Holth, Åsta (1904 - 1999)

Åsta Holth (13 February 1904 – 16 March 1999) was a Norwegian novelist, poet and short story writer. She made her literary debut in 1944 with the short story collection Gamle bygdevegen. In 1946, she published the poetry collection Porkkalafela. She was awarded the Dobloug Prize in 1977.

Åsta Holth Vestlien (13. helmikuuta 1904 Grue – 16. maaliskuuta 1999 Kongsvinger) oli norjalainen, metsäsuomalaista sukujuurta oleva kirjailija, jonka pääteokset kuvaavat metsäsuomalaisten historiaa ja elämää 1600-luvulta lähtien.

Åsta Holth Vestlien (fødd 13. februar 1904 i Grue i Solør, død 16. mars 1999 i Kongsvinger) var ein norsk forfattar, kjent for fleire romanar om folket sitt, skogfinnar, som innvandra til Finnskogen.

Ho var oppvaksen på finnetorpet Sør-Revholt (derfor etternamnet), og vart gift med Per Vestlien, bror av forfattaren Martin Vestlien. Av utdanning tok ho hagebruksskule og kunst- og handverk. Ho var tidleg aktiv skribent for teater med I Luråsen (Noregs Ungdomslag, 1929), Gurigjenta (1931), Byjåla (Noregs Boklag, 1934) og Vegen fram (Arbeiderteatret, 1935).

Debuten hennar var forteljingane frå heimplassen, Den Gamle bygdevegen: Finnskogfortellinger (novellesamling, Rosén forlag, 1944), etterpå kom diktsamlinga Porkkala-fela (Aschehoug, 1946). Deretter kom trilogien om farsslekta (Gyldendal), Paal Hendrikson Tyyskiäinen og kona hans Kerttei; Kornet og freden (1953), Steinen blømer (1963) og Kapellet (1967), òg utgjeven igjen som Finnskogtrilogien (2002). Morsslekta hennar (Plate) er skildra i ein trilogi (Gyldendal): Guldsmeden (1958), om Berendt Plate, Presten (1971) om sokneprest Johan Plate i Enebakk og Johannes (1975) om Johannes Gjedtjernet.

På 1980-talet utgav ho novellesamlinga Nådens år (1982), Fattigmanns kokebok (1985) og sivilisasjonskritikken Volva (1987). Hennar siste bok var Den blå hesten (Solør-forlaget, 2000) om kvinnefrigjering. Fleire av bøkene er omsette, blant anna til russisk.

Politisk var ho medlem i Noregs Kommunistiske Parti og motstandar av NATO og EU. Ho var ei tid president i Republikken Finnskogen. Livet hennar er skildra i Sven R. Gjems, Åsta i våre hjerter (Finnetunet museum/Norsk Skogfinsk museum, 2003).

Randi Brenden har skrive ein artikkel om Holth i Norsk Biografisk Leksikon, basert på si eiga doktoravhandling (2004). I 1995 vart Holth heidra med ei byste av kunstnar Skule Vaksvik.

Åsta Holth Vestlien född på Svullrya i Grue i Solør 13 februari 1904, död 16 mars 1999, var en norsk författare, känd för flera romaner om skogsfinnarna, som invandrade till norska delen av Finnskogen.

Holth växte upp på finntorpet Sør-Revholt (därav efternamnet), och gifte sig med Per Vestlien, bror till författaren Martin Vestlien. Hon hade utbildning från trädgårdsskola och konst- och hantverk. Hon var tidigt en aktiv skribent för teater med I Luråsen (Noregs Ungdomslag, 1929), Gurigjenta (1931), Byjåla (Noregs Boklag, 1934) och Vegen fram (Arbeiderteatret, 1935).

Hennes debut var berättelser från hembygden, Gamle bygdevegen: Finnskogfortellinger (novellsamling, Rosén forlag, 1944), uppföljd av diktsamlingen Porkkala-fela (Aschehoug, 1946). Därefter utkom trilogin om hennes fars släkt (Gyldendal), Paal Hendrikson Tyyskiäinen och hans fru Kerttei; Kornet og freden (1953), Steinen blømer (1963) och Kapellet (1967), även återutgiven som Finnskogtrilogien (2002). Hennes mors släkt (Plate) är beskriven i en trilogi (Gyldendal): Guldsmeden (1958), om Berendt Plate, Presten (1971) om sockenprästen Johan Plate i Enebakk och Johannes (1975) om Johannes Gjedtjernet. Under senare år utgav hon novellsamlingen Nådens år (1982), Fattigmanns kokebok (1985) och civilisationskritiska Volva (1987). Hennes sista verk var Den blå hesten (Solør-forlaget, 2000) om kvinnofrigörelse. Flera av hennes böcker är översatta, bland annat till ryska.

Hon skrev sina böcker på en säregen blandning av nynorska och bokmål.

Hon var medlem i Norges Kommunistiske Parti och motståndare till NATO och EG/EU. Hon var en tid president i Republikken Finnskogen. Hennes liv är beskrivet i Sven R. Gjems, Åsta i våre hjerter (Finnetunet museum/Norsk Skogfinsk museum, 2003). Randi Brenden har skrivit en artikel i Norsk Biografisk Leksikon, baserat på hennes egen doktorsavhandling (2004). 1995 blev hon hedrad med en byst av konstnären Skule Vaksvik.