det armenske alfabetet (Armn)

The Armenian alphabet (Armenian: Հայոց գրեր, Hayoc’ grer or Հայոց այբուբեն, Hayoc’ aybuben), or more broadly the Armenian script, is an alphabetic writing system developed for Armenian and occasionally used to write other languages. It was developed around 405 AD by Mesrop Mashtots, an Armenian linguist and ecclesiastical leader. The script originally had 36 letters. Eventually, two more were adopted in the 13th century. In reformed Armenian orthography (1920s), the ligature և ev is also treated as a letter, bringing the total number of letters to 39.

The Armenian word for 'alphabet' is այբուբեն (aybuben), named after the first two letters of the Armenian alphabet: ⟨Ա⟩ Armenian: այբ ayb and ⟨Բ⟩ Armenian: բեն ben. Armenian is written horizontally, left to right.

Armeenia kiri on häälikkiri, mille lõi aastatel 405–406 Mesrop Maštotsh. Algsele 36 tähele on hiljem lisatud Օ, Ֆ, Ու ja և.

Kirjutatakse vasakult paremale. Kasutusel on suurtähed ja väiketähed.

Armeenia kirja on kasutatud vanaarmeenia keele, keskarmeenia keele ja uusarmeenia keele (armeenia keele (idaarmeenia kirjakeel ja läänearmeenia kirjakeel) ülesmärkimiseks. Aastatel 1921–1928 kasutati kurdi keele ülesmärkimiseks Nõukogude aladel kurdi armeenia tähestikku.

Unicode'i koodid armeenia tähtede ülesmärkimiseks on U+0530 – U+058F ja U+FB13 – U+FB17.

Armeenia kirja tähis ISO 15924 järgi on Armn.

Armenialaiset aakkoset (arm. Հայերենի այբուբեն) ovat kirjaimisto, jolla on kirjoitettu armenian kieltä aina 400-luvulta alkaen. Armenialaisen kansanperinteen mukaan aakkosiston kehitti Mesrop Maštots vuonna 405. Se on latinalaisen, kreikkalaisen ja kyrillisen kirjaimiston tapaan äännekirjoitukseen (yksi kirjain vastaa yhtä äännettä, ei tavua tai merkkiä) perustuva järjestelmä, jossa merkitään sekä vokaalit että konsonantit. Armenialaisilla aakkosilla on kirjoitettu kahta kirjakieltä: itäarmenian ja länsiarmenian kieltä. Kirjoitusjärjestelmään kuuluvat sekä suur- että pienaakkoset. Aakkoston kirjaimilla on myös numeroarvot.

Det armenske alfabetet er eit alfabet som er vorte brukt til å skriva armensk sidan 400-talet.

Inntil 1800-talet vart skriftsystemet som vert kalla gammalarmensk brukt for å skriva armensk, men seinare har det armenske alfabetet vore brukt til å skriva dei to moderne dialektane austarmensk og vestarmensk. Det armenske ordet for «alfabet» er այբուբեն aybuben (uttalt [ɑɪbubɛn]), og kjem av namnet på dei to første bokstavane i det armenske alfabetet: Ա այբ ayb og Բ բեն bein.

Armeniska (armeniska: հայերեն, hajeren) är ett indoeuropeiskt språk som tillhör satemspråken. Språket talas i Armenien, Turkiet, Iran, Syrien, Libanon, Grekland och i Nagorno-Karabach. Utöver det talas armeniska av den armeniska diasporan som är spridd över hela världen. Språket skrivs med ett eget alfabet.

Armeniskan utgör en egen gren i den indoeuropeiska språkfamiljen, där den närmaste nu levande släktingen är grekiskan. Även mellan dessa två är släktskapet mycket avlägset. Antagligen stod det frygiska språket däremot mycket nära armeniskan.

Språket har påverkats starkt av omgivningen och har så många lånord från de iranska språken att de västliga språkvetarna länge trodde att armeniskan var ett iranskt språk. Dessutom har armeniskan många gamla ord vars ursprung är helt okänt, och man antar att de kommit in från utdöda fornspråk som inte lämnat efter sig några skriftliga spår.