Nicolaysen, N. 1817-1911 (Nicolay) (1817 - 1911)

Nicolay Nicolaysen (14 January 1817 - 22 January 1911) was a Norwegian archaeologist and Norway's first state employed antiquarian. He is perhaps best known for his excavations of the ship burial at Gokstad in 1880.

Nicolay Nicolaysen (14. januar 1817–22. januar 1911) var ein norsk antikvar og arkeolog frå Bergen. Han var den leiande antikvaren i Noreg i eit halvt hundreår og er særleg kjend for for granskingane av norsk byggjekunst i mellomalderen. I 1880 leia han dei arkeologiske utgravingane som avdekte Gokstadskipet.

Nicolay Nicolaysen var son til kjøpmann Lyder Nicolaysen og tok juridisk embetseksamen i 1841. I 1844 vart han medlem i den nystarta Foreningen til norske Fortidsminnesmerkers bevaring. Sju år seinare vart han formann i foreininga, og frå 1860 var han tilsett som antikvar og rådgjevar ved Kyrkjedepartementet med spesielt ansvar for fortidsleivningar i Noreg.

Nicolaysen var mykje aktiv og leia gjennom tiåra hundrevis av utgravingar, fyrst og fremst av gravhaugar og -felt. Særleg kjend var han for sine granskingar av Munkeliv kloster ved Bergen, Mariakyrkja i Oslo, Borrehaugane og Gokstadhaugen i Vestfold. Elles deltok han mellom anna i restaureringa av Nidarosdomen i Trondheim og Håkonshallen på Bergenhus. Nicolaysen stod også bak opprettinga av Kunstindustrimuseet i Oslo. Han var ein viktig pådrivar då den gamle Tegneskolen vart omorganisert til ein tidsmessig kunsthandverkskule.

Nicolay Nicolaysen, född den 12 april 1817 i Bergen, död den 22 januari 1911 i Kristiania, var en norsk arkeolog och historiker, halvbor till Julius Nicolaysen, far till Lyder Nicolaysen.

Nicolaysen tog juridisk examen 1841, men slog sig sedan på historia och arkeologi. Hans livsgärning förknippades med Foreningen til de norske fortidsmindesmerkers bevaring, i vars stiftande 1844 han deltog, vars "Aarsberetninger" han redigerade och vars ordförande han var 1851-1904, sedan 1860 med en liten statslön och titeln antikvarie. Hans verksamhet som ledare av landets arkeologiska undersökning blev epokgörande i Norge i fråga om såväl den förhistoriska som medeltida arkeologin. Ett systematiskt studium av norska medeltidens konst blev möjligt först på grundval av de rika skatter han uppdagade, bland annat genom utgrävningen av Munkelivs kloster i Bergen (1860), Maria- och Hallvardskyrkorna i Oslo (1865) och Gokstadsskeppet (1880). Härtill sluter sig hans grundläggande forskningar angående medeltida byggnader och byggnadssättens historia särskilt i dess märkliga träarkitektur (stavkyrkorna) och hans förtjänstfulla medverkan till restaureringen av exempelvis Trondhjems domkyrka och Haakonshallen i Bergen.

Nicolaysen författade Norske fornlevninger (1862-66) och utgav planschverken Mindesmerker af middelalderens kunst i Norge (1853-55), Norske bygninger fra fortiden (I-III, 1860-80), Kunst og haandverk fra Norges fortid (serie l 1881-91, serie 2 1893-98, ej avslutat) och Langskibet fra Gokstad ved Sandefjord (på norska och engelska 1882). Av Nicolaysens arbeten på det rent historiska området kan nämnas, att han utgav "Norske magazin. Skrifter og optegnelser, angaaende Norge og forfattede efter reformationen" (I-III, 1858-70), vari ingår "Absalon Pedersøns dagbog" (1860), och "Bergens borgerbog 1550-1751" (1878). Han redigerade "Norske stiftelser. Samling af fundatser, testamenter og gavebreve samt historiskstatistiske efterretninger vedkommende milde stiftelser" (I-V, 1858-94). Han var 1863-67 styrelsemedlem av Den kongelige kunst- og tegneskole och utarbetade planen till denna skolas reformering, varjämte han var med om att grundlägga Den norske haandverks- og industriforening 1871 och Kristiania kunstindustrimuseum 1876. Nicolaysen var ledamot av Videnskabsselskabet i Kristiania (1858) och korresponderande ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (1866).