Andra Thule-expeditionen (1916 - 1918) [sv]

Den andra Thule-expeditionen 1916-1918, av Knud Rasmussens totalt 7 expeditioner under åren 1910-1933. Thule var namnet på Rasmussens bas på nordvästra Grönland. Avresan gjordes 1 april 1916 från Köpenhamn på Hans Egede. Syftet var att kartlägga nordkustens fjordar på Grönland eller att kartlägga Melville Bay.

Man började med Melville Bay vilken undersökte 4-17 juni. Med här var Lauge Koch, Knud Rasmussen och Tobias Gabrielson. Rasmussen lokaliserade boplatser och gravar, totalt 50 husruiner.

Under 1 juli – 1 oktober 1916 gjordes lokala undersökningar i närheten av Thule (North Star Bay och Wolstenholme Sound) av boplatser och gravar. Här deltog Peter Freuchen, Koch och Rasmussen. Kapten Comer (Captain Comer) hjälpte till med en kökkenmödding vid Umanaq. Wulff kom till Godhavn, Disko, 22 juni. I augusti kom han till Thule. På vägen samlade han etnografika till Riksmuseets etnografiska avdelning (Wulff 1917).

Efter övervintring i Thule 6 april 1917 gav man sig av mot nordkusten igen. Med nu var Thorild Wulff, geologen Lauge Koch, Inukitsoq (eller Inukitsok, "Harrigan"), Ajago ("Pingasut") , Nasaitordluarsuk (även kallad Boatman eller Boatsman) och Hendrik Olsen samt ett stort antal hundar.- Man skulle gå längs den nordvästra kusten till Pearys land, Grönlands nordligaste del, som vid denna tid troddes vara skild med ett sund från huvudön. Att detta inte var fallet, är ett av expeditionens resultat. Rasmussen som själv var född på Grönland och delvis inuit, kände gott till inuitisk livsstil och hade lagt upp expeditionen i enlighet med denna. Uppgiften till de deltagande inuiterna var inte minst att de genom jakt skulle bidra med mat till expeditionsdeltagarna. Problemet var att de jaktmarker som man hade räknat med i de dåligt utforskade området inte fanns. Trots detta valde man att fullföra expeditionens program men levde då på halva matransoner. 21 juli återkommer aldrig Olsen efter en jakt. Han måste ha förolyckats på något sätt.

På tillbakafärden blev expeditionsmedlemmarna allt svagare på grund av näringsbristen, och Wulff kom i en situation, där han inte menade sig kunna fortsätta utan bad sina kamrater om att få bli lämnad kvar, något de motvilligt gick med på. Detta var i ett snöfattigt och oländigt område, så det var inte möjligt att transportera honom på släde. Han dog ca 1 september. Wulffs dagbok från denna hans sista resa har utgivits efter hans död liksom det vetenskapliga material han samlade. (Rasmussen 1919, Wikipedia, 2014-04-01)