Leffler, Charlotte) (1849 - 1892) [sv]

Anne Charlotte Edgren-Leffler, duchess of Caianello (1 October 1849 – 21 October 1892), was a Swedish author.

Anne Charlotte Gustava Leffler Edgren (1849 Tukholma, Ruotsi – 1892 Napoli, Italia) oli ruotsalainen kirjailija. Hän piti kirjallista salonkia.

Lefflerin salanimellä julkaisemat näytelmät, kuten Skådespelerskan (1873) ja Elfvan (1880), saavuttivat luontevuutensa ja persoonallisen aatesisällyksensä takia paljon suosiota. Hänen kirjailijamaineensa perustuu kuitenkin ennen kaikkea novellikokoelmiin Ur lifvet, joita ilmestyi viisi nidettä ja joissa hänen todellisuudentajunsa, älykäs ihmisymmärryksensä ja sielullinen erittelykykynsä sekä yksinkertaisen selkeä tyylinsä pääsevät täysiin oikeuksiinsa. Erikoisen taitavasti hän kuvaa ruotsalaista koti- ja seuraelämää. Aikoinaan muutamat hänen novelleistaan (esimerkiksi Aurora Bunge) herättivät paheksuntaa peittelemättömän realisminsa takia, jolla muutamat naiskohtalot oli kuvattu. Hänen muista teoksistaan mainittavia ovat näytelmät Sanna kvinnor (1883) ja Hur man gör godt (1885) sekä vuodelta 1892 Sonja Kovalevskin elämäkerta.

Oltuaan kirjailijauransa alussa etupäässä ulkokohtainen kiivailija ja analysoija, hän on myöhemmässä tuotannossaan jossain määrin tavoitteellisempi: hän kuvaa yhteiskunnallisia epäkohtia sekä sovinnaisuutta, joka kahlehtii yksilön ja varsinkin naisen vapautta. Lefflerin ensimmäinen puoliso oli Gustaf Edgren, toinen italialainen matemaatikko Pasquale del Pezzo.

Leffler käytti salanimiä A., A. Ch. E—n, Alrun Leifsson, C., Carla, Carlot. Hänen muita käyttämiään nimiä olivat Anne Charlotte di Cajanello, Anne Charlotte Edgren, Anna-Carlotta Leffler, d:ssa di Cajanello.

Lefflerin veli oli matemaatikko Gösta Mittag-Leffler.

Anne Charlotte Leffler, hertiginna av Cajanello, född 1 oktober 1849 i Stockholm, död 21 oktober 1892 i Neapel, var en svensk dramatiker och författarinna som skrev under pseudonymerna Carlot, Valfrid Ek och Alrun Leifson. I sin samtid var hon också känd som Anne Charlotte Edgren.

Leffler är i dag mest känd för sin radikala feministiska dramatik, medan hon i samtiden också var en populär prosaist. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, men nådde sitt första erkännande med pjäsen Skådespelerskan (1873). Genombrottet kom med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige med dramer som Elfvan (1880), Sanna kvinnor (1883) och En räddande engel (1883), och räknades till de största svenska författarna. I samband med att kvinnofrågan nådde sin kulmen 1887 tappade hon i anseende och blev allt mindre populär. Under 1900-talet kom hon att anses mindre och mindre betydelsefull och var periodvis helt utelämnad i litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har ett pånyttfött forskarintresse riktats mot hennes författarskap. Flera av hennes verk har utkommit i nyutgåvor och flera av hennes pjäser har spelats på olika teatrar. 2012 utkom Monica Lauritzens biografi över Leffler, Sanningens vägar, vilken nominerades till Augustpriset.

Leffler var dotter till politikern rektor Olof Leffler samt syster till matematikern Gösta Mittag-Leffler, språkvetaren Frits Läffler och ingenjören Artur Leffler. Hon var även fostersyster till Viktor Lorén. Hon var gift två gånger, första gången 1872–1889 med vice häradshövding Gustaf Edgren. Efter år av äktenskaplig disharmoni skilde sig paret efter att Leffler träffat den italienske matematikern Pasquale del Pezzo. Del Pezzo och Leffler gifte sig 1890. 1892 fick de sitt första och enda barn, sonen Gaetano. Den 21 oktober samma år avled Leffler av blindtarmsinflammation.