Colbjørnsen, Anna (1667 - 1736)

Anna Colbjørnsdatter Arneberg (1667–1736) was a Norwegian national heroine who was most known for her participation in the Battle of Norderhov (slaget på Norderhov) during the Great Northern War.

Anna Colbjørnsdatter was born at the Sørum vicarage at Romerike in Akershus, Norway. She was the daughter of the vicar Colbjørn Torstensen Arneberg (1628–1720) and Catharina Kjeldsdatter Stub (1653–1731) and married the vicar Jonas Ramus (1649–1718) in 1682. Her spouse became a vicar at Norderhov Church (Norderhov kirke) in Ringerike in 1690.

Anna Colbjørnsdatter became known for her role in the skirmish at Norderhov between Norwegian-Danish and Swedish forces on 29 March 1716. During the Swedish siege of Akershus Fortress in Oslo in 1716, Charles XII of Sweden sent 600 soldiers under Axel Löwen to investigate whether they could surround the Norwegian defences. The Swedish troops had taken shelter in and by the old Norderhov Rectory (Norderhov prestegård). Anna Colbjørnsdatter received them friendly and kept them busy while she sent her son-in-law with a message to a nearby camp with 200 Norwegian soldiers. The Swedish force was taken by surprise and 130 of them captured. Reportedly she alerted the Norwegians to the presence of the troops of Charles XII of Sweden in the church yard at Norderhov, where they had taken shelter in and around the rectory. The event itself was first published by Peter Andreas Munch in his book, Norges, Sveriges og Danmarks Historie til Skolebrug (1838).

Her half-brothers, Hans Colbjørnsen (1675–1754) and Peder Colbjørnsen (1683–1738), were successful timber merchants in Fredrikshald. Both were active in leading the civilian resistance to the Swedish attacks of Fredrikshald during 1716 and 1718.

She is portrayed in the historical play Anna Kolbjørnsdatter by Rolf Olsen, written in 1853.

Anna Colbjørnsdatter Arneberg (fødd ca. 1667 i Sørum på Romerike, død 1736 på Norderhov i Ringerike) er uløyseleg knytt til slaget på Norderhov, ei krigshandling som skjedde under den store nordiske krigen ved Norderhov kyrkje, mellom norsk–danske dragonar og svenske karolinarar, natta til 29. mars i 1716. Anna får i ettertid æra for å ha lurt svenskane, som lei eit sviande nederlag ovanfor den langt mindre mannsterke norsk–danske styrken. Av den grunn er ho Noregs kan hende største nasjonalheltinne, men det er stor uvisse knytt til hennar rolle i slaget på Norderhov. I ein artikkel i Dagbladet i 1996 peiker Christopher Hals Gylseth på at Anna Colbjørnsdatter er ein av særs få kvinnelege helteskikkelsar i norsk historie.

Det blir sagt at Anna alt i ung alder vart førebudd på eit liv som prestefrue. Ho kom frå ein storgard i Sørum på Romerike, der den mannlege delen av slekta hadde lange tradisjonar som medlem i presteskap og øvrigheit. Det var derfor kan hende ikkje så merkeleg at ho alt som femtenåring i 1682 vart gift med magister Jonas Ramus (1649–1718), som på 1680-talet var personellkapellan under Anna sin far, sokneprest Colbjørn Torstenssøn (–1720), i gamle Sørum kyrkje.

I 1690 vart ektemannen utnemnd til sokneprest i Norderhov kyrkje. Familien flytta til Norderhov på Ringerike, der dei busette seg på Norderhov prestegard. Dei hadde då borna Ole (1683–1714), Daniel (1684–1727), Johanna (1685–1717), Christian (1686–1714) og Anna Sophie (1687–1722), som alle var fødde på Sørum og alle døydde før mora. Sonen Daniel nådde likevel å bli prest sjølv, og han overtok som sokneprest til Norderhov då faren døydde i 1718. I 1727 døydde Daniel ugift, slik at Anna òg arva han. Dottera Anna Sophie blei gift og fekk eit barn, Anna Larsdatter (1717–1791), som sidan arva det heile etter mormora si Anna Colbjørnsdatter.

Anna Colbjørnsdatter, född 1665, död 1736, var en norsk nationalhjälte, dotter till sognepræsten Colbjørn Torstensen Arneberg.

Anna Colbjørnsdatter blev 1682 gift med magister Jonas Ramus, sedermera sognepræst i Norderhov i Ringerike. Då Karl XII 1716 belägrade Akershus, blev överste Löwen utsänd för att kringgå den norska härens ställning. På denna expedition kom svenskarna, 600 man, till Norderhov prästgård.

Prästens hustru mottog dem vänligt och insövde dem i trygghet genom god och riklig traktering, men skickade genom sin svärson hemligt bud till en avdelning av 200 norska dragoner, som hade sitt läger omkring 1 mil från prästgården. Svenskarna överrumplades, Löwen och 130 man tillfångatogs, de övriga nedgjordes eller räddade sig genom flykten.

Hennes två halvbröder, Hans Colbjørnsen, (1680-1754), och Peder Colbjørnsen, (1683-1738), borgare i Fredrikshald, gjorde god tjänst vid stadens försvar 1716 och 1718, dels genom att lämna underrättelser om den svenska härens rörelser, dels genom att framkalla stadens avbränning, vilket nödgade svenskarna att utrymma den.