< Huvudbonad [sv]
Hjälm, kallades i äldre tid vid infanteriet för stormhatt, en rest av den gamla rustningen. Togs ur bruk under loppet av 1600-talet, dock vid olika tidpunkter för de skilda truppslagen och kategorierna inom dessa. Uppträder åter i slutet av 1700-talet med början vid lätta förband, vilka förses med ett slags lädermössa med metallkam. Olika former prövas både vid infanteriet och kavalleriet, och omkring år 1800 är de tre huvudtyper utvecklade vilka blir förebilder för senare hjälmar. Ursprungliga benämningar på dessa hjälmar är casque eller kask, casquet eller kaskett, mera sällan hjälm. Materialet var läder eller metall. Efter Napoleonkrigen användes hjälm vanligen endast av kavalleriet. På 1840-talet kommer en ny hjälmtyp, den preussiska kasken, pickelhuvan. Denna framställdes både av läder och metall och bars vid de olika truppslagen. Under första världskriget konstruerades stålhjälmar som skydd för soldaterna mot sprängstycken vid skyttegravsstriderna. Ursprungligen användes endast tre modeller, men under mellankrigstiden framställdes även andra typer. Efter andra världskriget dominerar den amerikanska modellen.[sv]
< Blankvapen [sv]
Huggare är ett blankvapen med kort klinga som närmast kan jämföras med en kort sabel. Huggaren infördes i de flesta av Europas arméer under första hälften av 1700-talet på grund av användandet av ny stridstaktik där värjorna ersattes av musköter och bajonetter. Infanteriet i Preussen utrustades med huggare redan 1715.
Trots att infanteriet i den svenska hären hade blivit utrustad med musköter med bajonett under första delen av 1700-talet behölls värjan i oförändrat skick som reglementerat sidovapen fram till 1748 då man fastställde en modell för ett nytt sidogevär. Vapnet var dock egentligen inte avsett för strid. I en promemoria 1746 av tronföljaren Adolf Fredrik sägs bland annat att värjorna hindrade och försvårade nästan alla rörelser och att de kunde göras kortare och lättare och mer hanterbara för att hugga faskiner, kalhugga gärdesgårdar och häckar med mera som kunde hindra soldaterna under ett anfall. Med den motiveringen gjordes ett nytt vapen med krokig klinga, fästet var av mässing med gjuten räfflad kavel och hela längden var 75 centimeter samt vägde 0,76 kilogram. Den kallades huggare m/1748.
Huggare m/1748 och m/1757 infördes vid infanteriet och ersatte då värjan som sidogevär för manskap och underofficerare. Huggare infördes senare även vid artilleriet med m/1748 och artillerihuggare m/1748-1795.
Under 1800-talet försvann huggaren nästan helt vid armén och fanns bara kvar hos sjukvårdstrupper och andra "icke stridande" till början av 1900-talet.
Även inom flottan användes huggare av flera modeller, en känd modell är änterhuggare m/1851. Huggarna fanns kvar inom flottan in på 1900-talet.[sv]
< Uniform [sv]
En huvudbonad är ett plagg avsett att klä huvudet. Den kan vara ett insignium, som en krona eller en studentmössa; ett skyddsplagg, som en hjälm eller en toppluva; eller en modedetalj, som en baseballkeps.
Huvudbonader har ingått i den standardiserade militära uniformen sedan den infördes i slutet av 1600-talet. Över tiden har den utvecklats i takt med krigföringens praktiska krav och modets svängningar. Under 1700-talet var tricornen (trekantshatt) den populäraste huvudbonaden och den bars även i det civila samhället. 1800-talet var de höga huvudbonadernas tid med det praktiska syftet att synas i krutröken och utmärka sig i samhället. Med agraffer, plymer, pomponger, ståndare och tagelliggare förskönades hattarna. Med 1900-talets ingång var de iögonfallande huvudbonadernas tid förbi.[sv]
< Livplagg [sv]
Jacka är benämning på ett kort överplagg med ärmar och har använts under vitt skilda perioder. Jackan omtalas redan under 1500-talet som livplagg för drabanter alternativt med tröja. Jackan gjordes ursprungligen av ett grovt material och var möjligen även ett slags mellanplagg. Under slutet av 1700-talet och långt in på 1800-talet användes samma term för att beteckna de frackliknande, med korta skört försedda plagg som bars av manskapet, medan befälets motsvarande plagg med långa skört bar den riktiga benämningen frack.[sv]
< Livplagg [sv]
Ett ytterplagg som vid mitten av 1500-talet var omfångsrik, med på vardera sidan en eller flera ärmar enligt det tyska modet, kort och utan ärmar enligt det spanska. Under 30-åriga kriget börjar den långa, vida kappan utan ärmar uppträda. Får i början av 1800-talet ärmar och antar därmed i huvudsak det utseende som karaktäriserar kappan i våra dagar.[sv]
< Livplagg [sv]
Kollett (från franskans collet = liten krage) är en livrock, egentligen en tröja, eller en enklare och tunnare variant av en jacka, med korta eller inga skört och ståndkrage, utan andra prydnader än gradbeteckning och axeltränsar. Kolletten förekommer i äldre militära uniformsmodeller, uniform m/ä och var betydligt mer fältmässig än dolman och attilan. Kolletten togs i bruk i slutet av 1700-talet och bars särskilt sommartid och vid exercis. Den brukades tidigare som daglig dräkt vid artilleriet och fortifikationen, för underofficerare och officerare vid vissa kavalleriregementen, trängen samt även av krigsskolans kadetter.[sv]
< Fotbeklädnad [sv]
En känga är en fotbeklädnad av kraftigt slag ofta med snörat skaft upp på smalbenet.[sv]
I arbeid...