Armenian (Armn)

Armeenia kiri on häälikkiri, mille lõi aastatel 405–406 Mesrop Maštotsh. Algsele 36 tähele on hiljem lisatud Օ, Ֆ, Ու ja և.

Kirjutatakse vasakult paremale. Kasutusel on suurtähed ja väiketähed.

Armeenia kirja on kasutatud vanaarmeenia keele, keskarmeenia keele ja uusarmeenia keele (armeenia keele (idaarmeenia kirjakeel ja läänearmeenia kirjakeel) ülesmärkimiseks. Aastatel 1921–1928 kasutati kurdi keele ülesmärkimiseks Nõukogude aladel kurdi armeenia tähestikku.

Unicode'i koodid armeenia tähtede ülesmärkimiseks on U+0530 – U+058F ja U+FB13 – U+FB17.

Armeenia kirja tähis ISO 15924 järgi on Armn.

Armenialaiset aakkoset (arm. Հայերենի այբուբեն, Hajereni ajbuben) ovat kirjaimisto, jolla on kirjoitettu armenian kieltä aina 400-luvulta alkaen. Armenialaisen kansanperinteen mukaan aakkoston kehitti Mesrop Maštots vuonna 405. Se on latinalaisen, kreikkalaisen ja kyrillisen kirjaimiston tapaan äännekirjoitukseen (yksi kirjain vastaa yhtä äännettä, ei tavua tai merkkiä) perustuva järjestelmä, jossa merkitään sekä vokaalit että konsonantit. Armenialaisilla aakkosilla on kirjoitettu kahta kirjakieltä: itäarmenian ja länsiarmenian kieltä. Kirjoitusjärjestelmään kuuluvat sekä suur- että pienaakkoset. Aakkoston kirjaimilla on myös numeroarvot.

Vuonna 2005 avattu aakkospuisto kunnioittaa aakkosten 1600-vuotista historiaa sekä sitä, millainen kansallinen ylpeydenaihe oma kirjoitusjärjestelmä armenialaisille on.

Det armenske alfabetet er eit alfabet som er vorte brukt til å skriva armensk sidan 400-talet.

Inntil 1800-talet vart skriftsystemet som vert kalla gammalarmensk brukt for å skriva armensk, men seinare har det armenske alfabetet vore brukt til å skriva dei to moderne dialektane austarmensk og vestarmensk. Det armenske ordet for «alfabet» er այբուբեն aybuben (uttalt [ɑɪbubɛn]), og kjem av namnet på dei to første bokstavane i det armenske alfabetet: Ա այբ ayb og Բ բեն bein.

Det armenske alfabetet er et alfabet som er blitt brukt til å skrive armensk siden 400-tallet.

Inntil 1800-tallet ble skriftsystemet som kalles gammelarmensk brukt for å skrive armensk, men senere har det armenske alfabetet blitt brukt til å skrive de to moderne dialektene østarmensk og vestarmensk. Det armenske ordet for «alfabet» er այբուբեն ajbuben (uttales [ɑɪbubɛn]), og kommer av navnet på de to første bokstavene i det armenske alfabetet: Ա այբ ajb og Բ բեն ben.

Armeniska (armeniska: հայերեն, hajeren) är ett indoeuropeiskt språk som tillhör satemspråken. Språket talas i Armenien, Turkiet, Iran, Syrien, Libanon, Grekland och i Nagorno-Karabach. Utöver det talas armeniska av den armeniska diasporan som är spridd över hela världen. Språket skrivs med ett eget alfabet.

Armeniskan utgör en egen gren i den indoeuropeiska språkfamiljen, där den närmaste nu levande släktingen är grekiskan. Även mellan dessa två är släktskapet mycket avlägset. Antagligen stod det frygiska språket däremot mycket nära armeniskan.

Språket har påverkats starkt av omgivningen och har så många lånord från de iranska språken att de västliga språkvetarna länge trodde att armeniskan var ett iranskt språk. Dessutom har armeniskan många gamla ord vars ursprung är helt okänt, och man antar att de kommit in från utdöda fornspråk som inte lämnat efter sig några skriftliga spår.