Key L. Nilson, född 1938, död 2002, var en svensk fotograf. Han fick sin utbildning hos fotograf Arne Wahlberg i Stockholm 1954–1958. Därefter var han verksam som frilans med eget företag fram till sin död.
Under 1950- och 1960-talen deltog Key L Nilson flitigt i internationella fototävlingar. Han vann då många utmärkelser för sina svart-vita fotografier som ofta behandlade temat ”Form och rörelse”. Att fånga rörelsen i bilden var hans stora utmaning under den här perioden. Hög kornighet i bilden var också ett av hans signum. Det var också under denna period som The Museum of Modern Art i New York, under ledning av Edward Steichen, införlivade det svart-vita fotografiet ”Poker” i museets samlingar. Han fick då en personlig inbjudan till öppnandet av utställningen ”Recent Acquisitions” den 19 december 1960, en resa som den unge fotografen dock inte hade råd med.
Från 1970-talet, då färgfotot gjorde sitt intåg, arbetade han tillsammans med sin hustru Siv. Tillsammans producerade de ett 40-tal böcker om resor, mat och trädgård där Key svarade för bilderna och hustrun var författaren. Reseböckerna handlar främst om Frankrike och Italien. Bildmaterialet från Frankrike blev ytterst omfattande.
Andra böcker handlade bland annat om Gotland. Ett oräkneligt antal reportage, som även omfattade kultur och inredning tillkom under denna period. Key L Nilson släppte aldrig sitt intresse för det fria fotografiet. Kravet på perfekt komposition i bilden var heligt. Han var djupt konstintresserad, och inspirerades kanske främst av impressionisterna. Han drev också under ett par decennier konstgalleriet Kaplanen i Visby innerstad med högt kvalificerade utställare. 1980 spelade han också huvudrollen i Lennart Jirlows TV-film ” Utflykt i det sköna” där han gestaltade konstnären Claude Monet, inte utan en viss porträttlikhet. Bland fotografer beundrade han mest Ansel Adams underbara naturbilder. Han hade också flera separatutställningar på olika svenska museer.
Key L Nilson gjorde sig känd för sin fina behandling av ljuset. Han arbetade alltid i befintligt ljus och avskydde fullt solljus. Små speglar som reflekterade dagsljuset var så långt han kunde sträcka sig i ateljén. Exponeringstiderna blev därmed ibland mycket långa med den analoga bilden, men han var en av de få som behärskade denna kunskapskrävande teknik. Ett femtiotal svart-vita porträtt av svenska kulturpersoner verksamma under 1960-talet har donerats till Statens Porträttsamlingar/Nationalmuseum.
[sv]
I arbeid...