Titus Livius (-0059 - 17)

Titus Livius (Latin: [ˈtɪtʊs ˈliːwiʊs]; 59 BC – AD 17), known in English as Livy ( LIV-ee), was a Roman historian. He wrote a monumental history of Rome and the Roman people, titled Ab Urbe Condita, ''From the Founding of the City'', covering the period from the earliest legends of Rome before the traditional founding in 753 BC through the reign of Augustus in Livy's own lifetime. He was on good terms with members of the Julio-Claudian dynasty and was a friend of Augustus, whose young grandnephew, the future emperor Claudius, he encouraged to take up the writing of history.

Titus Livius Patavinus, üldtuntud kui Titus Livius, (59 eKr Patavium – 17 pKr) oli vanarooma ajaloolane.

Ta kirjutas mahuka käsitluse Rooma ja roomlaste ajaloost, "Ab Urbe Condita Libri" ("Raamatud linna asutamisest alates"). Linna ajalugu käsitlenud 142 raamatust kolm neljandikku ei ole tänapäevani säilinud. Raamatutest esimene, mis käsitleb linna asutamist, on välja antud ka eesti keeles ("Linna asutamisest alates. Esimene raamat", ladina keelest tõlkinud ja kommenteerinud Kristi Viiding, Mart Noorkõiv ja Tuuli Triin Truusalu. Tallinna Ülikooli Kirjastus, Tallinn 2016). 2018. aastal avaldas Tallinna Ülikooli Kirjastus Maria-Kristiina Lotmani ja Kai Tafenau tõlgitud ning Märt Tänava järelsõna ja kommentaaridega varustatud Liviuse ajalookäsitluse 21. raamatu, mis käsitleb Hannibali tegevust Hispaanias ning tema retke üle Alpide Itaaliasse, mis pani aluse Teisele Puunia sõjale.

Titus Livius (noin 64 eaa. tai 59 eaa. – 17 jaa.) oli roomalainen historioitsija. Livius syntyi ja kuoli Pataviumissa, joka tunnetaan nykyisin nimellä Padova. Hän kuului keisari Augustuksen sisäpiiriin.

Titus Livius, född cirka 59 f.Kr. i dåvarande Patavium (nuvarande Padua i norra Italien), död 17 e.Kr., var en romersk historieskrivare.

Livius verk representerar inte kritisk historieskrivning, utan kan bäst karaktäriseras som patriotisk uppbyggelselitteratur. Han utnyttjade inte, som många av sina föregångare, arkiv och annat historiskt primärmaterial, utan byggde sitt arbete på tidigare historieskrivning. Hans tillkortakommanden syns bäst i hans geografiska och militärtekniska detaljer. Syftet med Livius skrivande var att återupprätta den romaranda som gjort Rom så framgångsrikt och göra den till ett exempel för sin samtid. Livius menade att romarna på höjden av sina framgångar drabbats av moraliskt förfall.

Livius var bekant med kejsar Augustus, som gjorde honom till informator åt den unge Claudius. Han uppmanade denne att börja skriva historia. Livius stora verk är böckerna om Roms historia från grundandet fram till Drusus d.ä:s död 9 f.Kr. (Ab Urbe Condita, Böcker från stadens grundläggning) som omfattade 142 delar. Delarna gavs ut efterhand som de blev färdiga och av dessa är 35 bevarade till nutiden, nämligen böckerna 1-10 (fram till 293 f.Kr.) samt 21-45 (218–167 f.Kr.). Av resten av böckerna återstår så kallade periochae (epitomae), sammanfattningar av ojämnt värde.

Livius verk blev snabbt populära, och flera romerska skalder, bland andra Lucanus och Silius Italicus, hämtade stoff till sina episka dikter härifrån. Hans berättelser har lästs och återberättats under många hundra år och i hög grad präglat senare tiders bild av Roms tidiga historia. Idag uppfattas han inte som en trovärdig historisk källa, men väl som författaren till spännande och välskriven litteratur.

Asteroiden 13772 Livius är uppkallad efter honom.