Flygplansbeteckning [sv]
J 33 Venom var ett tvåsitsigt, midvingat jetflygplan med dubbla stjärtbommar. I svenska flygvapnet tjänstgjorde det som nattjaktflygplan och var utrustat med spanings- och navigeringsradar. Beväpningen bestod av fyra automatkanoner, dessutom hade J 33 vapenbalkar under vingarna där bomber, raketer eller fälltankar kunde monteras. Fyra stycken J 33 har också använts för målflygverksamhet.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 34 var ett pilvingat, ensitsigt jetflygplan byggt helt i metall. Det var ett snabbt och modernt flygplan tänkt att möta fientliga flygplan på hög höjd. Beväpningen bestod av fyra stycken automatkanoner och på balkar under vingarna två stycken Rb 24, Sidewinder. I början av 1960-talet flögs flygplanstypen av flygvapnets uppvisningsgrupp Acro Hunters.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 35 var ett ensitsigt jetflygplan med smäcker flygkropp och vingtypen dubbel deltavinge. Den inre delen mindre av vingen gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter och den yttre delen vid lägre. J 35 fanns i versionerna A, B, D, F och J. Beväpningen bestod av en automatkanon, två stycken vardera av jaktrobotarna Rb 27 och Rb 28 samt jaktraketkapsel. Version J var utrustad med Rb 24J Sidewinder och kunde också medföra fyra extratankar.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 4 var ett tvåsitsigt, enmotorigt biplan försett med flottörer. Det var flygvapnets enda marina jaktflygplan. Flygplanet var dock förberett för alternativa landningsställ och J 4 försågs så småningom med både skidställ och hjulställ. Beväpningen bestod av två kulsprutor.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 5 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan försett med fast hjulställ och sporre. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stålrörskonstruktion. Främre och bakre delen av kroppen var täckta med aluminiumplåtar. En stor bränsletank medgav en flygtid på 2,5 timmar. J 5 var prototyp till den mer utvecklade J 6 och fanns bara i ett exemplar.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 6 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan försett med fast hjulställ och sporre. Flygplanskroppen bestod av en dukklädd stålrörskonstruktion. Främre och bakre delen av kroppen var täckta med aluminiumplåtar. Beväpningen bestod av två kulsprutor. J 6 användes för jaktflygutbildning.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 7 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan. Det var beväpnat med två kulsprutor och kunde bära 40 kilo bomber under vingarna för anfall mot markmål. Försök med störtbombfällning med J 7 gjordes men slog inte väl ut. J 7 användes för jaktflygutbildning[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 8 var ett ensitsigt, enmotorigt biplan och flygvapnets första med täckt sittbrunn. Landningsställen kunde utrustas med hjul eller skidor. J 8 var beväpnat med fyra stycken kulsprutor. Två var monterade i sidorna på framkroppen och två satt under vardera undervingen. För lättare attackuppdrag kunde både J 8 och J 8A bära fyra stycken 12-kilos sprängbomber.[sv]
Flygplansbeteckning [sv]
J 9 var ett tvåsitsigt, enmotorigt monoplan. Det var beväpnat med två kulsprutor och två automatkanoner. Efter andra världskrigets slut installerades en spaningskamera i mekanikerutrymmet och J 9 kunde användas som spaningsflygplan med beteckningen S 9. På flygplanets högra sida fanns en instigningslucka genom vars stora plexiglasruta exponeringen skedde. J 9 användes också som övnings- och sambandsflygplan.[sv]