Tz'u Hsi, (1835 - 1908)

Empress Dowager Cixi [tsʰɹ̩̌.ɕì] (29 November 1835 – 15 November 1908), was a Manchu noblewoman of the Yehe Nara clan who effectively controlled the Chinese government in the late Qing dynasty as empress dowager and regent for almost 50 years, from 1861 until her death in 1908. Selected as a concubine of the Xianfeng Emperor in her adolescence, she gave birth to a son, Zaichun, in 1856. After the Xianfeng Emperor's death in 1861, his five-year-old son became the Tongzhi Emperor, and Cixi assumed the role of co-empress dowager alongside Xianfeng's widow, Empress Dowager Ci'an. Cixi ousted a group of regents appointed by the late emperor and assumed the regency along with Ci'an. Cixi then consolidated control over the dynasty when she installed her nephew as the Guangxu Emperor at the death of the Tongzhi Emperor in 1875. Ci'an continued as co-regent until her death in 1881.

Cixi supervised the Tongzhi Restoration, a series of moderate reforms that helped the regime survive until 1911. Although Cixi refused to adopt Western models of government, she supported technological and military reforms and the Self-Strengthening Movement. She supported the principles of the Hundred Days' Reforms of 1898, but feared that sudden implementation, without bureaucratic support, would be disruptive and that the Japanese and other foreign powers would take advantage of any weakness. She placed the Guangxu Emperor, who, she thought, had tried to assassinate her, under virtual house arrest for supporting radical reformers, publicly executing the main reformers. After the Boxer Rebellion led to invasion by Allied armies, Cixi initially backed the Boxer groups and declared war on the invaders. The ensuing defeat was a stunning humiliation. When Cixi returned to Beijing from Xi'an, where she had taken the emperor, she became friendly to foreigners in the capital and began to implement fiscal and institutional reforms aimed to turn China into a constitutional monarchy. The deaths of both Cixi and Guangxu in November 1908 left the court in the hands of Manchu conservatives, the child Puyi on the throne, and a restless, deeply divided society.

Historians both in China and abroad have debated Cixi's legacy. Historians have argued that she was a ruthless despot whose reactionary policies – although successful in managing to prolong the ailing Qing dynasty – led to its humiliation and eventual downfall in the Wuchang Uprising. However, some revisionists have suggested that Nationalist and Communist revolutionaries scapegoated her for deep-rooted problems which were beyond salvaging, and laud her maintenance of political order.

Cixi [tshõsi] (hiina 慈禧太后 Cixi Taihou (Cíxǐ Tàihòu); 29. november 1835 – 15. november 1908) oli Hiina keisrinna. Ta oli Qingi dünastia esindaja. Cixi oli jõuline ning karismaatiline figuur, kes oli Qingi dünastia de facto valitseja. Hiina Keisririiki valitsesid de iure küll Tong Zhi ja Kuang Xu, kuid tegelik võim oli Cixi käes. Tema valitsemisperiood kestis Hiinas üle 47 aasta – aastast 1861 kuni surmani 1908. Ta oli äärmiselt konservatiivne valitseja, samuti ksenofoob. Paljud ajaloolased peavad tema võimuperioodi despootlikuks ja tagurlikuks ning seetõttu langes ka 1911. aastal Qingi dünastia ja tekkis Hiina Rahvavabariik.

Cixi (慈禧太后, Wade-Giles: Tzu-hsi; 29. marraskuuta 1835 Peking – 15. marraskuuta 1908 Peking) oli Kiinan leskikeisarinna ja yksi vaikutusvaltaisimmista naisista Kiinan historiassa Qing-dynastian aikana. Hän oli vuosina 1850–1861 hallinneen keisari Xianfengin jalkavaimo, vuosina 1861–1875 hallinneen keisari Tongzhin äiti ja vuosina 1875–1908 hallinneen keisari Guangxun adoptioäiti. Pian miehensä kuoleman jälkeen hän sai todellisen vallan käsiinsä ja hallitsi Kiinaa vanhoillisen hovin klikin tukemana.

Enkjekeisarinne Cíxi, kinesisk 慈禧太后, cíxi tàihòu (29. november 1835–15. november 1908) var ein mektig og karismatisk person som var de facto-leiar av Qing-dynastiet og styrte Kina i det meste av perioden frå 1861 og fram til 1908. Historikarar meiner at ho sannsynlegvis gjorde sitt beste for å handtere sine tids problem, men dei konservative haldningane hennar var ikkje til gagn for henne. Vestlege stormakter kunne dermed utnytte landet.

Änkekejsarinnan Cixi (kinesiska: 慈禧太后; pinyin: Cíxǐtàihòu), född 29 november 1835, död 15 november 1908, var en kinesisk kejserlig konkubin, änkekejsarinna och Kinas de facto ledare under totalt 47 år i slutet av Qingdynastin. Under tidsperioderna 1861 till 1873, 1875 till 1889 och 1898 till sin död 1908 hade Cixi makten över Kina som ställföreträdande regent; de första gångerna som förmyndarregent och den tredje perioden som regent under kejsarens arrest, men var aldrig monark (kejsare).

Cixi förde det medeltida Kina in i den moderna tiden och genomförde många moderniseringsreformer. Hon gjorde stora insatser för att föra Kina närmare västvärlden. Hon var mycket kontroversiell, men är även hyllad som reformator.

Hon blev utvald till kejsar Xianfengs konkubin 1852, och efter kejsarens död 1861 gjorde hon en odramatisk statskupp och tog makten som förmyndarregent åt den tillträdande barnkejsaren Tongzhi, som även var hennes son. Efter att kejsaren gift sig 1873 hade han egen makt över Kina till sin tidiga död 1875. Då tog Cixi åter makten genom att adoptera den nya barnkejsaren Guangxu som hon var förmyndarregent för. 1889 var Guangxu gammal nog att styra riket och Cixi fick träda tillbaka igen. I samband med Första kinesisk-japanska kriget 1894 behövde kejsaren Cixis hjälp, och hon började få viss makt igen. 1898 hade kejsaren en viss inblandning i en mordkomplott mot Cixi som hon lyckades avstyra. Det medförde att hon satte kejsaren i husarrest och hon hade därefter makten över Kina igen som regent fram till sin död 1908. Hon begravdes i Östra Qinggravarna öster om Peking.