Scientist

Teadlane on teadustööd tegev, teaduse alal tegutsev inimene, uurija, õpetlane.

Teadlaseks nimetatakse tavaliselt seda, kellel on teaduskraadi või teaduslikke publikatsioone või kes töötab teadlase ametikohal.

Teadlast võidakse nimetada ka teadustöötajaks või uurijaks.

Teadlase tegevus- või teadusala järgi võidakse kasutada liigitamist humanitaarteadlasteks, reaal- ehk loodusteadlasteks ja tehnikateadlasteks.

Tehnikateadlaste puhul omakorda võidakse eristada inseneriteaduste esindajaid (kuigi nad otseselt inseneridena ei tööta).

Tieteilijä eli tutkija eli tieteenharjoittaja tutkii ammatikseen todellisuutta tieteellisen menetelmän avulla. Työn tavoitteena on tuottaa tietämystä todellisuuden rakenteesta ja toiminnasta.

Tieteilijän työnantaja on yleensä yliopisto, ammattikorkeakoulu, itsenäinen tutkimuslaitos tai suuryrityksen tutkimusosasto.

Naturviter betegner en person som har avlagt eksamen på hovedfags- eller mastergradsnivå innen naturvitenskapelige fag, miljø, landbruk, skogbruk, landskapsarkitektur, biologi, økologi, cellebiologi, forvaltning av naturressurser eller kulturlandskap m.m. fra universitet eller høgskole.

Uttrykket brukes ofte som oversettelse for det engelske «naturalist», et uttrykk som brukes om folk som arbeider med naturvitenskapelige emner, uten å ha formell kompetanse. Historisk har disse bidratt med betydelig kunnskap innen naturvitenskapen. Om naturviter oversettes til engelsk blir det scientist som betyr vitenskapsmann. Helt korrekt blir ikke oversettelsen siden naturviter er et svevende begrep. Naturviter er vitenskapsmann i den meningen at man er trent i å forstå og bruke vitenskapelige metoder. Det engelske begrepet scientist kan mer generelt oversettes til suffikset -viter, og kan henvise til at man har «akademisk utdannelse i en bestemt vitenskap (et bestemt fag) eller en bestemt fagdisiplin». Eksempler er geoviter, litteraturviter, samfunnsviter, språkviter. Scientist må ikke forveksles med forsker (engelsk: researcher).

Begrepet naturviter blir nå mer og mer knyttet til personer som har naturvitenskapelig kompetanse og som jobber for en bærekraftig samfunnsutvikling.

En vetenskapsman är en expert inom åtminstone ett vetenskapligt område och som använder vetenskapliga metoder för att bedriva forskning. Ordet är belagt i svenskan sedan åtminstone 1811, och begreppet ”vetenskap” i denna betydelse sedan tidigt 1700-tal. Tidigare har vetenskapsmän kallats ”naturfilosofer”.

Ordet vetenskapsman förekommer oavsett kön, och ordets icke-könsneutrala karaktär kan anses vara en historisk artefakt (jämför med orden ombudsman, gärningsman, brandman och sjuksköterska). Vissa anser att forskare är ett mer könsneutralt ord, och är i de flesta kontexter synonymt, men kan även avse privatforskare. Andra föreslagna alternativ är vetenskapare och vetenskapsperson; dessa är dock inte allmänt vedertagna.

Till forskare räknas teoretiker som i huvudsak utvecklar nya modeller för att förklara existerande data, och experimentalister vilka testar modeller genom att göra mätningar. En annan uppdelning kan göras mellan forskare som ägnar sig åt experimentella vetenskaper eller observerande vetenskaper, som till exempel as astronomi, meteorologi och seismologi. I realiteten existerar dock ingen klar uppdelning utan en vetenskapsman kan vara både teoretiker, experimentalist, samt använda observationsdata.

Descartes uppfann analytisk geometri, formulerade teorin för mekanik och musklernas kontraktion. Visuell perception (synförmåga) intresserade läkaren och fysikern Thomas Young och Hermann von Helmholtz, som studerar optik och ljud. Isaac Newton utökade Descartes' matematik genom att utveckla nya matematiska metoder och formulerade den klassiska mekaniken och undersökte ljuset i optiska fenomen. Andra exempel på berömda vetenskapsmän är Joseph Fourier som skapade en ny gren i matematiken (Fourieranalys). Många matematiskt begåvade vetenskapsmän har även varit musiker, till exempel Galileo Galilei.

Matematiken är en hörnsten i de flesta naturvetenskaper. En god matematiker startar med en teori och använder symbolisk matematik eller datorberäkningar för att antingen bekräfta teorin eller förkasta den. Många av de största fysikerna har även varit kreativa matematiker^{[källa behövs]}.