stola [no]

Stola (lat.; m.kreik. στολή, stolḗ) eli suorakaidehuivi on antiikin aikainen vaatekappale, joka on muodoltaan pitkä ja kapea suorakaide. Stola on liturgisena vaatekappaleena diakonin, papin ja piispan käyttämä vaate..

Ein stola er eit farga, 8-12 cm breitt band som prestar i Den norske kyrkja ber over skuldrene slik stolastolpane heng rett ned.

Stolaen (latin orariet) var opphavleg ein duk til å leggje på venstre skulder og som vart bruka for å tørke sveitte med. Då keisar Konstantin gjorde biskopane til embetsmenn rundt 320, vart dei utstyrte med ein keisarleg embetsdrakt der det fine orariet høyrde med. Den opphavlege bruken vart gløymd. Men i ettertid fekk stolaen, som mange andre liturgiske klede, ei ny symbolsk tyding; stolaen skulle minne prestane om at dei skulle vere som den gode hyrdingen som gjev livet sitt for sauane. I dag ser prestane stolaen som eit teikn på at beraren innehar Ordets embete. Ved ordinasjon vert den raude stolaen lagt på skuldrene til presten som vert ordinert.

Stolaen vert brukt i dei fire liturgiske fargane kvitt, grønt, raudt og fiolett. Stolaen skal ha ein kross i nakken, dessutan kan han ha enkle symbol nede ein av eller begge stolpane. Lengda på prestestolaen skal vere slik at stolpane rekker godt nedpå leggen. Tekstilkunstnarar som vil lage stolaer, kan få teiknar vurdert for godkjenning av biskopen.

Det er òg utarbeidd stola for diakonar. Diakonar ber stolaen på skrå. I Den norske kyrkja inngår diakonstolaen ikkje blant dei liturgiske kleda.

En stola er et farget, 8–12 cm bredt bånd som prester bærer over skuldrene slik at stolastolpene henger rett ned.

Stolaen (latin orariet) var opprinnelig en duk til å legge på venstre skulder og som ble brukt til å tørke svette med. Da keiser Konstantin gjorde biskopene til embetsmenn rundt år 320, ble de utstyrt med en keiserlig embetsdrakt der det fine orariet hørte med. Den opprinnelige bruken ble glemt. Men i ettertid fikk stolaen, som mange andre liturgiske klær, en ny symbolsk betydning; stolaen skulle minne prestene om at de skulle være som den gode hyrden som gir livet sitt for sauene. I dag ser prestene stolaen som et tegn på at bæreren innehar «Ordets embete». Ved ordinasjon blir en rød stola lagt på skuldrene til presten som blir ordinert.

Stolaen blir brukt i de fire liturgiske fargene hvitt, grønt, rødt og fiolett. Stolaen skal ha et kors i nakken, dessuten kan den ha enkle symboler nede ved én av eller begge stolpene. Lengden på prestestolaen skal være slik at stolpene rekker godt nedpå leggen.

Det er også utarbeidet stola for diakoner, kateketer og kantorer. Disse bærer stolaen på skrå.

Stola är det långa band som präster och diakoner bär över axlarna, utanpå alba eller röcklin. Till alba bärs stolan av präster korsad över bröstet, av diakoner hängande över vänster axel och diagonalt över bröst och rygg, korsad vid höger höft, samt av biskopar över axlarna, hängande rakt ned. Stolan hålls på plats av ett linneskärp (cingulum)

Den liturgireform som är resultatet av Andra Vatikankonciliet ger vid handen att okorsad stola inte bara kan bäras av biskopar utan också av präster i romersk-katolska kyrkan. Denna nya ordning har spridit sig till andra samfund också, exempelvis den Anglikanska kyrkan och den norska. I Svenska kyrkan däremot använder präster alltid korsad stola till alba.

Stolan har, som det mesta inom kristen liturgi, en symbolisk innebörd. Den symboliserar kristi ok och den börda som prästen i egenskap av Kristi tjänare bär. Stolan ska påminna prästen om den tunga uppgift han eller hon har och ska även symbolisera det hopp och det förtroende som församlingen lagt på prästens axlar. Vissa präster kysser det kors som finns mitt på stolan när den tas på eller av för att visa Kristus sin vördnad.

Stolans färg varierar med de liturgiska färgerna.