetes Euroopa maades peetakse volbriööd lõkete süütamise ja tantsudega.

Valborgsmässoafton er ei årleg høgtid som vert feira 30. april eller 1. mai i Estland, Finland, Latvia, Sverige, Tsjekkia og Tyskland.

Namnet skriv seg frå den tyske helgenen Valborg (ca. 710–779), som var abbedisse i klosteret i Heidenheim i Schwaben. Kulten hennar var knytt til vern mot heksetru og vonde ånder, men tradisjonen i namnet hennar vart knytt til heidenske vår- og fruktbarheitsritar.

I Finland og Sverige vert helga feira ved å brenne bål og på somme stadar med fyrverkeri. Tromsø har òg tradisjon for feiring av valborgsmesseaftan.

För andra betydelser, se Valborgsmässoafton (olika betydelser) eller Valborg (olika betydelser). Uppslagsordet "Majbrasan" leder hit. För kappseglingen, se Majbrasan (kappsegling).

Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien, Tyskland och Åland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den förkristna högtid som länge firats i Tyskland, men som senare har kommit att uppkallas efter kulten runt den heliga Valborg. Valborgsmässoafton motsvaras av den förkristna Beltaine bland kelterna och segerblot i det förkristna Norden.

Skräp efter vårstädning av skog och mark eldas då upp. Eldningsförbud inträder i allmänhet i Sverige i början av maj.

Sedan 1400-talet firas dagen till minne av det tyska helgonet Sankta Walpurgis. Valborg blev helgonförklarad den 1 maj (som sedan firades som Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med de förkristna germanska vårfester hållna denna dag, som av kristendomen stämplades som häxförsamlingar. Särskilt trodde man att häxorna på Valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bland annat genom scenen ”Walpurgisnacht” i Goethes Faust), och där drev ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet, förde man oväsen genom rop, skott och horn och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa förkristna vårseder. Valborgskulten, som uppstod efter hennes död år 779, kom i hög grad att handla om skydd mot häxor och onda andar.