Slaget vid Ölands södra udde, även känt som slaget vid Öland, var ett sjöslag mellan en allierad dansk-nederländsk och en svensk flottstyrka i Östersjön utanför Ölands östkust 1 juni 1676. Slaget var en del av skånska kriget och utkämpades med syfte att nå sjöherravälde i södra Östersjön. Sverige var i akut behov av att kunna föra över förstärkningar till sina nordtyska besittningar medan Danmark ville föra över en armé till Skåne och därigenom tvinga svenskarna att utkämpa kriget på egen mark.
Innan slaget hann börja kantrade det svenska flaggskeppet Kronan och sjönk med en förlust av nästan hela besättningen, inklusive befälhavaren för den svenska flottan, riksamiral Lorentz Creutz. Oordningen som därmed uppstod i den svenska styrkan utnyttjades av den allierade styrkan under ledning av den nederländske amiralen Cornelis Tromp. Den som stod näst i den svenska befälsordningen, amiral Claas Uggla, blev omringad och fick sitt flaggskepp Svärdet sönderskjutet och nedbränt. Uggla drunknade när hans skepp sjönk och därefter flydde resten av den svenska flottan.
Slaget resulterade i danskt sjöherravälde som kvarstod resten av året. Kung Kristian V blev fri att skicka över trupper till Skåne och 29 juni landsteg 14 500 man vid Råå söder om Helsingborg. Skåne blev sedan den viktigaste skådeplatsen för kriget med de stora slagen vid Lund, Halmstad och slaget vid Landskrona. Danska och nederländska flottstyrkor härjade fritt på Öland, Gotland och längs den svenska kusten ända upp till Stockholm. Det svenska misslyckandet ledde till att man satte en kommission som utredde vad som hänt, men utan att någon dömdes.
[sv]