Andersson, Johan Gunnar (1874 - 1960) [sv]

Other languages: Andersson, Johan Gunnar (swedish)

Personer med anknytning till Världskulturmuseerna (Statens museer för världskultur) [sv]

Description
Johan Gunnar Andersson, född 3 juli 1874 i Knista, Närke, död 29 oktober 1960, var en svensk arkeolog, paleontolog och geolog, internationellt känd främst för sina banbrytande upptäckter i Kina. Han var son till lantbrukarna Johan Andersson och Hedvig Lekberg. [sv]
Life role
Dataset owner
License
Public Domain Dedication (CC0) applies to the information on this page and not any works/objects created by the actor
Last changed
19/03/2024 22:01:37
05/10/2024 05:09:29
Published
Status

URI
http://kulturnav.org/cc50681c-8953-4441-966e-71c85618a896 | RDF/XML | JSON-LD
Name
Andersson, Johan Gunnar
Swedish

First name
Johan Gunnar
Swedish

Last name
Andersson
Swedish

Title
arkeolog

-Title
arkeolog
Swedish
professor

-Title
professor
Swedish
Description
Johan Gunnar Andersson, född 3 juli 1874 i Knista, Närke, död 29 oktober 1960, var en svensk arkeolog, paleontolog och geolog, internationellt känd främst för sina banbrytande upptäckter i Kina. Han var son till lantbrukarna Johan Andersson och Hedvig Lekberg.
Swedish

Wikipedia

Store norske leksikon

Birth
03/07/1874

-Time
03/07/1874
Death
29/10/1960

-Time
29/10/1960
Life role
-Life role
English

Norwegian bokmål

Swedish

Estonian

Finnish

Spanish

Dutch

Norwegian nynorsk
Biography

Johan Gunnar Andersson, född 3 juli 1874 i Knista, Närke, död 29 oktober 1960, var en svensk arkeolog, paleontolog och geolog, internationellt känd främst för sina banbrytande upptäckter i Kina. Han var son till lantbrukarna Johan Andersson och Hedvig Lekberg. Redan som 25-åring var han 1898 med i Nathorsts vetenskapliga expedition till Spetsbergen där de utforskade Kong Karls land och Vitön. Med fartyget Antarctic genomförde de den första kringseglingen av Svalbard på svensk köl. Andersson genomförde i sammanhanget också 1899 en egen expedition till Björnön, som han sedan baserade sin doktorsavhandling på. 1901 blev han docent i geologi vid Uppsala universitet. Andersson reste med Otto Nordenskjöld på den Första svenska Antarktisexpeditionen (1901 - 1903) på "Antarctic" som andreman. På nedresan anlöpte de Sydgeorgien, och det berättas att det var Andersson som kom på namnet Grytviken, då där låg en massa gamla grytor för trankok och skräpade. I sin egen bok "Antarctic" är Andersson mera oprecis och antyder att namngivningen var kollektiv: "Vi gåvo åt denna lilla idealiskt trygga hamn namnet Grytviken". Antarctic lämnade expeditionen på Antarktiska halvön över sommaren, men förliste i skruvisen på återvägen, så expeditionen blev tvungen att övervintra i Antarktis. Dessutom hade Andersson med en grupp på tre forskare hamnat på en annan ö, där de nödgades bygga en liten stenhydda och leva på pingviner tills räddningsexpeditionen kom fram följande år. År 1906 blev han med professors namn tillförordnad chef för Sveriges geologiska undersökning. Han blev ledamot av Lantbruksakademien 1908 och Vetenskapsakademien 1911. 1914 anställdes han av den kinesiska regeringen för en malmgeologisk undersökning, som ledde honom in på även etnologiska och arkeologiska forskningar rörande Kinas dittills okända förhistoria vilka gjorde honom internationellt och nationellt berömd. År 1925 blev han professor i geologi vid Stockholms högskola. 1926 fick han en personlig professur i östasiatisk arkeologi och blev samtidigt utnämnd till föreståndare för det nyinrättade museet Statens östasiatiska samlingar, sedan dess internationellt berömt som "Museum of Far Eastern Antiquities". Dessa utgör nu Östasiatiska museet. Tillsammans med hustrun Signe Berner-Alm fick den en dotter. Han skilde sig från Signe och gifte om sig med Elsa Rosenius (Bild från http://www.evolutionsmuseet.uu.se/samling/kina/index.html)

Swedish

Carlotta-SMVK
1239710

-Id
1239710
-System
Carlotta-SMVK
DigitaltMuseum
021037460886
-Id
021037460886
-System
DigitaltMuseum