Flygplansbeteckning [sv]
HKP 10 var en medeltung helikopter med dubbla jetmotorer, vanligen bestod besättning av fem personer. Helikoptertypen kunde lasta 3 000 kg som hängande last och hade plats för tjugofyra passagerare eller åtta bårar. Den användes främst för räddningsuppdrag och kunde undsätta nödställda även under svåra väderförhållanden.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 11 var en medeltung helikopter med dubbla jetmotorer och användes i armén. Den hade två personers besättning och plats för tretton passagerare eller sex bårar. HKP 11 hade en omfattande medicinsk utrustning och användes under den första tiden som ambulanshelikopter. Senare användes den som transporthelikopter för förflyttning av soldater samt militära sjuktransporter.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 14 är en medeltung helikopter med dubbla jetmotorer och helelektronisk styrning. Den är år 2019 en av Försvarsmaktens tre operativa helikoptertyper. HKP 14 har ett sexkantigt kompositskrov av glas- och kolfiber och formen gör den svårupptäckt på radar. En version används för person- och materialtransporter, sjöräddning, flygräddning med mera. En andra version används i första hand för ubåtsjakt.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 15 är en lätt transporthelikopter med dubbla jetmotorer och är den lättaste av Försvarsmaktens tre operativa helikoptertyper. Den har plats för två piloter och sex passagerare och används främst för utbildning. Helikoptertypen finns i två varianter: HKP 15A för land och HKP 15B för hav och sjö. HKP 15 B är också utrustad för att kunna landa och tanka ombord på fartyg.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 2 var en enmotorig, lätt helikopter och den första serietillverkade helikoptern i världen utrustad med gasturbinmotor. Helikoptertypen fanns både i flygvapnet och i marinen och användes för samband, spaning, transporter och räddningsuppdrag.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 3 var en enmotorig, medeltung transporthelikopter med plats för två förare. Den kunde ta nästan två ton last och fanns både i flygvapnet och i armén. HKP 3 kunde användas för material-, soldat- och sjuktransporter, räddningsuppdrag och brandbekämpning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Flygvapnets HKP 4A var en tvåmotorig, medeltung transporthelikopter med stor lastkapacitet - cirka fem ton. Helikoptertypen kunde flyga vidare även om en motor skulle stanna. Den hade tre till fem personers besättning och användes främst för transporter och räddningsuppdrag till havs. Beväpningen bestod av torpeder och sjunkbomber.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Marinens HKP 4B var en tvåmotorig, medeltung transporthelikopter med stor lastkapacitet - cirka fem ton. Helikoptertypen kunde flyga vidare även om en motor skulle stanna. Den hade tre till fem personers besättning och användes främst för ubåtsjakt, minsvepning och räddningsuppdrag till havs. Beväpningen bestod av torpeder och sjunkbomber.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Marinens HKP 4C var en tvåmotorig medeltung transporthelikopter, Kawasaki KV-107/II. Dessa var licenstillverkade Boeing-Vertol 107-II. Övrigt se HKP 4B.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
Marinens HKP 4D var fyra stycken HKP 4A som övertagits från flygvapnet. Dessa hade modifierats och utrustats för ubåtsjakt samt för torped- och minfällning. Övrigt se HKP 4B.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 5 var en enmotorig, lätt helikopter med två personers besättning. Armén hade två stycken för prov och utvärdering avseende spaning, utbildning, eldledning med mera. I samband med leveransen av HKP 5B, Hughes 300C/Schweizer 300C, fick HKP 5 beteckningen HKP 5A. Dessa var då redan tagna ur tjänst.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 5B var en enmotorig, lätt helikopter med två personers besättning. Den användes i armén vid den grundläggande flygutbildningen. HKP 5B har genom stegvisa modifieringar och uppgraderingar inordnats i krigsorganisationen. Den kunde transportera enstaka personer; fungerade vid eldledning och som observationsplattform vid rekognosering.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 6A var en enmotorig, lätt helikoptertyp med plats för fyra personer inklusive förare. I armén användes den främst för taktisk flygutbildning och för transporter. Fyra ombyggda HKP 6A användes en tid i en studie för att utvärdera helikoptertypens förmåga att bekämpa stridsfordon.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 6B var en enmotorig, lätt helikoptertyp med plats för fyra personer inklusive förare. I marinen användes den som lätt transporthelikopter och för ubåtsjakt. Den kunde utrustas med ubåtsjakttorpeder och hade uppblåsbara flottörer för nödlandning på vatten.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 6C var en enmotorig lätt helikoptertyp med plats för fyra personer inklusive föraren. Denna hade ett annat system för motorreglering än övriga versioner. HKP 6C användes inom Försvarets materielverks provorganisation FMV:PROV.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 9A var en enmotorig, lätt helikopter som användes i armén. Besättningen bestod av två personer och det fanns plats för tre passagerare. Helikoptertypens främsta uppgift var att bekämpa stridsvagnar och andra pansarfordon. HKP 9A var utrustad med fyra stycken pansarvärnsrobotar Rb 55. Den har också använts för rekognosering; för transport av soldater, skadade och ammunition.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
HKP 9B var en enmotorig, lätt helikopter som användes i flygvapnet. Besättningen bestod av två personer och det fanns plats för tre passagerare. I flygvapnet användes HKP 9B för räddningsuppdrag och sjuktransporter - även civila. Den var utrustad med vinsch för att kunna hämta nödställda utan att landa.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 1, Phönix, var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. På de nio sist tillverkade flygplanen monterades extra bränsletankar i övervingen. Phönix överfördes från arméns flygväsende till flygvapnet när detta bildades och fick då typbeteckningen J 1 som flygvapnets första jaktflygplan. J 1 var också det första svenska militärflygplan där kulsprutan var synkroniserad så att piloten kunde skjuta utan att skada propellern.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 11 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan och ett av de sista jaktflygplanen av biplanstyp. Det hade fasta landningsställ som kunde förses med hjul eller skidor. J 11 saknade huv över förarplatsen. Beväpningen bestod av två stycken automatkanoner. Flygplanstypen har också använts som spaningsflygplan och målbogseringsflygplan.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 2 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. Det var, förutom motorinklädnaden, byggt helt i trä i så kallad monocoque-konstruktion. Konstruktionssättet innebar att tunna remsor av trä laminerades till en tredimensionell form. Flygplanet var bestyckat med två kulsprutor placerade ovan och framför piloten.[sv]
I arbeid...