Tsjekov, Anton (1860 - 1904)

Anton Pavlovich Chekhov (Russian: Антон Павлович Чехов, IPA: [ɐnˈton ˈpavləvʲɪtɕ ˈtɕexəf]; 29 January 1860 – 15 July 1904) was a Russian playwright and physician. His career as a playwright produced four classics, and his best short stories are held in high esteem by writers and critics. Along with Henrik Ibsen and August Strindberg, Chekhov is often referred to as one of the three seminal figures in the birth of early modernism in the theatre. Chekhov was a physician by profession. "Medicine is my lawful wife", he once said, "and literature is my mistress."

Chekhov renounced the theatre after the reception of The Seagull in 1896, but the play was revived to acclaim in 1898 by Konstantin Stanislavski's Moscow Art Theatre, which subsequently also produced Chekhov's Uncle Vanya and premiered his last two plays, Three Sisters and The Cherry Orchard. These four works present a challenge to the acting ensemble as well as to audiences, because in place of conventional action Chekhov offers a "theatre of mood" and a "submerged life in the text". The plays that Chekhov wrote were not complex, but easy to follow, and created a somewhat haunting atmosphere for the audience.

Chekhov at first wrote stories to earn money, but as his artistic ambition grew, he made formal innovations that influenced the evolution of the modern short story. He made no apologies for the difficulties this posed to readers, insisting that the role of an artist was to ask questions, not to answer them.

Anton Tšehhov (Антон Павлович Чехов, Anton Pavlovitš Tšehhov; 29. jaanuar (17. jaanuar vkj) 1860 Taganrog – 15. juuli 1904 Badenweiler, Badeni suurhertsogiriik) oli vene näite- ja novellikirjanik ning praktiseeriv arst.

Tšehhov on eelkõige tuntud oma novellide poolest. Tema jutustuste tavalised tegevuspaigad olid vene väikeasulad, jutustused käsitlesid hingeüksildust, raisatud õnne jms teemasid. Tuntud on ka tema psühholoogilised näidendid, kus valitseb kurb ja lootusetu meeleolu.

Tšehhovi näidendeid "Kajakas", "Onu Vanja", "Kolm õde" ja "Kirsiaed" on palju mängitud ka Eesti teatrites.

Anton Pavlovitš Tšehov (ven. Анто́н Па́влович Че́хов, 29. tammikuuta (J: 17. tammikuuta) 1860 Taganrog, (nyk. Rostovin alue) Venäjän keisarikunta – 15. heinäkuuta (J: 2. heinäkuuta) 1904 Badenweiler, Saksan keisarikunta) oli venäläinen kirjailija, joka uudisti novelli- ja näytelmäkirjallisuutta.

Anton Tšehovin tuotanto sijoittuu realismin ja modernismin väliin: kerronta on realistista, mutta tapa hahmottaa maailma uudenlainen, usein impressionistiseksi kuvailtu. Sitä ei voi sijoittaa mihinkään tiettyyn virtaukseen. Tšehovin kerronta on puolueetonta, objektiivista ja tarkkaa. Kieli on konkreettista ja yksinkertaista. Kertomukset ovat tiiviitä, vailla johdantoja ja juonenkäänteitä.

Tšehovin toistuvia teemoja ovat ihmisen eristyneisyys, yksinäisyys ja tarpeettomuus. Novellillaan ”Tarpeettomia ihmisiä” Tšehov liittyi tietoisesti venäläiseen tarpeettoman ihmisen kuvauksen perinteeseen. Hänen koko tuotantoaan voidaan pitää tutkielmana tarpeettomasta ihmisestä. Tarpeettomuus, eristyneisyys ja yksinäisyys ovat Tšehoville jotakin ihmisluontoon kuuluvaa, eivät poikkeuksellista. Ne näkyvät hahmojen keskinäisessä kommunikaatiossa tai sen puutteessa sekä heidän suhteessaan yhteiskuntaan.

Anton Pavlovitsj Tsjekhov (29. januar 1860–15. juli 1904) var ein russisk dramatikar og novellist.

Tsjekhov skapte modellen for det moderne dramaet og representerer overgangen frå realismen til symbolismen. Han skreiv skodespel om det grå og kjedelege tilværet til figurar i det førrevolusjonære Russland. Dei mest kjente av desse er Чайка (Måken) (1895), Три сестры (Tre søstre) (1900) og Вишнёвый сад (Kirsebærhagen) (1903). Her er det treffande samfunnskildringar, men det var primært menneskelege kjensler han ønskte å framstille. Plotta har ofte ytre sett heller lite hendingar, fylt av kjedelege ting som overveldar og lammar alt tilløp til handling. I staden for fysiske konfliktar, dramatiske vendepunkt og fargerike figurar møter ein kvardagsmenneske, eller utstøtte som er fanga i statiske atferdsrutinar. Figurane uttalar seg stort sett om det som har skjedd i fortida. Jo meir dei seier, jo mindre handlar dei. Men under overflata finst valdsame kjensler.

Anton Pavlovitj Tjechov (ryska: Анто́н Па́влович Че́хов [ɐnˈton ˈpavɫəvʲɪtɕ ˈtɕɛxəf] ( lyssna)), född 29 januari 1860 i Taganrog i Ryssland, död 15 juli 1904 i Badenweiler i Tyskland, var en rysk novellförfattare, dramatiker och läkare, ansedd som en av världens historiskt största novellförfattare. Hans karriär som dramatiker resulterade i fyra klassiker och hans främsta noveller högaktas av författare och kritiker. Tjechov arbetade som läkare under större delen av sin litterära karriär, något han uttryckte som "medicinen är min äkta hustru och litteraturen min älskarinna" i ett brev till Aleksej Suvorin 1888.

Tjechov slutade på teatern efter det katastrofala mottagandet av Måsen (1896), men pjäsen hyllades 1898 av Konstantin Stanislavskijs Konstnärliga teatern i Moskva, som senare även framförde Onkel Vanja och uruppförde Tjechovs två sista pjäser, Tre systrar och Körsbärsträdgården. Dessa fyra verk utmanar skådespelarna såväl som publiken, då Tjechov istället för konventionella handlingar erbjuder en "stämningsfull teater", och ett "nedsänkt liv i texten".

Tjechov skrev under sina tidigare år främst berättelser för att tjäna pengar. Under senare år utvecklades emellertid ambitionerna och hans verk kom att innebära en förnyelse inom litteraturen. Tjechov anses av många vara fader till den moderna novellen. Hans verk särpräglas av ett tidigt användande av inre monolog, något som senare även använts av James Joyce och andra modernistiska författare. Detta kombineras med att han motsatte sig den moraliska slutgiltigheten hos den traditionella berättelsen. Han ursäktade sig aldrig för de svårigheter som detta frambringade hos läsarna, utan vidhöll att en författares främsta roll var att ställa läsaren inför ett dilemma, inte att lösa det.