Carstens, Asmus Jacob (1754 - 1798) [no]

Asmus Jakob Carstens (10. toukokuuta 1754 Schleswig – 25. toukokuuta 1798 Rooma) oli tanskalais-saksalainen taidemaalari ja piirtäjä, joka edusti ihanteelliseksi katsottua saksalaista uusklassismia. Hänen työnsä ovat varsinkin sommittelua ja figuurien plastista muotoilua painottavia kartonkeja ja piirustuksia. Carstens käytti varsinkin kynäpiirustusta ja vesivärimaalausta ja halveksui öljyvärejä. Hän piti esikuvinaan antiikin ja Michelangelon taidetta ja etsi aiheita kreikkalaisesta tarustosta ja allegorioista.

Carstens aloitti 1776 opinnot Kööpenhaminan taideakatemiassa, mutta hänet erotettiin sieltä vuonna 1781. Carstens muutti 1783 Italiaan ja sittemmin Lyypekkiin ja Berliiniin. Hän hankki elantonsa muotokuvien teolla. Hänet nimitettiin 1790 Berliinin taideakatemian professoriksi maalauksensa Enkelien johdatus vaikutuksesta. Preussin hallitukselta saamallaan matkarahalla Carstens matkasi vuonna 1792 Roomaan. Kolmen vuoden kuluttua apuraha peruutettiin ja Carstensia vaadittiin takaisin Berliiniin, mutta hän jäi Roomaan, missä asui kuolemaansa asti.

Carstensin parhaina töinä on pidetty tarustoaiheisia, piirrettyjä kartonkeja. Carstensia on pidetty 1700-luvun klassismin ihanteellisimpana edustajana Saksan maalaustaiteessa. Hän oli Roomassa 1700-luvun jälkipuolella merkittävän aseman saavuttaneiden saksalaisten taiteilijoiden keskushenkilöitä, ja hänellä oli suuri vaikutus pian hänen kuolemansa jälkeen tapahtuneeseen saksalaisen maalaustaiteen kehitykseen.

Asmus Jacob Carstens (født 10. mai 1754 i Skt. Jørgen ved Slesvig i hertugdømmet Slesvig, død 25. mai 1798 i Roma) var en dansk-tysk kunstmaler.

I 1776 kom Carstens til København for å studere ved Det Kongelige Danske Kunstakademi. Hans store stilistiske forbilder var renessansemalerne Michelangelo Buonarroti og Raffaello Santi. Samtidig studerte han antikkens forfattere Homer, Sofokles, Platon og senere forfattere som Dante, Shakespeare og Ossian.

På grunn av uoverensstemmelser med akademiets ledelse ble han relegert. Han reiste deretter til Italia i 1783. Etter oppholdet reiste han til Lübeck, hvor han levde av å male portretter. Carstens oppholdt seg i Lübeck til 1788.

I 1788 og 1789 stilte han ut i Berlin og mottok en pris fra byens kunstakademi. I 1790 ble han utnevnt til professor ved kunstakademis tegneklasse. To år senere fikk han et reisestipend og dro til Roma. Han besluttet å bli værende i byen og brøt med akademiet i Berlin.

Carstens ble med sitt nyklassisistiske maleri et forbilde for mange danske og tyske kunstnere i Roma, blant dem også Bertel Thorvaldsen.

I Ny Carlsberg Glyptoteks have i København finnes et monument over Carstens som er utført av Theobald Stein.

Asmus Jacob Carstens, född 10 maj 1754 i St. Jürgen nära Schleswig, död 25 maj 1798 i Rom, var en dansk målare och tecknare.

Sedan han blivit myndig begav sig Carstens till Köpenhamn för att studera konst under Nikolai Abildgaard. Han var dock ganska ointresserad av den traditionella undervisningen, och ägnade sig i stället åt anatomistudier och studier av antika avgjutningar på egen hand. Under sina studier på modellskolan kom han i konflikt med akademins ledning, då han vägrade ta emot dess silvermedalj, och kastades ut från densamma.

Han begav sig då 1783 i sällskap med sin bror till Italien, men måste i Mantua på grund av penningbrist återvända. Carstens slog slig därefter ned i Lübeck, där han främst försörjde sig som porträttmålare. Han fick dock så småningom tillfälle att komma till Berlin, men även där hade han svårt att slå sig fram. 1789 ställde han dock ut en stor komposition, Änglarnas fall, som väckte stor uppmärksamhet och blev hans genombrott.

Han utnämndes därefter 1790 till professor vid Berlins konstakademi och erhöll 1792 ett tvåårigt konststipendium, som gjorde det möjligt för honom att äntligen reda till Rom. Stipendiet förlängdes med ännu ett år, men när Berlins akademi slutligen 1795 fordrade att han skulle resa hem, skall han ha värjt sig med orden: Jag tillhör ej Berlins akademi, utan mänskligheten. Samma år kom även hans stora genombrott i Rom.

Han kunde leva de återstående åren av sitt liv som en hyllad och välbetald konstnär. Under dessa sita år tillkom några av hans främsta verk såsom hans blad till Argonauternas tåg och utkasten till Den gyllne tidsåldern med flera. Den tyska skola som företräddes av Peter von Cornelius förde hans stil vidare, men själv hade han inga egentliga lärjungar. Bertel Thorvaldsen var den ende som stod honom personligt nära.