< Blankvapen [sv]
Huggare är ett blankvapen med kort klinga som närmast kan jämföras med en kort sabel. Huggaren infördes i de flesta av Europas arméer under första hälften av 1700-talet på grund av användandet av ny stridstaktik där värjorna ersattes av musköter och bajonetter. Infanteriet i Preussen utrustades med huggare redan 1715.
Trots att infanteriet i den svenska hären hade blivit utrustad med musköter med bajonett under första delen av 1700-talet behölls värjan i oförändrat skick som reglementerat sidovapen fram till 1748 då man fastställde en modell för ett nytt sidogevär. Vapnet var dock egentligen inte avsett för strid. I en promemoria 1746 av tronföljaren Adolf Fredrik sägs bland annat att värjorna hindrade och försvårade nästan alla rörelser och att de kunde göras kortare och lättare och mer hanterbara för att hugga faskiner, kalhugga gärdesgårdar och häckar med mera som kunde hindra soldaterna under ett anfall. Med den motiveringen gjordes ett nytt vapen med krokig klinga, fästet var av mässing med gjuten räfflad kavel och hela längden var 75 centimeter samt vägde 0,76 kilogram. Den kallades huggare m/1748.
Huggare m/1748 och m/1757 infördes vid infanteriet och ersatte då värjan som sidogevär för manskap och underofficerare. Huggare infördes senare även vid artilleriet med m/1748 och artillerihuggare m/1748-1795.
Under 1800-talet försvann huggaren nästan helt vid armén och fanns bara kvar hos sjukvårdstrupper och andra "icke stridande" till början av 1900-talet.
Även inom flottan användes huggare av flera modeller, en känd modell är änterhuggare m/1851. Huggarna fanns kvar inom flottan in på 1900-talet.[sv]
< Uniform [sv]
En huvudbonad är ett plagg avsett att klä huvudet. Den kan vara ett insignium, som en krona eller en studentmössa; ett skyddsplagg, som en hjälm eller en toppluva; eller en modedetalj, som en baseballkeps.
Huvudbonader har ingått i den standardiserade militära uniformen sedan den infördes i slutet av 1600-talet. Över tiden har den utvecklats i takt med krigföringens praktiska krav och modets svängningar. Under 1700-talet var tricornen (trekantshatt) den populäraste huvudbonaden och den bars även i det civila samhället. 1800-talet var de höga huvudbonadernas tid med det praktiska syftet att synas i krutröken och utmärka sig i samhället. Med agraffer, plymer, pomponger, ståndare och tagelliggare förskönades hattarna. Med 1900-talets ingång var de iögonfallande huvudbonadernas tid förbi.[sv]
< Sport och idrott (14) [sv]
< Utbildning, forskning, information (10) [sv]
< Sport och idrott (14) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Religionsutövning (12) [sv]
< Övriga religioner (12.9) [sv]
< Livplagg [sv]
Jacka är benämning på ett kort överplagg med ärmar och har använts under vitt skilda perioder. Jackan omtalas redan under 1500-talet som livplagg för drabanter alternativt med tröja. Jackan gjordes ursprungligen av ett grovt material och var möjligen även ett slags mellanplagg. Under slutet av 1700-talet och långt in på 1800-talet användes samma term för att beteckna de frackliknande, med korta skört försedda plagg som bars av manskapet, medan befälets motsvarande plagg med långa skört bar den riktiga benämningen frack.[sv]
I arbeid...