Stora Kopparbergs bergslag bildades 1862 för att ta över gruv- och metallindustrin kring Falu Koppargruva. Vid 1800- talets slut började företaget även att producera pappersmassa, och blev en världsledande skogsindustrikoncern. 1998 slogs Stora AB samman med finska Enso Oyj, varefter Stora Enso Oyj bildades.[sv]
Frälsehemmanet Fors omnämns i jordeboken för Varnums socken 1540. Hit hörde hemmanet innan Kroppa socken bildades 1642. Från 1633 kallas gården Storfors. Jordbruksmarken i området var bördig, vilket var anledningen till att platsen befolkades redan under medeltiden. Hertig Karl övertog gården 1587 och året därefter anlades ett hammarbruk. Under 1600-talet uppförs ytterligare bebyggelse i närområdet. Dessa bostäder befolkades troligtvis av arbetare vid bruket. Tackjärn och stångjärn producerades här, tillsammans med bland annat skjutvapen, kanonkulor och harnesk.[sv]
Stripa gruva har varit i bruk sedan 1400-talet, med ett uppehåll mellan 1643-1771 på grund av bristande resurser. Stora Stripa gruvlag bildades 1783, varefter bolaget kom att ombildas ett antal gånger innan gruvan togs ur drift 1977. Mellan 1977-1991 fungerade Stripa gruva som forskningsgruva. Svensk Kärnbränslehantering undersökte då förutsättningar och möjligheter gällande slutförvaring av kärnkraftsavfall.[sv]
Vid bruket uppfördes en stångjärnssmedja 1753 samt en masugn 1796. Det så kallade Vallonsmidet infördes 1829 efter Gustaf Adolf Tamms beslut. Fram till år 1947 användes denna tillverkningsmetod vid bruket. Det var således det sista bruket i Sverige som använde sig av metoden så långt in på 1900-talet.[sv]
Järnmalmsbrytningen i Stråssa började på 1400-talet. Gruvan drevs under en lång tid av bergsmän, fram till dess att Stråssa Grufvebolag bildades 1874. Detta ombildades 1906 till aktiebolag. Redan följande år köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. Efter ett antal turbulenta år och flera olika ägare, lades driften ned 1923, bland annat på grund av en sjunkande konjunktur.
Vid 1950-talets mitt stod Grängeskoncernen som ägare och återigen påbörjades verksamheten vid Stråssa gruva med nya stora investeringar. Järnmalmen visade sig dock vara lågvärdig och man kunde inte konkurrera med andra bolag. Stråssa gruva samt bolagets andra gruvor överfördes 1978 till statligt ägda SSAB. På grund av dess dåliga lönsamhet, inleddes 1981 nedläggningen av gruvan som togs helt ur drift 1983. Under en period från och med 1984 fungerade Stråssa som besöksgruva och var Bergslagens djupaste. Även denna verksamhet lades dock ned, länspumparna stängdes och gruvan fylldes återigen med vatten.[sv]
Verksamheten vid Surahammars bruk påbörjades redan under 1500-talet. Vid denna tid anlades en kronohammare vid Kolbäcksån. Bruksegendomens huvudbyggnad är belägen på en holme i ån. Vid 1600-talets slut bestod bruket endast av en mindre smedja.
Efter att bruket övertogs av Sofia Christina Lilliestierna 1726, utvecklades verksamheten och företaget växte; Produktionen ökade och kvaliteten på järnet höjdes. Lillienstiernas järnstämpel kom att användas även efter hennes bortgång.
Därefter kom bruket att byta ägare ett flertal gånger. Surahammars Bruks AB grundade 1891 VABIS, ett verkstadsföretag. År 1905 övertogs Svanå bruk och blev en del i företaget. År 1916 erhölls nästan alla bolagets aktier av ASEA.
Surahammars Bruks AB är idag Skandinaviens enda tillverkare av elektroplåt med en årsproduktion på 70 000 ton. Företaget är en del av ”Tata Steel”.[sv]
Järnhanteringen i Hagfors startade redan 1640 då Sunnemo bruk anlades. 1668 påbörjade Johan Karlström byggnationen av Stjärns stångjärnshammare och Stjärnsfors bruk grundades därefter. Hans gods gavs namnet Uddeholm. Efter Karlströms död 1691 lades produktionen ned fram till 1720, då Bengt Gustaf Geijer och hustrun Lovisa Sofia Tranea köpte Uddeholms gård inklusive mark och hamrar. Uddeholms Bolag grundades samma år och kom att ägas av släkten Geijer fram till 1870 då bolaget Uddeholms AB bildades.
Företaget har en lång och händelserik historia. Exempelvis införlivades Munkfors bruk 1830 genom köp i den övriga stålrörelsen. Ett nytt stort järnverk anlades på 1870-talet vid Hagforsen, vilket ersatte flera mindre hammare och masugnar. Vidare anlades 1883 vid det nya bruket en hammarsmedja med en mycket stor ånghammare. Så lades grunden för dagens smidescentrum av verktygsstål på platsen. Arbetet med att bygga upp Uddeholms internationella säljorganisation inleddes 1920.
Wilhelm Ekman tillträdde 1956(-1975) som VD för Uddeholm. Han är ofta sedd som den siste traditionelle bruksdisponenten i Sverige som styr över en koncern med fem rörelsegrenar; stål, skog, kemi, kraft och gruvor.
Idag sker produktionen främst vid Hagfors Järnverk. Här tillverkas och förädlas verktygsstål i olika dimensioner. Stålet används främst till just verktyg som i sin tur används vid tillverkning av olika produkter inom t.ex. bilindustrin och elektronikindustrin. Verktygsstål har speciella egenskaper och används för mekaniska applikationer.[sv]
Järnbruk i Vifors, Gävleborgs län, erhöll sitt namn när ett järnbruk uppfördes vid forsen mellan byarna Fors och Vij år 1694. David Schinkel förvärvade 1785 Vifors bruk. Driften vid Vifors bruk upphörde 1863. Efter sammanslagningen av Axmar bruk och Vifors bruk kom företaget att benämnas Hamrångeverken.[sv]
Ytterby gruva på Resarö, Vaxholm är fyndplats för nio grundämnen. Kvarts hämtades tidigt från platsen till järnbruken i Uppland. Senare bröts även fältspat för porslinstillverkning. Trolig start är omkring 1756. Nedläggning 1933.[sv]
OBS! KulturNav er ikke fullt støttet av din nettleser. For korrekt funksjonalitet anbefales nyere Chrome, Firefox, Safari eller Internet Explorer 10 eller senere.
I arbeid...