Flygplansbeteckning [sv]
Ö 2 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan. Flygplanstypen, som hade dubbelkommando, användes främst för avancerad flygträning men även för grundläggande flygutbildning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 3 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan vars övervinge hade större yta än undervingen. Flygplanstypen användes för allmän flygträning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 4 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan med en motor av typen Hispano Suiza. Flygplanet saknade fena men den höga, bakåt kilformade flygplanskroppen fungerade som stabilisator. Ö 4 användes för tillämpad flygträning och vid utbildning av navigatörer. Flygplanet var tungmanövrerat och passade dåligt för grundläggande flygutbildning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 5 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan med en motor av typen Isotta Fraschini. Övrigt se Ö 4.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 6 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan som främst användes för allmän flygträning eller övningsflygning men brukades också som målflygplan. Flygplanet hade goda flygegenskaper och var omtyckt av förarna.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 7 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan tänkt som ett marint övningsflygplan. Det kunde förses med flottörer eller hjullandningsställ.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 8 var ett enmotorigt biplan med plats för lärare och elev. Flygplanet hade en fackverkskonstruktion klädd med duk och fanér. Flygvapnets enda Ö 8 totalhavererade efter bara drygt 30 timmars flygtid.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Ö 9 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan som användes som skol- och övningsflygplan. Flygplanskroppen hade en stomme av stålrör klädd med duk. Ö 9 hade fast landningsställ som kunde förses med hjul eller flottörer.[sv]